Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Brännis.  Bild: Karl af Geijerstam
Brännis. Bild: Karl af Geijerstam

Kristian Wedel: På semesterns sista dag kom pengarna

”En kväll körde hon över en grävling. Det var inget vidare för bilen. Det var nog inget vidare för grävlingen heller. ”

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Semestern har varit utmärkt. För mig. För alla andra har den varit besvärlig.

Det har till exempel varit ett nyckfullt väder. Därmed har jag med hänvisning till knappt skönjbara mörka moln kunnat sitta inomhus och läsa Karen Blixen och 91:an Karlsson. Resten av familjen har med hänvisning till mörka moln också suttit inomhus, men vid sämre lynne. Ty de är badare. Jag är inte badare.

En tioårig pojke som jag umgås med dagligen simmade in i en brännmanet vid en badflotte i Strömstads skärgård. Han grät i trekvart. Han kurerades med kylsalva, vinäger, kylklampar, Ipren, Clarityn och (fram till midnatt) fritt Youtube och fria svordomar. Jag stod i kvällningen och tittade på honom – en mörkblå intensivt svärjande skuggestalt på en bergknalle framför solnedgången. Det var en pastoral, men det var ingen bräkande pastoral. Det var dessutom något så ovanligt som en pastoral som var djupt medveten om sin utmätta tid. Det var en vecka sedan. Pojken framträder nu som Sveriges ledande expert på brännmaneter. De finns i alla kulörer och giftighetsgrader och den farligaste är den som uppsöker armhålor utanför Strömstad.

Han kurerades med kylsalva, vinäger, kylklampar, Ipren, Clarityn, fritt Youtube och fria svordomar fram till midnatt.

Därutöver har familjen haft skrubbsår, sträckningar och öroninflammationer. De har haft allt utom Corona.

Ett marsvin har rentav avlidit. Han begravdes i ett hörn av trädgården i en skokartong, på en bädd av hö, med en halv gurka intill sig. Pojken med brännmaneterna stod med knäppta händer.

Flickan, som är elva år, har trampat på mördarsniglar och spikar och blivit stungen på underarmen av en humla.

En främmande och vilsegången ledsen katt sitter varje kväll utanför vår dörr.

En kväll körde min hustru över en grävling. Det var inget vidare för bilen. Det var nog inget vidare för grävlingen heller.

I Mollösund skulle jag köpa en dunk bensin till Mercuryn. Tio minuter innan jag kom dit började en annan motorbåt brinna. Den släpades ut i sundet och sänktes och sedan kom förkolnade och kvadratdecimeterstora bitar av den brunna båten drivande i sundet.

Alla tycks ha haft otur i sommar. Det är bara jag som har haft tur.

Det är alltså bara jag som i lugn förbidan på väderlekens underbara opålitlighet har kunnat snegla på den ljusblå himlen och sucka att ett regnmoln torde vara på väg, så det är bäst att hålla sig inne. Sedan har jag hållit mig inne och begrundat Karen Blixens förvecklingar med Kapten Berån och Elvira kring Ngong Hills och Mandel Karlssons problem med masaierna i Klackamo eller hur det var .

Och när det återstod tjugo minuter av min semester – i söndags kväll – fick jag ett fantastiskt mejl från Barrister Euastace Jones, personlig advokat till min avdöda klient som kommer från ditt land. Advokat Eustace Jones, en ofattbart vänlig själ, framhåller att jag är nästa släkting till min sena kund som har en krävande fond värd 5,580,000 miljoner amerikanska dollar, med en bank här i Togo.

Käre advokat Jones. Stort tack. Detta är verkligen ett välkommet tillskott. Beloppet motsvarar, tror jag – om jag har lyckats hålla ordning på nollorna – ungefär sex gånger EU:s årsbudget. Jag ska köpa en ny kavaj.