Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sture och Pernilla krönta till Kal och Ada i Slottsskogen den 25 augusti 1991. Bild: Johan Davéus. Bild: Johan Davéus
Sture och Pernilla krönta till Kal och Ada i Slottsskogen den 25 augusti 1991. Bild: Johan Davéus. Bild: Johan Davéus

Sture Hegerfors: När jag var Kal

Vi var Göteborgs svar på Kungen och Silvia.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

För 30 år sedan, 1991-92, var jag Årets Kal.

Detta jubileum hade nog gått mig oförmärkt förbi om jag inte mitt i julruschen på Kungsgatan hade råkat stöta ihop med en äldre kvinna som jag kände igen som en av eldsjälarna i Kals Åden. Det var Kals Åden som utsåg Årets Kal. Samt naturligtvis Årets Ada – vilken i mitt fall blev Pernilla Warberg, då marknadsförare på Göteborgs-Posten och före detta Göteborgs Lucia.

– Det var länge sen, sa jag till kvinnan på Kungsgatan. Hur är det?

Hon suckade:

– Med Kals Åden är det inget vidare. Vi har funnits till i över femtio år, men nu är det snart över. Medlemsantalet minskar, folk dör, och vi har slutat att utse Årets Kal och Ada.

– Det var tråkigt att höra, sa jag – medan tankarna plötsligt flög iväg trettio år tillbaka i tiden.

Man åt Janssons frestelse, drack öl och tog en snaps eller två. När stämningen stigit började man berätta roliga historier om Kal, Ada, Beda och Åssbon.

Jag stod mitt i Julstaden Göteborg och mindes hur Pernilla och jag höll tal och klippte band vid Scandinaviums återinvigning och vid Dagens Hushålls nypremiär på Svenska Mässan.

Vi var Göteborgs svar på Kungen och Silvia.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Och jag erinrade mig hedersuppdraget nummer ett: att öppna sommar-Liseberg. Det var i april 1992. Just den dagen vräkte regnet ner och det var nästan nollgradigt. Ändå hade en förväntansfull människomassa samlats utanför nöjesparken. Jag gjorde en liten paus i mitt högstämda öppningsanförande och frågade:

– Ska jag säga något mer?

– Nej! tjöt massan unisont.

Så det var bara att vrida om jättenyckeln till grindarna och släppa in den stora frusna och plaskvåta skaran.

– Vet du vad jag kommer ihåg bäst av åren som Kal? sa jag till kvinnan på Kungsgatan.

– Nej.

– Kalslagen.

– Dom har också mer eller mindre upphört. Tyvärr.

Kalslagen var ett slags filialer till det övergripande Ådenssällskapet. Det fanns ett Kalslag i Majorna, ett i Västra Frölunda och ett på Hisingen.

Pernilla och jag inbjöds då och då till deras sammankomster. Det var ofta väldigt kul. Man åt Janssons frestelse, drack öl och tog en snaps eller två. När stämningen stigit började man berätta roliga historier om Kal, Ada, Beda och Åssbon.

Min förläggare Lena Pilborg på Tre Böcker förlag bad mig tidigt att nedteckna de bästa historierna för en eventuell kommande bok. Lena hade alldeles före mig varit Årets Ada tillsammans med Blåvittlegenden Bebben Johansson som Kal och därvid konstaterat att det fanns många oskrivna historier som cirkulerade i Kalslagen. Jag plitade och plitade och efter några år blev det faktiskt en bok, ”Kal å Adas bästa historier”.

En del av historierna med fotbollsanknytning är värda att återge än i denna dag. Till exempel den här:

Kal har dömt en fotbollsmatch på Karl Johans torg. Efteråt kommer han hem alldeles sönderslagen.

– Men herrenadå va du ser ut! utropar Ada. De e ju värre än efter förra matchen!

– Ja, då feck ja bara stryk utå dom som förlorade. Men i da ble de oavgjort!

Eller den här:

Med viss möda lyckas Åssbon ta sig fram till baren på Gamle Port, där kompisen Tjims står och hänger:

– Dô, hur många mål gjorde Gais på Häcken i da?

– 127.

– Vann dom?

Och slutligen denna lilla pärla:

En man står ute på gesimsen på fjärde våningen och hotar att hoppa. Kal lutar sig ut genom fönstret och ropar:

– Tänk på frun!

– De har ja ingen!

– Tänk på rotmos å fläsklägg!

– De gillar ja inte!

– Tänk på Blåvitt!

– Jag gillar bara Gais!

– Gais? Ja, då e de la lika bra att du hoppar!