Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lisa: Vad vet hoppstjärten om livet?

I en Toyota av legendarisk årsmodell ter sig de stora frågorna klarare.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Jag kör sonens nyinköpta Toyota genom staden och försöker att andas lugnt genom alla nya tunnlar och viadukter som dyker upp från ingenstans och för mig till andra platser än jag tänkt mig. Mina lungor fylls av nybilsdoft. Lukten sprider sig från en Wonderbaum med texten ”Ny bil” som dinglar från backspegeln. Själva bilen är från 1993, samma årsmodell som sonen. Det var ett bra år och han var det bästa som hände det året. Bilen är gammal men har inte ens gått tiotusen mil och är väldigt pigg för sin ålder. Tur är det, för den här resan tar tid. Till hjälp har jag bara mobilens GPS och den har hittills lett mig in i bussfilen nära centralen där det liksom inte finns någon annan fil att välja på. Jag blir stående vid ett rödljus ända tills det kommer en buss och kör upp bakom mig.

Jag har inte ägt krukväxter på ett tag. De gillar inte mig.

1993 är det enda år jag ägnat mig åt svampplockning. Det var kul att lära sig skilja på olika sorter; jag minns att vissa kremlor var vackra och en del taggsvampar hade intressanta former. Men ingen var riktigt god som kantareller eller Karl-Johansvamp, så intresset falnade. Jag hade ju kunnat gå in för trattkantareller om det nu var smaken som var viktig, men att plocka hundratals enheter av samma slag är ju fruktansvärt tråkigt. Trots att blåbär är så gott räcker inte tålamodet till. Får jag däremot syn på mogna björnbär så händer det att jag trotsar både min egen leda och de djävulska taggarna. Kanske är det det svåruppnåeliga som lockar?

Graviditet och svampplockning var dock inte det enda nya jag prövade 1993, jag började även paddla kajak detta år. Vi köpte en som bar mitt namn: VKV Lisa. Jag paddlade Bohus Malmön runt höggravid med hormonpåverkat humör och skrek åt såväl närgångna styrpulpetbåtar som nyckfulla vindbyar. Lisan finns dock kvar och jag tycker fortfarande att paddla är något av det bästa som finns.

Jag har inte ägt krukväxter på ett tag. De gillar inte mig. En efter en tog de livet av sig, så mycket vantrivdes de. Eftersom jag ska flytta har jag varit tvungen att skaffa nya. Det går inte att sälja en lägenhet utan att ha växter på bilderna på Hemnet. Med vemod betraktar jag min kära lilla lägenhet. Jag hatar att skiljas. Det spelar ingen roll om det är människor, djur, platser eller bostäder. Om jag tycker om dem vill jag inte lämna dem, så är det bara. Det hjälper inte heller att den nya lägenheten är större och bättre på alla möjliga vis.

Jag väcks ur mina tankar av en röst på radion: ”Raison d’être” säger rösten. Anledning att finnas till. När någon försöker vara märkvärdig så brukar det ofta bli lite franskt. Behöver man en anledning att finnas? tänker jag. Vi existerar ju bara och de flesta av oss vill, i motsats till mina krukväxter, fortsätta med det. Levande varelser har en tendens att sträva på så länge det går och det gäller allt från bakterier till professorer i mikrobiologi. Och när professorn tycker att livet saknar innehåll kanske hen påminner sig om att hen kunde ha varit en hoppstjärt eller en silverfisk och gått miste om så otroligt mycket. Tänk bara på fish & chips, Helene Schjerfbecks självporträtt, ostbågar, bubbligt vin och David Bowie.

Detta är vad jag tänker på, då jag sitter på balkongen när kvällen närmar sig. En koltrast sjunger kraftfullt och rent. Den säger ”Skärp dig! Det är vår nu!” Koltrastens sång innehåller allt som behöver sägas om våren: Förväntan och glädje över det som väntar, sorgen över det som redan är förbi och vemodet kring allt som snart är över. Allt det där som en hoppstjärt slipper fundera på.

”Jag längtar bort så jag kan hälsa hem” Bild: Räpan
”Jag längtar bort så jag kan hälsa hem” Bild: Räpan

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.