Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
124-åriga badgästseglaren ”Stella” blev publikfavorit med sin rustika charm. Bild: Britt-Marie Brovik

John Brovik: Träbåtar verkar kunna bli hur gamla som helst

John Brovik följer badgästseglarna ända till det uppfriskande oktoberbadet.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Det är segling på Rivöfjorden. En massa små vita segel som susar fram och tillbaka ute på fjorden. Det ser rätt härligt ut. Himlen är helgrå, regnet zoomar in. Vi väntar på ovädret ”Alex” från Frankrike. Då blir det ”för blåsigt för att ha paraply” säger meteorolog Nils Holmquist i min nyhetsapp på mobilen. Men man seglar bara på därute.

Ett ungt par med barnvagn går ut på innersta bryggan i Långedrags hamn. De stannar till vid första bryggpålen, vid en räddningsstege. Hon har en ryggsäck. Får upp ett stort rött badlakan. Snabbt klädbyte. Där klättrar hon nerför stegen och tar några raska simtag i hamnen.

Klassisk frälsarkrans på pliktluckan. Bild: John Brovik
Klassisk frälsarkrans på pliktluckan. Bild: John Brovik

Det ser fullkomligt iskallt ut men hon tvekar inte en sekund. Jag hade gjort som August Strindberg. Det är Carl Larsson som berättar om det här i sin självbiografi. Han och Strindberg står på badklippan på Kymendö. Jag är inte säker på hur de var klädda, men jag tänker mig att de följde tidens badmode, en heltäckande sak som drog ner mot knäna. Ungefär som Ringo och Paul på omslaget till singeln ”Can´t buy me love” . De kan förstås också varit helt nakna, en annan trend, inspirerad av författare som Ellen Key och Lubbe Nordström.

Träbåtar verkar kunna bli hur gamla som helst. Det är ändå en tröst.

Där står de, konstnären och författaren. Det är kallt, det är långt ner till de svarta stenarna på botten. Vattnet brusar och virvlar. Så säger Strindberg: Ibland är det modigare att låta bli! Sen tvärvänder han och går hem till sin rabatt med spanska syrener.

Skepparen i ruffluckan på badgästseglaren från Kungsviken. Bild: Britt-Marie Brovik
Skepparen i ruffluckan på badgästseglaren från Kungsviken. Bild: Britt-Marie Brovik

Ett hamndopp i Långedrag alltså, i början av oktober. Kändes rätt spontant, ett plötsligt infall, bara så där. Men kom ihåg: en gång var badandet en högst allvarlig sak. Något som måste planeras noga.

”Det är bäst”, skriver till exempel baddoktorn Frans Westerdahl, ”att stödja sig på en käpp och gå så sakta ned i vattnet man kan, och när man kommit ett stycke ned, böja låren, förkorta sin längd och doppa huvudet under vattnet samt lyfta det åter upp och taga till sig andan.”

Käpp. Ta det lugnt. Andas. Så började badkulturen i Bohuslän. Men snart slängde vi käppen, snart var badandet igång på allvar och det var badläkare Carl Curman i Lysekil som drev på utvecklingen. Även seglingen borde ingå som terapi för bleka stadsbor menade doktor Curman. Plötsligt uppstod en ny marknad i Bohuslän. För pensionerade kaptener som seglat kuttrar över Nordsjön i alla sorters väder. Trygga typer som hade en bred och praktisk båt liggande hemma vid bryggan. En badgästseglare. Perfekt!

Stella som stjärna hos verkstadsföretaget Luna. Bild: Britt-Marie Brovik
Stella som stjärna hos verkstadsföretaget Luna. Bild: Britt-Marie Brovik

En båt som kostern ”Stella” som jag mötte på träbåtsfestivalen i Skärhamn förra sommaren, en stilig badgästseglare i Bohuslän. Jag hade sett båten tidigare. På en reklambild för verkstadsföretaget Luna. Den hängde ovanför dörren på Lilla Kålviks Båtbyggeri på Orust. Nu såg jag ”Stella” på vattnet, på någon halvmeters avstånd.

Jag skrev om den där båtfesten i Skärhamn, men ”Stella” fick inte riktigt plats den gången, ordet ”badgästseglare” kom bara med i förbifarten. Men det räckte för att folk skulle höra av sig. Ett mejl kom från VG-läsaren Åke Swahn och handlade om en etymologiskt intressant badgästseglare på Skaftö.

– Hej igen, när jag läste det Du skrev i lördags kom jag att tänka på en speciell badgästseglare, som fanns i Lysekil-Fiskebäckskil, där jag varit mycket. Denna båt hette PLASER och man talade om att man seglade på placer, som är en bohuslänsk variant av det franska plaisir. A plaisir betyder ungefär för nöjes skull. Man seglade alltså badgäster för deras nöjes skull.

Ett hundraårigt spritkök skapar en speciell atmosfär ombord. Bild: Britt-Marie Brovik
Ett hundraårigt spritkök skapar en speciell atmosfär ombord. Bild: Britt-Marie Brovik

I samma veva mejlade Aina André från norra Bohuslän och berättade om badgästseglingen i Strömstad.

– En släkting hette Karl Ludvigsson, populärt kallad Äpple-Kalle i Strömstad, som seglade badgäster med sin båt ”Fursten”. Kostern var badgästseglarnas speciella båt som skapades och byggdes av Thomas Andersson i Övre Kile på Koster. Båten är inte idealisk för kappsegling men den är härligt bred och säker. Den passade därför utmärkt för dåtidens mindre sjövana badgäster.

Badläkare Carl Curmans står staty i parken nära hamnen i Lysekil. Bild: Britt-Marie Brovik
Badläkare Carl Curmans står staty i parken nära hamnen i Lysekil. Bild: Britt-Marie Brovik

Badgästseglaren ”Stella” var kanske festivalens äldsta båt. I ruffluckan på stod ägaren själv, Tom Hemréus. Han såg mycket nöjd ut. Hans båt visade sig vara en vinnare, publikens favorit med sina runda former och speciella proveniens.

”Stella”, byggd 1896 på Kungsviken av den legendariske båtbyggaren Anders Mattson, en vacker arbetsbåt för fiske och hårt slit som överlevt hela 1900-talets historia och seglar på med stilen kvar. Träbåtar verkar kunna bli hur gamla som helst. Det är ändå en tröst.

Tom Hemréus är själv båtbyggare, jobbar i Norge med att restaurera en Hardangerjakt, och hade behållit ”Stellas” rustika charm. Grova saker som hängt med i tidsresan, knapar, bombeslag, block, ankarlampa. Och spritköket var fantastiskt, grönt med kopparband, jag hade aldrig sett något liknande.

Curmanska villan, byggnadsminnesförklarad profil i Lysekils hamnområde. Bild: Britt-Marie Brovik
Curmanska villan, byggnadsminnesförklarad profil i Lysekils hamnområde. Bild: Britt-Marie Brovik

– Det är ett Primuskök som fungerar skitbra, berättade Stellas skeppare för mig, läderpackningarna är bara bytta en gång på hundra år. Jag förvärmer med lite T-sprit bara sen går det trycksatta fotogenköket igång. Det är underbart.

Kostern ”Stella”, en badgästseglare, en tidskapsel. Inte bara för båtbyggeriet, utan också för själva badkulturen i Bohuslän och seglingen som en bra medicin mot mycket. Det är en båt jag gärna träffar på igen, helst förstås på en stadig slör någonstans mellan Smögen och Fiskebäckskil, i hjärtat av badarnas land.