Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Personerna på bilden har absolut inget samband med gestalterna i kåseriet. Bild: Kristian Wedel

Playboyläsaren i Gullbergsvass

GP:s kåsör strövar i morgondagens Göteborg

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Gullbergsvass finns en gata förutan by. Jag gick den häromdagen, i den lite stela novemberkylan. Det är en asfaltsträng genom byggarbetsplatserna från rondellen bakom Centralen ner till Kilsgatan och älven.

Det snöade lite.

En skylt meddelade att en Hisingsbro skulle invigas 2022. Det var kranar, grushögar, frigolitblock, armeringsstänger och bakom ett stängsel stod en ensam man och spolade med en vattenslang över en liten orange skylt med en svart pil. Sedan välte skylten och han fick börja om.

I ett hörn intill två cementblandare låg ett kafé. När jag kisade in såg jag en kö av män (och några kvinnor) i gröna jackor som köpte räksallad och tjocka smörgåsar. Det var fart inomhus, men altanen stod tom och kändes djupfryst intill cementblandarna.

Jag gick ner till Gullbergskajen och tittade på älven. Skjulen på Ringön ser ut att vara byggda ner i vattnet. Det kändes som när jag spelade bollstopp på Åkerdsskolans gård 1980 – så fort man tittar bort har alla små hus med sina vimplar och skeppsventiler tagit ytterligare ett steg ut i vattnet.

Älven var smal och ärggrön.

En kvinna och en man kom och ställde sig vid kajkanten. Hon hade höga klackar och sa:

– Om jag ser en öl till så kan du glömma att fira jul med mig.

Hon satte sig i en röd bil och for iväg. Han stod kvar ensam en stund. Så spottade han i vattnet och sa:

– Fy fan.

Jag väntade i tio minuter på att det skulle komma någon matarbåt från Karlstad eller skyttel från Vänern. De brukar vara gröna och lite luggslitna, emellanåt med rostskägg vid någon ventil. I lastrummet har de timmer eller nån enorm maskindel som ska till Rotterdam. Ibland står jag på kajen och skymtar gestalterna på bryggan: nån figur i blå tröja som för en kaffekopp till munnen. I hela världen finns det ingen bättre bild av hemtrevnad än att se någon stå på en fartygsbrygga och dricka kaffe: det kontrollerade äventyret.

Isvindar blåste bortifrån Ringön. Jag blundade och när jag öppnade ögonen hade husen klivit en halvmeter ut i vattnet.

En gång låg här ett utsträckt marskland och älvdelta med malariamyggor. Jag antar att allt ligger kvar under kranarna och frigoliten. Myggorna vågar jag inte yttra mig om. Det har aldrig varit riktigt stad här. Först bodde göteborgarna i Nya Lödöse – det var Gamlestan. Sedan flyttade de – nej, flyttades, under skrik och protester – till Göteborg. Det var dålig stämning på 1620-talet. Göteborgs första kommunchef Johan Adler Salvius fick sparken. Det var ett stort statligt infrastrukturprojekt. Alla var arga. Det var ungefär som i dag.

De tog väl vägen över Gullbergsvass.

Jag gick och tittade på plywoodskivorna i fönstret på Kilsgatan. På tillbakavägen slank jag mellan två cementblandare och in på kaféet. Alla gäster utom en – två med mig – bar signalgröna arbetskläder. Några åt smörgås med hjälmen på.

Om en halv generation kommer detta att vara Göteborgs mest centralt belägna kafé. Jag tittade ut genom fönstret. Lamporna lyste i kranarna, mitt på dagen. Om några veckor kommer kranarna att kännas som juldekorationer.

I en fåtölj satt en ganska ung man. Han var klädd i en trång rutig flanellskjorta. Han var, som det brukade heta i min barndoms Enid Blytonöversättningar, rödbrusig och fetlagd. Jag menar det inte som som karaktärsteckning, bara beskrivning. Han pratade i telefon, med stigande indignation. Han argumenterade med ett försäkringsbolag.

– Sextitusen, sade han flera gånger. Sextio tusen.

Nya gröna män klev in med hjälmar.

Mannen som pratade med försäkringsbolaget sa:

– Det värsta är att dom snodde min Playboymorgonrock.

Han la på med upprörd min. Sedan åt han dystert sina räkor. Han var rödbrusig, men vem hade inte varit det om man förlorat en Playboymorgonrock. Och eftermiddagen grydde över Gullbergsvass.