År 1968 fick min farfars bror Alfred en dålig klyvare till sin nya julle. Storseglet var också illa sytt. Det gick att segla. Men det var en irritation. Alla var överens om att något måste göras åt saken. Annars var Alfreds julle perfekt: klinkbyggd, med ljust gyllenbruna bord av lackad furu och spant av ek. Femton fot lång. Byggd av mästaren Oskar Arvidsson i Kungsviken.
Det var bara det där med klyvaren.
Det brukar sägas att påven i Rom inte räknar år eller decennier, utan sekler. Mollösund är i detta avseende inte olikt kyrkostaten. Ärenden tar tid. Någon gång på 1580-talet skrev den danske kungen Frederik II – en sportig stordrinkare – ett illa formulerat brev om strandsittarnas besittningsrättigheter i Mollösund i den dansk-norska provinsen Bohuslän. Såvitt jag har förstått kivas man ännu om det. Min farfars far, sillhandlaren Martin Hansson, träffade Oscar II i Marstrand för att dryfta dessa strandrätter. Vilket sekel som helst kan ett uttalande från statsmakten väntas i frågan.
På somrarna klipper min far oxelhäcken i Mollösund med en sekatör som familjen köpte begagnad på 1920-talet.
Påven Franciscus skulle ha nickat uppskattande om någon informerade honom om långsiktigheten i Mollösund.
I likhet med kyrkostaten upprätthåller också municipalsamhället Mollösund styva traditioner. Det är inte blott Kvarnens Dag och hembygdsföreningens årliga kafferep vid Sigurd Olssons handelsbod.
Det är framför allt Julleregatttan.
Julleregattan är ett evenemang som åtnjuter blott aningen större prestige än de olympiska sommarlekarna. Men brännpunkten är bättre. Evenemanget är över på två timmar. Alla Mollösunds Bohusjullar tävlar då i en slinga som brukar sträcka sig ungefär från Björken i söder till Skebbholmen i norr. Huvuddelen av seglingen sker i sundet. Ekipagens supporterskaror sitter i bryggor och följebåtar. Vadslagningen är betydande. Ibland faller åskådare i sjön. Jag har varit med om årgångar då spänningen har varit så absorberande att åskådare inte har märkt när de har fallit i sjön.
Tyngden hos Mollösunds julleregatta är oerhörd. Många familjer har sina rötter i Mollösund sedan 1500-talet. Den klinkbyggda jullen var bruksfordonet i århundraden. All annan segling än jullesegling är på något sätt artificiell.
Den som segrar i julleregattan behöver aldrig mer bevisa något. Den kan dra sig tillbaka, mätt på ära, och överseende betrakta dem som inlåter sig i trivialare och plastigare spektakel som Tjörn runt.
Det hör till försäsongens oskrivna regler att inte vidgå den enorma prestige som präglar julleregattan. Skepparnas medelålder är höljd i vitskäggigt dunkel. Min far, som är släktens utsedde kämpe, torde höra till de yngsta. Han fyller 84 år i höst.
De mörkar formen som gamla prisboxare.
Under hela maj och juni ser man grånade män högst händelsevis segla i sundet. Naturligtvis tränar de inte. De råkar bara lustsegla så fort de kan med sammanbitna ansiktsuttryck. De vill inte berätta hur stora förmögenheter de under vintern har lagt på att byta bord eller skockar och de hävdar att det är en ren slump att de enligt förljudande har råkat efterfråga om skeppshandeln för förbjuden friktionsminskande bottenfärg.
Allt är ju bara en lek, säger dessa erfarna seglare. Inte spelar det någon roll vem som vinner. Det är en ren slump att man sedan i februari har diskuterat vilket barnbarn som är lämpligast att ha ombord som gast.
Men det är ju detta med den dåliga klyvaren från 1968.
Jag är född 1971. I hela mitt liv har det talats om denna dåliga klyvare, att det skulle kunna vara värt mödan att skaffa en ny.
Och nu är det 2022. Två dagar före midsommarafton levererades de nya seglen. Jag har inte vågat fråga vad de kostar. De har sytts utomlands. Möjligen är de de enda i sitt slag i världen.
Mina försök till gamängaktiga skämt om att det har tagit 54 år att skaffa nya segel har mötts av vänligt oförstående: 54 år för att sy en klyvare är väl inget tala om. Det är ungefär så lång tid som ett par snickarbyxor håller i Mollösund och det är ju ingenting jämfört med jullens utombordsmotor som är av samma typ som de som användes vid invasionen av Normandie.
Kvalitet tar tid. Seklerna är korta och obetydliga i Mollösund, liksom i Rom.
Vi står i jullen och viker för första gången upp de nya seglen. Det blåser från sydväst och havstrutarna kretsar över det sund som i tusen år har sett knarrar och hansakoggar och bankskutor passera.
De nya seglen är sydda utomlands.
Nästa vecka kommer min släkt att få sin seger. Vi har väntat sedan 1500-talet på denna triumf. Den nya klyvaren bukar sig så vackert under den porslinsblå Orusthimlen. I släkthusets veranda står sju troféer från tidigare års julleregattor. Det är andra- och tredjeplatser.
I år kommer segern.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
