Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Zlatan träffar fans i Torslanda
Möte med gud? Bild: Jonas Lindstedt

Kristoffer Kviberg: Nej, Zlatan är ingen gud

Men han är en jävel på fotboll.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Jag tänker ibland på gud och vad som egentligen är meningen med allt. Särskilt religiös har jag aldrig varit, men gud kan man förstås fundera över ändå.

I klasserna jag undervisar i svenska läser vi just nu om Dante. Han tänkte också på gud en hel del, men minst lika mycket på djävulen. I klassrummet förundras vi över beskrivningen av det trehövdade vidundret med vingar större än segel. Jag har funderat över att sätta upp en skylt över klassrumsdörren: “I som här inträden, låten hoppet fara”. Menat som ett skämt förstås, för jag hyser stort hopp till mina elever, trots att de kan vara lite stökiga emellanåt.

Hoppet är det sista som överger människan har någon sagt. Det gäller även i fotboll. Jag hoppas till exempel fortfarande att Blåvitt ska ta sig samman och vinna allsvenskan, trots det senaste årens relativa ökenvandring.

Jag misstänker att allsvenska spelare som regelbundet läser skönlitteratur är ungefär lika vanligt förekommande som hantverkare med känsla för punktlighet.

Om det nu blir ett fotbolls-EM i sommar hoppas jag förstås att det går bra för Sverige också. Vi tycks ju ha gud på vår sida i år. Den evigt aktuella Zlatan presenterade nyligen sin landslagscomeback under en storstilad rubrik på sina sociala medier: “the return of the God”, deklarerade han utan att skämmas.

Jag har svårt att se Rosengårdssonen som en gud, men en jävel på fotboll är han så klart. Om Zlatan läst Dantes gudomliga komedi är jag dock ganska säker på att han hoppade över avsnitten om dygden ödmjukhet. Men en vinnare är han, precis som Dante verkar ha varit. Den medeltida skalden avbildas ju oftast med segrarnas lagerkrans på huvudet.

Jag är förresten inte så säker på att han läst boken i fråga alls, elitfotbollsspelare tycks generellt ha rätt så magra bokhyllor. Det är förstås en fördom, men jag misstänker att allsvenska spelare som regelbundet läser skönlitteratur är ungefär lika vanligt förekommande som hantverkare med känsla för punktlighet. De finns förstås, men de är mycket få som faktiskt stött på dem.

Dantes klassiska verk är en skildring av en vandring genom helvetet. Det är inte en rakt igenom munter historia. Det har inte heller det senaste året varit, man börjar ju bli evinnerligt trött på pandemin. Men det är inte mig det är synd om. Jag saknar bara konserter med publik, trängsel vid en bardisk, tågåkande och fullsatta läktare. Andra saknar ett syskon, en livskamrat eller förälder. Dem är det synd om. Men även om folk dör måste det väl finnas hopp?

Det tycker i alla fall jag. På min klassrumsdörr sitter därför numera en skylt: “I som här inträden, låten hoppet leva”. Förvirrade högstadieungdomar måste ju för bövelen få lite framtidstro.

En kväll sittandes i min fåtölj ber jag en stilla bön till högre makter (Gud? Zlatan? Torbjörn Nilsson? Jag vet inte själv....): “Låt min familj, mina vänner och släktingar ha det bra, låt Blåvitt vinna allsvenskan, låt pandemin gå över och Sverige ta EM-guld (högst troligt förvisso, vi har ju ändå Gud själv på topp). Och låt i så fall hela truppen utrustas med både lagerkransar och varsitt exemplar av Den gudomliga komedin. Ty även fotbollsspelare kan behöva förkovra sig emellanåt. Amen”.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.