Bilden är inte tagen på Lundbybadet.
Bilden är inte tagen på Lundbybadet. Bild: Bengt Öberg

När jag klev ner i Lundbybadet omslöts jag av krismedvetandet

Temperaturen har sänkts med en (1) grad. Nu är det allvar.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

När jag (motvilligt) klev ner i Lundbybadets tjugofemmetersbassäng klev jag också ner i krismedvetandet.

Jag har just undrat när det skulle slå till. Det har legat på lur hela julen. Den 10 december fick jag vänta i 35 minuter utomhus i Halmstad på en buss som aldrig kom. Då var det nära.

Lundbybadet har med vag hänvisning till världsläget sänkt vattentemperaturen från 27 till 26 grader.

Jag nedsänkte mig i vattnet och kände hur krismedvetandet omslöt mig. Jag tänkte därvid självfallet först – redigt och ansvarsfullt – på Ukraina i tio sekunder och sedan gick mina tankar helt naturligt till en kräftskiva år 2007. På denna kräftskiva satt en ändamålsenligt berusad ung forskare (numera docent) och talade om krafter som verkar på avstånd.

ANNONS

Jag minns det som om det vore igår. Eller snarare: jag minns det som om det vore en kräftskiva år 2007. På visst avstånd.

Men något i den här stilen var det.

Det finns tydligen avlägsna rymdfenomen som kan observeras även om de är osynliga i teleskop. Astronomerna kan räkna ut att de måste finnas där. Det är något med att ljuset böjs. Det påverkas av gravitationen från det som inte går att se. Det går alltså att observera osynliga ting så att säga på indicier. Forskarna förstår att något finns på grund av krafter som verkar på avstånd.

Det är ungefär som när man fryser i Lundybadet till följd av att Putin bombar Kiev. Man ser inte kriget, men förstår att det finns.

Dessa oerhört kloka tankar har jag efter badet försökt att liksom självständigt formulera vid jullovets utdragna frukostbestyr i det lilla plåthuset på Hisingen. Enligt andra familjemedlemmar har jag därmed ägnat mig åt något som kallas ”gubbgoogling”.

Sedan har vi tagit gemensamma och stärkande promenader på Vinterhisingen med hela familjen. Familjepromenader med hela familjen i en familj med tonåringar innebär att man först debatterar i 55 minuter, varefter enbart de vuxna går ut och promenerar och sedan återvänder hem till ett kök som ser besvärligt ut.

ANNONS

Under promenaden mottar vi sms i form av inköpslistor till butiker som vi förmodas passera under vår islagda promenad på den gamla älvstranden: förfrågningar om nagellim eller nålar till fotbollspumpar.

Vi har alltså i princip två tonåringar hemma nu. Tolvåringen passerar strecket i vår.

Därmed präglas även det lilla plåthuset på Hisingen av krafter som verkar på avstånd. Verksamheter pågår som vi blott indirekt uppfattar.

Jag går nu här i dessa grå januarieftermiddagar och funderar på vad verbet ”gubbgoogla” kan tänkas betyda. Jag skulle förstås kunna googla och ta reda på det. Men det vore ingen sport.

Vi misstänker till exempel att dessa tonåringar, trots sin mognad, förtär oboy som de har köpt i lönndom. Alla försök att hitta denna hemliga gömma har varit förgäves. Det går inte heller att spåra inköpen via kontoutdrag. Det kan inte uteslutas att de tvättar pengar genom att legitimt skenköpa nyttigare produkter som de sedan säljer till kamrater med oboy som köpeskilling. Systemet förefaller oerhört raffinerat.

Det förekommer inget spill av oboypulver på golv eller diskbänkar. De sopar bokstavligen bort alla spår. Inga chokladrester kan siktas i odiskade muggar eller på kaffeskedar. Inga förpackningar. Inga chokladfläckade servetter.

Det finns överhuvudtaget inget konkret bevis för att denna hemliga gömma med oboy överhuvudtaget existerar.

Men vi har noterat en på avstånd verkande kraft.

Varje gång de vuxna lämnar huset för en vinterpromenad förbrukas mellan en och två liter mjölk.

ANNONS

Någonstans måste det finnas en gömd påse oboy som är en på avstånd verkande kraft i förhållande till mjölken.

Jag är inte säker på att jag är först med denna allmänna observation om tonårshem. Eventuellt har jag läst det någonstans.

När jag säger till familjen att jag tror att någon annan har skrivit om oboy och tonåringar skriker de åter att jag ”gubbgooglar”. Jag går nu här i dessa grå januarieftermiddagar och funderar på vad verbet ”gubbgoogla” kan tänkas betyda. Jag skulle förstås kunna googla och ta reda på det. Men det vore ingen sport. Jag tror inte heller att det behövs. Jag kan räkna ut det ändå.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS