Som en blixt från klar himmel, säger man ibland. Men hur ofta uppstår en idé, uppfinning, tanke eller insikt som en blixt från klar himmel? Min erfarenhet är att det sker ganska sällan. Istället brukar det handla om att befinna sig på rätt plats, möta vissa människor, ha särskilda förutsättningar som livsförhållanden, ekonomi eller ett demokratiskt samhälle och en skopa tur. Jag tror att det är så man ska se händelsekedjan runt Jenny Nyström och hennes tomtar.
Hon var inte ensam om att hitta den lille nissen. Hennes lärare från Göteborgs Musei- och Ritskola, Fredrik Wohlfahrt, var född i Göteborg 1837. Wohlfahrt var son till handlaren J. O. Wohlfahrt och hans första hustru Sara E Ribbing.
Julmakerskan - tre berättelser om Jenny Nyström
Artikelserien om Jenny Nyström publiceras i tre avsnitt under jul- och nyårshelgerna. Texterna är skrivna av Marie Hellervik, intendent vid Göteborgs stadsmuseum. Hon har sedan länge fördjupat sig i frågor rörande tidsperioden 1850-1950 med främst fokus på Göteborgiana och kvinnohistoria. Hon skriver för närvarande på ett bokmanus om Jenny Nyström.
I princip alla illustrationer till artiklarna om Jenny Nyström är hämtade ur Göteborgs stadsmuseums samlingar med brevkort. Originalteckningarna är spridda bland museer, arkiv och privata samlare.
I 20-årsåldern reste Wohlfahrt till Düsseldrof i Tyskland för att studera konst. Skolan utgick från akademien i Düsseldrof. Konstnärerna var främst fokuserade på nationalromantiska motiv, landskap och allmogemiljöer. Marcus Larson, känd för sina dramatiska landskap, är en av de svenskar som studerade där och verk av honom finns på Göteborgs konstmuseum. Wohlfahrt intresserade sig för allmogemiljöer och det är utifrån den här bakgrunden man bör se hans målningar. Redan på 1860-talet gjorde han verk med titlar som ”Tomten”, ”Tomtar”, ”Tomtarnas konselj” och ”Tomtar och tupp”. Wohlfahrt återvände till Göteborg bara för att snart bege sig till Paris. 1873 kom han tillbaka och knöts då som lärare till Göteborgs Musei- och Ritskola. Hans tavlor med tomtar fick ett positivt bemötande i Göteborg men tiden var inte riktigt mogen för att motivvalet skulle så att säga slå igenom med större kraft.
Men tomten hade tiden för sig.
Några ord om tomtens historia. Det var först på just 1860-talet som ordet jultomte förekom i tryck. På så vis kan man absolut hävda att Wohlfahrt var tidig med att plocka upp intresset för en ny företeelse och förankra den i en gammal tradition om den lille gårdsnissen. Det sker alltså en parallell utveckling i formandet av tomten. Det är dels den store tomten med rötter i helgonet Sankt Nikolaus, dels den lille gårdsnissen som förekom i nordisk folktro. Det är den senare som Wohlfahrt väljer att måla. Till historien hör att den nordiske nissen tidigare främst hade porträtterats som en tämligen grå och grinig liten varelse. Wohlfahrt ändrar i någon mån detta genom att ge nissen en röd mössa. Den figur som vi känner igen från Jenny Nyströms julkort börjar att ta form.
På 1870-talet kommer Jenny i kontakt med Wohlfahrt via Göteborgs Musei- och Ritskola men hon var inte den enda som verkar ha tagit intryck av hans verk. På skolan gick också Magnus Rasmussen, en mellanbror till den äldre Thorvald och yngre Yngve. Tyvärr dog Magnus i unga år men de andra två är viktiga i historien kring tomten och Göteborg. Thorvald kom att formge tomtarna på Tomtehuset vid Vasagatan. Brodern Yngve var arkitekt, tidvis tillsammans med Hans Hedlund och det var de som ritade Tomtehuset. En annan byggnad intressant i sammanhanget är Wilsonska flygeln, en del av Göteborgs stadsmuseum. Även den ritades av duon Hedlund/Rasmussen och troligtvis var det också Thorvald som gjort förlagorna till tomtarna på fasaden.
