Detta är ett förkokt kåseri. Alltså inte överkokt, utan kokt i förväg.
När ni läser detta befinner jag mig i en skidbacke i norra Sverige. De senaste tio åren har jag veckan efter dessa snöstrapatser skrivit sammanfattande epistlar i Göteborgs-Posten. I år levereras rapporten i förväg.
Ty jag vet vad som kommer att hända.
Det faktum att jag vistas i en svensk skidbacke innebär inte nödvändigtvis att jag åker skidor. Det finns så många utmärkta platta partier och kaffestugor. Så mycket skog och sjö och dal och is och älg att eftersinnande betrakta och eftersom alla andra har så bråttom undgår jag upptäckt.
En genomsnittlig svensk skidbacke är som ett glas saft en sommardag: den drar till sig underliga varelser.
Det finns till exempel danskar som röker cigarr i liften.
Om du hör nåt i luften som surrar så är det en helikopter med norrmän.
Ibland syns unga arvtagare som manifesterar sitt välstånd genom att inte använda liften, utan i stället ägnar sex timmar åt att med stigskinn på fötterna vandra till en annan och sämre backe, två kilometer närmare Norge.
När det gäller den göteborgska enklaven kan man, med viss statistisk säkerhet, räkna med att blessyrer ska uppstå.
Någon kommer att bryta något.
Detaljerna är lite oklara. Men vi är en stor grupp göteborgare på glid. En tumme eller en underarm eller en fotled kommer att gå av. Eller en näsa. Det är sedan gammalt.
Dessa olyckor är omöjliga att förutse.
Det finns också surdegsbagerier som säljer böcker som handlar om surdegsbagerier som säljer böcker.
Ett år sade vi till de yngsta göteborgarna att de skulle få våfflor. En pojke välte då och bröt i ren entusiasm en arm på det enda plana partiet i Jämtland.
På någon bil kommer något att lossna.
På någon annan bil kommer något att fastna.
Mölndalsbor – i den mån sådana förekommer – iakttas på kaféerna.
I snödrivorna syns mellovinnare.
Men framför allt påminner alla svenska skidbackar numera om biografer. En biograf är, som envar vet, en anläggning för försäljning av popcorn. För att människor ska ha ro att äta popcornen visas film.
En svensk skidbacke är något liknande.
En svensk skidbacke är en i gammal fäbodmiljö anlagd bråte av stugor, hotell, schnitzelrestauranger, skjortbutiker, skohandlare, salongsgevär, telefonförsäljare, solbrända mäklare, äventyrsbad, taxirörelser, mikrobryggerier och vallabodar.
Det finns surdegsbagerier som säljer böcker som handlar om surdegsbagerier som säljer böcker.
Vissa säger att skidbacken fanns där först. Men jag tvivlar.
Det tar förresten tre timmar att äta lunch.
Den första timmen går åt till att stå på ett keramikgolv i pjäxor och vänta på ett ledigt bord. Där sitter en familj från Norrköping. Alltid Norrköping. Norrköpingsbor äter ofattbart långsamt. Sedan tar det en timme att få av sig pjäxorna. Sedan väntar man femtio minuter på en wienerkorv med surkål för 180 kronor. Man äter i fem minuter.
I dalen står kvinnor i blå täckjackor och solglasögon och vill sälja sportdryck, spanska solhus eller obligationslån.
I dalen finns också i allmänhet ett badhus. På badhuset sitter alltid en professionell fotbollsspelare och ser sårad ut när ingen känner igen honom.
På kvällarna dricker man tydligen irish coffee.
Man återvänder sedan till Göteborg och säger att det har varit härligt att vara så nära naturen en vecka.
Så småningom – i en mer fjärran framtid – försvinner väl snön och vi kommer alla att bli vinodlare och gondoljärer. Men tills vidare står jag på skidor och håller värmestugan varm.
Nästa vecka räknar jag med att vårdas i hemmet på Hisingen.
Missa inget från GP Världens gång!
fNu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
