Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Duvan vilar tillsynes alldeles oskadd. Vackert hopsamlad är den också, bortsett från klorna som spretar lite. Kartongen har innehållit läderdoftande herrparfym, men vad som fanns i muggen är okänt. Bild: Pia Naurin
Duvan vilar tillsynes alldeles oskadd. Vackert hopsamlad är den också, bortsett från klorna som spretar lite. Kartongen har innehållit läderdoftande herrparfym, men vad som fanns i muggen är okänt. Bild: Pia Naurin

Pia Naurin: Vad nyttar det te’?

Livsfilosofi låter bättre på halländska än på grekiska.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Duvorna flaxade upp och cirklade över torget i god ordning innan de landade vid hans fötter, som om inget hänt. Han skrämde dem några gånger till innan han tröttnade på leken, han såg ut som om han tänkte: vad nyttar det te’?

Han var fyra år, och efteråt ställde han frågan: vart tar duvorna vägen när de dör? Jag hade inget bra svar, men lade spörsmålet på minnet och nu, många år senare, stod jag på Vasagatan i Göteborg med en död duva vid mina fötter.

Vad nyttar det te’ är en retorisk fråga. Jag har den från min guru i norra Halland. Redan de grekiska filosoferna undrade detsamma, varför lever vi? Det låter bättre på halländska: Vad nyttar det te’?

När fåglarna plötsligt fladdrar upp i luften blir barnet glatt överraskat av sin makt, det är nog därför. Det är trevligt att ha makt.

Te´, med apostrof, ska läsas som ”till”. Apostrof används för att markera att några bokstäver i ett ord utelämnats, har jag lärt mig men jag kan ha fel. Det hade jag härförleden då jag skrev om trollsländor och dragonflies. Här följer därför en rättelse: den mörka galaxen Dragonfly 44 ligger 330 miljoner ljusår bort. Det är en siffra som är snudd på omöjlig att ta in, men som ska vara korrekt ändå.

Barn har i alla tider roat sig med att skrämma duvor. När fåglarna plötsligt fladdrar upp i luften blir barnet glatt överraskat av sin makt, det är nog därför. Det är trevligt att ha makt.

I en stad av Göteborgs storlek finns fler än 20 000 duvor enligt en artikel jag läste, men jag har inte kunnat verifiera uppgiften så rätta mig gärna igen om jag har fel.

Säkert dör några av dem varje dag, som i hemlighet, något lämpligt äldreboende för duvor gives förstås inte. Och apropå äldre och boenden skenar associationerna genast åt alla håll, det är tidsandan: jag läste just om Ivar Lo Johanssons och Sven Järlås fotoreportagebok Ålderdom (1949). Den följdes upp av stridsskriften Ålderdoms-Sverige (1952). Ivar Lo skriver i sina memoarer om hur berörd Järlås blev av människorna de mötte på ålderdomshem runtom i landet: ”Vid en fotografering på Högalids vårdhem i Stockholm övermäktigades han av förtvivlan och raseri och slängde lampor och fotograferingsattiraljer i golvet och helt enkelt flydde sin väg. Jag jagade ifatt honom i en taxibil och förmådde honom att vända och ta upp fotograferingen igen --”

Detta måste vara ett av de mest effektiva grävande reportagen i svensk mediahistoria.

Järlås bilder är djupt gripande. De gjorde skillnad i synen på äldre, eller "åldringarna", som det hette då. I artiklar och radioföredrag fördjupade sig Ivar Lo dessutom inte bara i det som då var dagsaktuella frågor, utan också i ättestupans historia, vilket mottogs med upprörda känslor.

Maciej Zarembas artikel i DN i tisdags (13 okt) väckte också rabalder. ”Varför fick de äldre dö utan läkarvård” lyder rubriken.

Bredvid duvan låg en engångsmugg och en liten gul kartong.

Tillsammans utgjorde de en sorts gatans slumpartade konstinstallation? Men egentligen var det förstås bara lite bortslängt skräp, om man nu kan kalla en död duva för skräp och bortslängd var den väl knappast.

Den hade upphört att leva och låg därför på lit de parade.

1 Million 50 ml Paco Rabanne Parfym stod det på kartongen. Provokation, överskott, fantasi och humor är nyckeln till Paco Rabannes universum, heter det i den svulstiga reklamen. Om jag varit tv-deckare hade jag kollat fingeravtrycken. Vem i Vasastan doftar just nu blodmandarin, läder och amber? Varför slängde han kartongen på just där?