I Göteborg fanns också Viktor Rydberg. Under tiden 1855-1876 var han verksam vid Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Sedan verkade han som författare och 1890 flyttade han till Stockholm. Det var under tiden i Göteborg han skrev Lille Viggs äfventyr på julafton och den publicerades i tidningens julnummer 1871. Dikten Tomten tillkom 1881 och publicerades i Ny Illustrerad Tidning 1881. Även till den gjorde Jenny illustrationerna. Till den senare hade Rydberg önskemål om hur tomten skulle se ut och Jenny fick göra om honom en gång, men sedan var författaren nöjd. Rydberg och Jenny var nog två motsatser. Han var mer än 25 år äldre, grubblande och inåtvänd. Jenny var bara 17 år gammal när hon illustrerade Lille Viggs äfventyr… och 27 när illustrationerna till Tomten utfördes. Hon var nätverkande, driftig och lösningsorienterad. Enligt brevväxlingar verkade de respektera varandra och deras samarbeten kom i allra högsta grad att påverka vår syn på tomten.
Men det finns fler tomtar att tala om. Lyckholms bryggeri grundades på 1880-talet. Lyckholmsvillan i anslutning till bryggeriet har en intressant fris i ett av rummen. Den är fylld med små tomtar och det verkar inte osannolikt att Rasmussen är upphovsman även till dessa. Thorvald Rasmussen var också illustratör och det finns flera kort i Göteborgs stadsmuseums samlingar med hans motiv. Hans bilder fick dock aldrig den spridning som Jennys och det kan man fundera över.
Det finns skillnader mellan Rasmussens och Jennys tomtar. Framför allt var Jenny bättre på att sätta in sina tomtar i andra sammanhang. Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet var idealistiska bilder av det privata familjelivet i hemmet, ett väldigt populärt motivval. Det är barnen som stökar i kök, glada familjer som dansar runt granen och ljuset inomhus strålar varmt mot betraktaren. Jenny följde detta och skapade bilder som förmedlar värme, lycka och trygghet. Många motiv innehåller också upptända kyrkor som människorna vandrar till. Det i kombination med att ständigt lyckas få nya uppdrag med stora upplagor gjorde att hennes bilder spred sig snabbt. Mer modernt uttryckt skulle man kunna säga att hon kom att dominera tomtemarknaden. Det medförde också en paradox. Hon gjorde avkall på sin bana som konstnär inom de respekterade genrerna, för att istället måla för de stora massorna via illustrationerna. På många sätt är det orättvist att se henne som en misslyckad konstnär. Hon var en mycket lyckad entreprenör som visste att förvalta sitt pund. Hon såg en ny marknad, en efterfrågan på illustrationer och utnyttjade den situation hon befann sig.
Det finns något gatusmart över hela Jennys sätt att först hitta tomtefiguren via Lille Viggs äfventyr…, för att sedan låta den vila under Akademieåren och tiden i Paris. Livet tar sedan en annan vändning med en sjuklig man och en nyfödd son. Hennes bidrag till familjeekonomin blev avgörande och hon återvände till tomten och gjorde det bästa av tidsandan. Problemet är att vi gärna vill se saker antingen i vitt eller svart. Antingen är man konstnär eller entreprenör. Vi har svårt att acceptera att människor kan vara både ock. Det i sig är ironiskt, med tanke på att de konstnärer som lyckats oftast har haft en känsla för den samtida marknaden och förstått att utnyttja sina kontaktnät. Se bara på Carl Larsson. Jenny Nyström brukar kallas tomtens mamma. Det kanske inte är helt sant men nog ligger det mycket i det. Hennes betydelse är lätt att förstå bara genom en snabb genomgång av Göteborgs stadsmuseums postkortsamling. I den finns cirka 800 jul- och påskkort och en stor del av dem med motiv av Jenny.
Tanken går tillbaka till det där skeppet Jenny såg när hon åtta år gammal kom till Göteborg. Skeppet hon trodde kom med en skatt, och som hon sprang ned till hamnen för att hitta igen. Hon såg det i solnedgångens varma ljus. Frågan är om inte Jenny Nyström själv inte var det där skattskeppet? Nog är det många som i alla fall fått sin bild av julen präglad av henne.
Missa inget från GP Göteborgiana!
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
Tidigare avsnitt:
