En dag för 100 år sedan kände skämttidningen Söndags-Nisses redaktör Hasse Z (Zetterström) ett plötsligt behov av "en rolig serie, tecknad av en svensk". Han vände sig till den 31-årige Göteborgsartisten Oscar Jacobsson, då på besök i huvudstaden, och sa:
– Min herre, gör en rolig serie!
Varvid Oscar Jacobsson for hem och skapade "Adamson" – som skulle komma att bli Sveriges mest berömda och spridda serie någonsin. Den erövrade först Sverige, sedan Norge och Danmark och Tyskland. Därefter kapitulerade tidningar i USA, Kina, Japan och Indien.
Adamson hade inget förnamn, inget yrke, ingen familj, inga vänner. Pratbubblor behövde han ej; likt stumfilmens komikerstjärnor uttryckte han sig med gester och minspel. Han ägde Buster Keatons gravallvar och Charlie Chaplins oändliga otur. Han rökte cigarr, alltid och mer eller mindre intensivt.
När Svenska Serieakademin instiftades 1965 var det naturligt att Adamson blev dess symbol- och prisfigur. Varje år sedan dess har konstnären Urban Gunnarsson i Stockholm snidat och kolorerat Adamsonstatyetter i trä och med cigarr till förtjänta svenska och internationella serieskapare.
Cigarren kom i centrum 1971 då Tintinskaparen Hergé (Georges Remi) tilldelades den internationella statyetten. I ett brev till akademin skrev Hergé:
– Tack för den stiliga Adamsonstatyetten, som anlände i går ... utan cigarr! Jag antar att det var för att undgå tullen! Men nu är allt i sin ordning och Adamson röker sin cigarr igen! ...
Rökverket hade på något oförklarligt sätt försvunnit ur postpaketet. Tillsammans med sina ateljémedarbetare i Bryssel tillverkade Hergé en ny cigarr. Jag såg den ett par år senare, den var lång och elegant.
I Tintinalbumet "Tintin hos gerillan" från 1976 förekommer en färgstark karnevalsparad i den latinamerikanska staden Tapiocapolis och där skymtar i vimlet Adamson i papier maché. Man kan tänka sig att "Hergé därigenom ville visa sin tacksamhet för det prestigefyllda pris han just mottagit", skrev journalisten Peter van der Schouw i den holländska tidskriften Duizend Bommen! 2007.
Oscar Jacobsson föddes i en arbetarfamilj i Göteborg 1889 och blev föräldralös vid 9 års ålder. Han och sju syskon utackorderades på olika håll. Oscar växte upp i en lantbrukarfamilj på Västgötaslätten. Han arbetade från tidiga tonår som timmerhuggare, smedlärling och lokeldare (på Bohusbanan); men han tog även aftonkurser teckning på Slöjdföreningens skola och Valands konstskola.
Omkring 1910 debuterade han med politiska teckningar i den socialdemokratiska morgontidningen Ny Tid i Göteborg. Han fortsatte med vänsterradikala, antikapitalistiska, antimilitaristiska och antiklerikala teckningar i satirtidningen Naggen. Men sen blev det Adamson för hela slanten!
Oscar Jacobsson var skygg och tillbakadragen, han umgicks inte med kolleger, inte med någon. Som journalisten Inga Wallerius skrev i konsttidskriften Paletten 1940: "Man ser honom aldrig".
1923 flyttade han till New York, men han kom snabbt tillbaka. I USA skrev han på ett kontrakt som han inte kunde fullfölja. Amerikanarna ville att han skulle att framställa en daglig "Adamson", det orkade han inte.
Småningom slog han sig ner i Kode, nära Kungälv. 1935 gifte han sig med Ingeborg Hägg som han en tid sammanbott med. De fick tre döttrar. På juldagen 1945 avled han, 56 år gammal, fysiskt och psykiskt mycket sliten.
Adamson, nu 100 år, lever. Som serie existerade han länge i två versioner, en dansk och en amerikansk. Ingen kunde dock mäta sig med Jacobssons ifråga om känsla och originalitet.
1965 tecknades den sista Adamsonserien. Samma år tog Svenska Serieakademins statyett vid och därmed kunde Adamson fortsätta att vara ett begrepp i serievärlden, ja i världen!
