Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Cissi Welin
Bild: Cissi Welin

Tyko: Tyko: Stoppa plågsamma regeringsbildningsförsök

Den politiska farsen övergår lätt i tragedi.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Det som väckt störst uppmärksamhet efter årets val är att så gott som samtliga partier har utropat sig som segrare.

Det låter ju demokratiskt och bra. Men det finns alltid någon förlorare. I det här fallet verkar det vara väljarna.

Hur ska man annars tolka denna sällsamma sängkammarfars som i skrivande stund pågår. Det knackas på dörrar och springs och göms bakom andra dörrar. Inga dörrar är helt stängda för det kikas genom springor för att se vilka som knackar på vems dörr.

Publiken börjar snart lämna salongen för att komma ut i friska luften och kyla av sina röda kinder.

Partierna vill bryta blockpolitiken men är fullständigt blockerade när det kommer på tal.

Stefan Löfven har hela valrörelsen talat om att han vill bryta blocktänkandet. Men nu verkar han ha kalenderblocket fulltecknat och har inte tid att tala med någon.

Och Alliansen i sin tur har hela valrörelsen förfasat sig över att Vänsterpartiet haft så stort inflytande på regeringspolitiken. Men nu räknas de plötsligt inte in i det röd/gröna blocket.

De talar också om att Alliansen sammantaget gick framåt i valet medan socialdemokraterna och miljöpartiet gick bakåt. Vad har det för betydelse om man gick framåt eller bakåt? Är det inte valresultatets mandatfördelning som ska gälla?

Om ett parti går från fyra till åtta procent i ett val så har de ökat hundra procent. Ska då detta lilla parti vara regeringsbildare?

SD ondgör sig över att ingen vill tala med dem. Jag tycker att det verkar som om ingen vill tala med någon över huvud taget.

Nej, det är dags att damma av den gamla Blandar-uppmaningen: ”Stoppa plågsamma regeringsbildningsförsök!”

Politik är i sanning en tricky business. Farsen kan lätt gå över i tragedi.

I Vita huset finns ett helt team som enbart sysslar med att förhindra presidenten att twittra. De har peptalk varje morgon i en hemlig skrubb nära Ovala rummet.

Med tanke på Trumps ivriga twittrande kan man tro att teamet misslyckats totalt i sitt arbete. Men då har man inte läst de tweets som de förhindrat att få spridning.

Och Svenska Akademien pysslar med sina tillkortakommanden på sitt håll. Här verkar det inte vara någon som vill bryta blockpolitiken. Tvärtom, den ska gjutas in i de nya stadgarna.

Den kvarvarande fraktionen tycks ha drabbats av skrivkramp, som för övrigt på engelska heter writer's block.

Det mossiga ska bestå. Det nya ska stängas ute.

Nej, det är dags att damma av den tänkvärda beskrivningen av detta sällskap av litteraturvetaren och poeten Göran Printz-Påhlson: ”De glosögda akademiledamöterna som redan i detta livet ser murgröna växa ner på sina pannor.”

Tallyho!