Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Snart smäller det.  Bild: Birgitta Lindqvist
Snart smäller det. Bild: Birgitta Lindqvist

Lars Fritsch: Nattlig grävlingjakt med luftgevär

Jag hade tvingats till den här konfrontationen.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Så satt jag där mitt i natten på bänken under köksfönstret iklädd morgonrock och dunjacka med geväret över knäna. Jag väntade.

Den skulle nog komma.

Jag hade tvingats till den här konfrontationen.

Det var en ljummen natt. Jag frös inte men kände mig en aning löjlig.

Jag hade gått upp klockan halv fem, tagit på mig jackan, laddat geväret och gått ut. Jag hade satt mig på bänken. Nu väntade jag.

Den hade inte varit här ännu, men den kom varje natt, den skulle nog komma.

Det blev tråkigt, och jag kände mig allt löjligare ju längre tiden gick. Gudskelov var det ingen som kunde se mig. GP hade redan varit här. Sällan går någon förbi vårt hus i natten.

Den lilla krattan jag använder till att laga hålen med är utformad som en hand med fem klor. Diametern är kanske sex centimeter. Den fanns med i köpet av vårt hus för 37 år sedan. Jag har aldrig förstått vad den skall användas till.

Den kom på en korsande stig, den stannade till i korsningen och såg värderande på mig, och gick lugnt vidare på sin väg. Jag väntade en stund, sedan gick också jag.

För det jag använder den till kan inte ha varit meningen när den tillverkades. Jag lägger igen grävlinghål med den. Den är utmärkt till det.

Man lyfter upp grästorvan som grävlingen slitit ur gräsmattan, vänder på krattan, trycker tillbaka torvan i hålet och plattar till med avigsidan på krattan. Det går fort.

Vanligtvis tar det mig inte mer än tio minuter att lägga igen hålen.

Man kan hävda att man skulle kunna strunta i hålen. Tids nog kommer tiden att ha lagt igen dem alla. Men om man är funtad som jag kan man inte det. Det skall vara ordning även på en ganska dålig gräsmatta. Dessutom: om grävlingen gräver tio hål per natt blir det 70 på en vecka. Gräsmattan blir bucklig.

Grävlingar är allätare. Den äter gärna daggmask, därav hålen i vår gräsmatta, den äter det mesta den kan komma över; insekter, ägg, smågnagare, bär, till och med sniglar och jordgetingbon. Även harungar, igelkottar och en och annan höna kan gå åt.

En gång har jag mött en grävling. I skymningen på väg ner i en liten dal på en väl upptrampad viltstig omgiven av hög ljung. Den kom på en korsande stig, den stannade till i korsningen och såg värderande på mig, och gick lugnt vidare på sin väg. Jag väntade en stund, sedan gick också jag.

Och så kom då den morgon när grävlingen gått bärsärkagång. Gräsmattan var översållad med hål. Det måtte ha varit ett hundratal. Det tog det mig över en timme att lägga igen dem alla.

Jag bestämde mig för att konfrontera den.

Min första åtgärd var att ställa ut bilen på gräsmattan, där jag trodde mig räknat ut att den kom in på tomten. Jag körde förbi det svårt lutande äppleträdet som aldrig gav någon frukt och parkerade nere vid brudspirean.

Den första natten blev lyckosam, inte ett hål på den delen av tomten där bilen stod. Däremot på baksidan av huset. Där ställde jag ut trädgårdsstolar, och ställde ännu en gång ut bilen. Inte ett hål under bilen, men rikligt med hål bredvid den och överallt vid trädgårdsstolarna.

Då hade jag hade för mig att grävlingar bara är aktiva i kvällning och gryning. Nu vet jag bättre. Grävlingar är nattaktiva.

I min okunskap tog jag reda på när solen går upp. Det står i GP under Vädret idag. Då återstod att räkna ut när gryningen börjar. Jag googlade det. Efter en del obegripligheter kom jag fram till det är ungefär en timma före soluppgången.

Jag laddade luftgeväret med bara luft. Jag ville inte skada, bara skrämma, och en rejäl luftgevärssmäll skulle nog duga. (Man sparar på saker som oförmodat kan komma till nytta, som gamla luftgevär…)

Klockan ringde halv fem. Jag gick upp. Det var nattsvart ute. Jag tog med geväret och ficklampan och gick ut och lyste på gräsmattan.

Inga hål. Jag satte mig på bänken under köksfönstret och väntade.

Där satt jag med luftgeväret över knäna. Det blev rätt omgående tråkigt. Jag blev sömnig. Jag kände mig allt löjligare, men satt kvar.

Då såg jag en rörelse nere under det svårt lutande äppleträdet. En gråare skugga i gryningsljuset. Jag anade de vita ränderna på huvudet. Jag fyrade av luftgeväret. Det small imponerande i tystnaden. Skuggan försvann. Jag gick och lyste med ficklampan. Grävlingen hade bara hunnit göra ett fåtal hål. Jag gick och lade mig igen. Ganska nöjd.

När jag vaknade, rätt sent, var det gott om grävlinghål i gräsmattan.

Jag gav upp.

Jag lagar grävlinghål varje morgon och tröstar mig med att den tiden skall komma när grävlingjäveln sover och tjälen har gått ner i gräsmattan som är täckt av snö.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.