En go göteborgare?
En go göteborgare? Bild: Bjorn Olsson

Mitt nyårslöfte gäller staden Göteborg

Jag lovar att aldrig mer göra uttalanden av den här typen.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag avger härmed ett nyårslöfte. Under det gångna året – det göteborgska jubileumsåret – har jag flera gånger ertappat mig med en lokalpatriotisk dumhet.

Jag har suttit och liksom vaknat upp mitt i ett samtal och insett att jag hårdnackat och kompromisslöst hävdar Göteborgs förträfflighet.

Varför?

Varför känner jag ett behov av att försvara Göteborg? Jag borde veta bättre. Om någon säger sig ogilla Volvo eller Ikea eller smörfrästa kantareller känner jag inte det minsta behov av att rycka ut.

Man hör aldrig stockholmare uttrycka lokalpatriotism. I någon mån beror det väl på att stockholmare inte är medvetna om att det existerar några andra städer.

Varför kliver jag fram som en sårad generalkonsul så fort det gäller Göteborg?

Min reaktion är i grunden orimlig. En stad kan inte förolämpas. Visserligen skrev en GP-kåsör (inte jag) för några år sedan ett par vagt nedsättande rader om Lerum. Dessa rader kunde eventuellt tolkas som att det gick att köpa marijuana utanför sparbanken. Eller om det var gamla järnvägsstationen. I flera dagar mottog jag telefonsamtal från Lerumsbor som undrade om det var tillåtet att skända en kommun. Det är det.

ANNONS

Lokalpatriotismen är visserligen harmlös. Lokalpatriotismen driver inte upp några mörka marscher till Karl XII eller mystiska kalifat.

Lokalpatriotismen är en ärtfabrikör som någonstans i Sverige står på ett podium i plywood framför Konsum och en blomstergrupp med perenner och avtäcker en 65 centimeter hög byst av ärtfabrikörens farfar.

Lokalpatriotismen är ett småstadsfenomen.

Man hör aldrig stockholmare uttrycka lokalpatriotism. I någon mån beror det väl på att stockholmare inte är medvetna om att det existerar några andra städer.

Lokalpatriotismen är alltså lite löjlig.

Men nu är det över för min del. Jag ska sluta låta som en göteborgsk lokalpatriot.

Observera att detta nyårslöfte inte har något att göra med omvärldens bild av Göteborg.

Omvärlden betraktar Göteborg som ett fäste för en vitsande, sävlig och lätt alkoholiserad svar-på-tal-mentalitet. Låt omvärlden fortsätta med det.

Emellanåt kan det vara lite påfrestande. Jag hamnade en gång i ett flygplanssäte bredvid en ganska känd regissör. Vi hade två timmar till Arlanda. Jag hade sett de flesta av hans produktioner. Jag vill höra honom berätta om Sven Wollter och Monica Zetterlund. Han bad mig berätta vitsar.

Men i själva verket är denna omvärldsbild av Göteborg praktisk. I mitt liv utanför spalterna är jag en ganska dålig musikant. Det händer emellanåt att arrangörer råkar städsla mig och andra göteborgare till små scener i Vänersborg, Borås eller rentav Västervik. Då är det en merit att vara göteborgare. Alla vet att det är trevligt med göteborgare på scen jämfört med stockholmare (dryga) och örebroare (gnälliga).

ANNONS

Det är å andra sidan inget vidare att vara göteborgare på en scen om man – exempelvis på Bokmässan – har planerat att säga något av substans och allvar. Men det är ju så sällan man har något att säga av substans och allvar.

Istället säger man:

– Jag skulle baka en toskatårta. Men jag hade ingen tossk.

Sedan är man igång.

Detta har jag inget att invända mot.

Nej, det är alltså benägenheten att alltid framhålla Göteborgs förträfflighet som jag vill göra slut på med mitt nyårslöfte.

Det är den lättkränkta lokalpatriotismen som jag vill avhända mig. Den som leder till att man till sin förvåning hör sig själv hävda med gäll röst att Älvsborgsbron är nitton meter högre än Västerbron och att Helgonet körde en P1800 som ritats av Pelle Petterson from Gothenburg Sweden.

Under det kommande året ska jag istället i konversationer styra bort från allt som har med Göteborg att göra och i stället kasta mig ut i andra samtalsämnen som jag inte heller behärskar: Andra Laterantkonciliet, Oskar II:s dikter till svenska flottan, Fredrika Bremer och gröt.

Lokalpatriotisk ska jag inte vara. Det är så tråkigt. Framför allt klarar sig Göteborg så bra ändå. Gott nytt år 2022.

ANNONS

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS