Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/8

John Brovik: Systrarna Larsson har inga rynkor

John Brovik beundrar två båtar som tycks ha fått evigt liv.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Båten var redan lastad och klar. Målet var att segla till Bläckhall, en speciell fyr som hänger som ett svalbo på berget. Fyren som skulle ge perspektiv på Gustaf Daléns AGA-system, som sparade så mycket svett och möda hos fyrfolk i Bohuslän.

Mitt i steget mellan brygga och båt kom ett sms från Anders Hansson, den tidigare redaktören på Världens gång. Han hade träffat systrarna Larsson på Öppet Varv, två drygt 80-åriga Petterssonbåtar.

– Du måste ta dig till Ellös! skrev Anders Hansson, helt golvad av systrarnas ljuva blänk, av charmen hos formfulländade träbåtar. Du måste skriva om ”Siv” och ”Kantippa”. Jag var där igår och träffade dem vid bryggan. Vilka snyggingar!

Jag fick byta fot direkt. Dalén fick vänta, fyren står ju kvar. Vi hann till Ellös. Med någon timme till godo innan Öppet Varv stängde ner.

Nere i hamnen plockade jag upp ett diskret doftspår av fernissa som ledde till Classic-bryggan, ett helt nytt inslag på den flytande båtfesten. Här fanns en samling veteranbåtar som blev ett slags referenspunkt till mässans moderna båtar. Fantastiska byggen från förr som visade rottrådarna i båtbyggeriet, en rak linje från småskaligt bygge till båtarna i världsklass från varvet på Ellös.

”Du kan lugnt flytta snuset. Det är klart att båten är lång och mycket smal, men så fort vi fått upp farten lite blir det stabilt.”

Det var stor flaggning över topp på jakten ”Polstjernan”, på en enepinnad julle från Kungsviken på andra sidan tvärbryggan. På ”Josefin”, legendaren Gösta Johanssons sista bygge, på ”Katinka” byggd av Eilert och Folke Eriksson, båtbyggarbröderna som tidigt skaffade sig en särställning på Orust; ”den båten var den bästa vi gjorde” sa en gång Eilert till mig. På mästaren Roland Perssons stora sköna snipa ”Levina”.

Precis där, mellan snipan och jullen, låg alltså systrarna Larsson från Kristinehamn. Så graciösa, behagfullt utsträckta som en välrullad Havannacigarr. Nästan nio meter långa.

Inte ens två meter breda. Slanka ruffbåtar med det typiska petterssonörat, den eleganta övergången mellan skrov och däck. En syster Larsson hette ”SIV”, ett rätt vanligt båtnamn och några rader från Evert Taubes ”Utövisan” dök upp direkt i skallen:

Vi löpte in i Utö hamn på natten klockan tolv

Emellan Sif och Mejt vi fällde ankar

Musiken ljöd och dansen gick på Societetens golv

Till Utöflickorna gick våra tankar

Men ”Kantippa”? Var det en försvenskning av ”Xantippa”, Sokrates hustru? Hon som lär ha haft Antikens vassaste tunga? Hon som tog många retoriska poäng i diskussioner med sin filosofiske make?

– Nej, nej skrattar ägaren Claes Fröberg i sittbrunnen på ”Kantippa”. Det är inte Sokrates. ”Kantippa” var utställningsbåt på Bröderna Larssons varv och låg i en vagga som kunde tippas och visa besökare hur inredningen såg ut.

– Men är det sant som folk sa förr att om du flyttade snuset från ena mungipan till den andra så tippade båten lite?

– Du kan lugnt flytta snuset. Det är klart att båten är lång och mycket smal, men så fort vi fått upp farten lite blir det stabilt.

Claes Fröberg skaffade ”Kantippa” 2005, satsade två år på renoveringen. Nytt däck, nya däcksbalkar i ask, ny skjutlucka, omkromning, renskrapning, betsning, lackning. Hur många lager lack? Minst tolv förstås.

Resultatet är makalöst. Det brinner i den mörkröda mahognyn, skicket är perfekt.

Bleckservisen från Kockums är original, spritköket med pump, fendern sydd av segelduk, fönsterlister och beslag, allt är äkta.

Systrarna Larsson är ritade av C G Petterson, en av Sveriges mest kända konstruktörer, pappa till över tusen båtar under femtio intensiva yrkesår. Hans kanske mest berömda konstruktion hette ”Wiking X”, en nio meter lång mahognykryssare med akter som på en Andunge. En båt som gungade lika bra på Östersjön som på Nordsjön.

”Wiking X” gjorde en ryktbar resa Skandinavien runt med konstruktör Pettersson vid rodret för att göra reklam för den nya Pentamotorn som satt i båten. Med ombord fanns också en filmregissör, en fotograf, en författare och en apa.

Apan hette Jocke och var utlånad från Skansen.

Starten skedde vid Grand Hotell i Stockholm den 20 juli 1925 och 3 november kunde man lägga till vid Nationalmuseum efter 3 200 sjömil och is i skägget. Besättningen var glad att vara hemma (gladast var nog Jocke) och båten visade sig ju klara allt.

År 2010 var “Wiking X” utställd på Båtmässan i Göteborg. En fröjd för ögat tyckte jag, men ganska liten och smal och jag fattade inte riktigt hur man klarade Skandinavien runt i storm vid Lister och tungt snöfall i Piteå. Men C G Pettersson var en hårding, alltid med en rak pipa i käften och trygg uppsyn.

Claes Fröberg är dekormålare i botten, nu renoverar han båtar på heltid. När väl jobbet med ”Kantippa” var klart hittade han så systern ”SIV” som stått på land i elva år i Åmål. ”SIV” skulle precis huggas upp. Folk ville väl åt den fina Hondurasmahognyn. Kanske göra bokhyllor, skärbrädor, nyckelringar.

Renoverare Fröberg slog till. Köpte båten på rot. Ringde en kompis och sa: ”Nu har jag köpt en båt till dig och en syster till min. Nu ska vi renovera ihop!”

På bryggan har Claes Fröberg monterat ett notställ med lite material om båtarna som blir en snygg djupdykning i Pettersonhistorien. Här finns en offert från Bröderna

Larssons Varv till en baron Klingspor som befinner sig på Högfjällshotellet i Sälen.

Det är en underbar läsning.

”Härmed hava vi äran att offerera”, skriver varvet, ”en Duo-Ruff- motorbåt i utförande enligt beskrivningarna i bifogad katalog den båt som visades på vår verkstad idag till pris 8900: -”.

Ville baronen till exempel ha med ett tvålågigt fotogenkök så kostade det 27:50, fendrar av segelduk med stroppar gick lös på 22:50.

När vi skiljs på bryggan säger Claes Fröberg, liksom i förbigående, något som jag uppfattar som ett tänkbart nytt projekt.

– Det ska finnas en tredje systerbåt som heter ”Amiralen”, i Lidköping någonstans. Har stått på land i evigheter.

”Kantippa”, ”SIV”, ”Amiralen”. Tre Larssons – det blir något att se fram emot på kommande båtfester i Bohuslän.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.