Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Privatdetektiven Ugly Mareowl lånar en bil för spaning i Strömsund med omnejd. Bild: Joakim Lindengren
Privatdetektiven Ugly Mareowl lånar en bil för spaning i Strömsund med omnejd. Bild: Joakim Lindengren

Sture Hegerfors: Uggledetektiv från Göteborg löser Jämtlandsmysterier

Sture Hegerfors imponeras av ett nytt svenskt seriealbum i världsklass.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Det är inte ofta som man efter att ha avslutat ett litterärt verk omedelbart vill läsa om det. För mig har det hänt ett tiotal gånger. Rekordet var Albert Camus roman ”Främlingen” som jag under ett dygn i tidiga tonåren drog igenom tre gånger på raken, från första till sista sidan.

Men nu inträffar samma sak med den göteborgske serieskaparen Joakim Lindengrens tredje album om uggledetektiven Ugly Mareowl, ”Bortom all ära och Redbergsplatsen” (Kartago Förlag). Jag läser och läser, tittar och tittar.

I baksidestexten beskrivs albumet som ”ett glesbygdsmysterium, där ’Twin Peaks’ möter ’Världsrymden anfaller’ och Hitchcocks ’I sista minuten’”. Det säger en del om det brokiga innehållet. Ugly Mareowl har åkt till Strömsund i Jämtland för att koppla av men dras snabbt in i en intrig med superskurkar, grönsaksodlare och hypotetiska utomjordingar.

Jag råkar känna Strömsund ganska väl och har av olika anledningar besökt denna kommun vid åtskilliga tillfällen. Därför kan jag med gott samvete gå i god för att Lindengren i sin bildberättelse har lyckats fånga miljön och traktens själ på ett exemplariskt sätt. Även dialekten är korrekt återgiven:

– Hä ä så att ja sku’ behöv hjälp me å underschök vissa mysterier hänna.

Ingen kan påstå att Lindengren i detta album presenterar en glasklar story, utvikningarna och improvisationerna är många. Bilderna och texterna är ofta intrikata och lockar till närstudier. Associationer och referenser till film, litteratur, konst och möbeldesign står som spön i backen. Det är mycket därför som jag går tillbaka och läser om: jag finner oupphörligt nya finesser.

Om man håller ögonen öppna träffar man i förbifarten på både Beppe Wolgers, Dunderklumpen, Oddjob från filmen ”Goldfinger”, Jacques Tati och Kalle Anka (med knattarna).

En viss ”Musse Ålberg” basar för ett antropomorfiskt museum på hembygdsföreningens område, en vitsig sjöjungfru ”från Västkusten” dyker plötsligt upp i Ströms Vattudal.

Med sina album om Ugly Mareowl befinner sig Lindengren på toppen av sin konstnärsbana.

Den som är motorintressread får här sitt lystmäte för timmar eller dagar framöver. Aldrig har så många olika fordon rullat omkring i ett 60-sidigt svenskt seriealbum. Owl själv kör en lånad Chevrolet Fleetwater 1948.

Joakim Lindengren är ingen duvunge i seriebranschen. Hans superhjälteserie ”Kapten Stofil” i den för tio år sedan nedlagda tidningen med samma namn har jag tidigare berömt i dessa spalter. Det var bland annat för den som han tilldelades Svenska Serieakademins Adamsonstatyett 1992. Denna statyett återfinner jag nu i Owlalbumet – närmare bestämt på en hylla i doktor Löwensteins (alias den förre Chalmersprofessorn och Nobelpristagaren Peter Orre) vardagsrum, inrymt i en känd Hitchcockvilla utanför Strömsund (hupp!).

Med sina album om Ugly Mareowl befinner sig Lindengren på toppen av sin konstnärsbana. Borta är de svartvita tuschtecknade serierutorna i ”Kapten Stofil”, nu är det stora virtuosa färgplanscher som gäller.

I en liten bonusbilaga till ”Bortom all ära och Redbergsplatsen” framträder ytterligare tre Adamsonpristagare – Joakim Pirinen (1986), Mats Källblad (1998) och Johan Wanloo (2005) – med ett slags hommage till Joakim Lindengren och hans Ugly Mareowl. Kul.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.