John Brovik: Ryssarna var först med att upptäcka fyren på Stora Kornö

Allt var klart för skrotning - då kom räddningsinsatsen.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Det är första veckan i januari. Klockan är knappt fyra och det är redan tvärmörkt när jag får tag i Lars Axelsson på Stora Kornö. Han är ute i släkthuset på ön, har tänt i de bägge kakelugnarna från 1903 med torr björkved. Det är någon minusgrad ute, en nordlig vind på 7 meter i sekunden tar sig in mellan husen. Men vad gör det?

Lars Axelsson är öbo. Hans rottrådar löper djupt ner i det lilla samhället med sina femtiotvå fastigheter några sjömil norr om Lysekil. Ända ner till de allra första inbyggarna som kom till ön på 1500-talet.

ANNONS

Jag skulle egentligen ha pratat med Kornöbon Axelsson redan i september. Den där dagen när vi rodde in i hamnen med dingen. När jag föll direkt för fyren längst ut på pirarmen av huggna granitblock. Vår segelbåt låg lite längre norrut, gick inte att flytta. Kustbevakningen dök plötsligt bakom aktern och spärrade vägen med en stor RIB-båt. Det var en övning.

Så vi tog dingen istället, rodde runt udden, bort till Stora Kornö; det var ju en riktigt bra dag för en roddtur. Vi passerade Smalsund, den trånga vattenvägen som vindlar fram mellan Kornöarna. Under sillperioden på 1700-talet fanns det bebyggelse i sundet. När sillen försvann flyttade folk till bättre lägen på Kornöarna som ju har några av kustens finaste hamnar idag.

Det här är berättelsen om fyren på Stora Kornö, månadens GP-fyr. Det är också ännu ett kapitel i sagan om gamla fyrar som vägrar att dö. Tidigare har Världens gång kunnat berätta om fyren Räbbehuvud som ett gäng fyrentusiaster räddade från skroten år 2009 (VG 200827). Sedan var det ju den gamla fyren på Svensholmen som fyrföreningen Snurran flög över till nytt liv på Bohus-Malmön (VG 201227) när Sjöfartsverket satte upp en ny fyr i slagtålig plast på holmen.

ANNONS

Gävens gamla fyr var centimetrar från skärbrännarna, men hittade hem till Skalhamn genom stor fyrpassion och lokalt engagemang (VG 210620) i ideella föreningar. Så där håller det på. Och det är lika underbart att se varje gång.

Nu handlar det alltså om fyren på Stora Kornö som kom på plats när Lars Axelsson var ordförande i Hamnföreningen på ön på 90-talet. Från början hade han tänkt sig en lysboj som skulle placeras i den runda parken som ligger alldeles i slutet av samhället.

Parken är lätt att hitta. Man följer bara en av Bohusläns vackraste vägar genom samhället. Den slingrar fram över huggna brobänkar. Förbi vackra skärgårdshus där namnbrädor på bodarna lyser som stadiga tidsmarkörer från förr. Den tar dig förbi parken, fårhagen. Till sist är du framme i vrakviken ut mot Brandskär.

Precis i strandkanten har Västkuststiftelsen placerat en självstädarstation som jag inte sett tidigare. Här kan du placera plastskräp som flutit med strömmarna i blåa säckar. Är säckarna slut? Beställ bara nya genom att trycka på en knapp på informationstavlan. Perfekt!

– Lysbojen var kanske inte hamnföreningens tanke, säger Lars på en helt underbart störningsfri mobil från Stora Kornö, men mer min egen fundering om inte det hade varit lite fräckt ändå med en lysboj i parken? Det står en lysboj i rondellen strax söder om Hunnebostrand du vet, så det hade ju varit möjligt.

ANNONS

Sjöfartsverket kunde tänka sig att hjälpa till med det också bara Hamnföreningen stod för driften.

Någon lysboj blev det inte men nu kom man istället i kontakt med lotsstationen på Brofjorden som precis hade monterat ner den gamla gjutjärnsfyren som fanns på Bläckhall mitt emot Kornöarna. Fyren var klar att skrotas.

– Vi stack ut och tittade på den och lotsplatschefen sa: Ni får den om ni vill!

Fyren från Bläckhall. En traditionell, supertung pjäs i gjutjärn som förstås var omöjlig att flytta för Hamnföreningen – men då erbjöd man sig att skeppa över fyren till Stora Kornö bara det fanns el framdragen och ett nytt fundament på pirnocken. Man kunde också tänka sig att blästra och måla upp fyren.

– Vi fixade fundamentet och elen och så kom Sjöfartsverkets stora arbetshäst ”Scandica”, jag tror det var sommaren 1992, och lyfte fyren på plats. Det var verkligen en stor dag och alla är ju mycket stolta här på ön över vår fyr.

Men man ville ju också ha ljus i fyren, riktigt fyrljus med två sektorer vitt sken som ledde in båtarna säkert i hamnen. Sjöfartsverket kunde tänka sig att hjälpa till med det också bara Hamnföreningen stod för driften. Och så kunde Lars Axelsson köra in till Lysekil och hämta två fyringenjörer som mätte in ljusvinklarna så att man gick klar förbi uddarna. Det var en söndag.

ANNONS

Så småningom kom fyren på Stora Kornö in på sjökortet och Ufs, Underrättelser för sjöfarande. Men innan dess såg Lars Axelsson en mycket märklig sak ombord på ett främmande fartyg innanför angöringsfyrarna.

– Ja, det var ju på den tiden när jag jobbade på fartygsinspektionen och jag var ombord på en rysk tanker på Brofjorden. Jag tittade på deras sjökort som var utlagt på bryggan. Då såg jag att de hade fört in vår fyr på Stora Kornö för hand i kortet med kyrilliska bokstäver med sektorer och allt, flera veckor innan den ens blev officiell i Sverige!

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS