Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Håll humöret uppe. Bild: Karin Flodhammar

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Missa inte Vänliga veckan!

Floka slår ett slag för en gammal höjdpunkt i almanackan.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vänliga veckan kommer lite i skuggan av filmfestivalen. Jag tycker det är tråkigt. Redan om en vecka, på måndag 11 februari, kör Vänliga veckan igång och hur ska man hinna ställa om sig efter alla dramatiska genomkörare av sorg, hat, illvilja, förälskelse, passion man fått genom filmerna? Folk orkar inte. Det är knappt de orkar jobba. De är fortfarande kvar i Japan, Ghana eller i Aniaras klaustrofobiska sarkofager – en föreställning där man fick se filmen på insidan av ett kistlock instängd i en sarkofag. Ett upprört sinne måste stillas och sedan sjunka tillbaks till en slags nollpunkt för att kunna bli vänligt, en mycket mild känsla skall påpekas. Vänliga Veckan kan inte heller flyttas, eftersom den sammanfaller med Alla Hjärtans Dag den 14 februari, det vill säga torsdag i nästa vecka. Jag föreslår att man flyttar Göteborg Filmfestival istället, några veckor framåt bara, kanske under fastan, kanske till Palmsöndagen. Septuagesima är också möjlig, men då knaprar man en dag i slutet på Vänliga Veckan. Å andra sidan är det bra att få det gjort. Båda ligger bra så här under oxveckorna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vänliga veckan är äldre än filmfestivalen också, från 1946, så det är inte mer än rätt att festivalen flyttar. Denna vänlighetens egen vecka instiftades av Läkarmissionens grundare Harry Lundquist tillsammans med idrottsledaren Ernst Killander. Upprinnelsen var att en trafikräknare under sitt pass såg 12 människor som log, 15 som såg nöjda ut och hela 8 569 som såg som de var på väg till en begravning. Man instiftade också ett pris, "Årets vänligaste svensk" som bland annat delats ut till Lill Babs (år 1955). Såväl priset som pristagarna hånades dock så mycket att man bestämde sig för att lägga ner det. Tack och lov återuppstod det igen år 1984.

Nu kommer min spaning: snällheten är på intåg igen. Tänk bara på alla myndigheter man ringer till, den där rösten man får höra när man sitter i telefonkön. "Ditt samtal kan komma att spelas in i utbildningssyfte. Du kan därför komma att bli uppringd efter samtalets slut och svara på några enkla frågor". Det betyder, tror jag, att man ska tala om hur vänlig personen var, och om man blivit vänligt bemött. Och när jag knappar in mitt personnummer med 10 siffror får de mitt förnamn. "Hej Karin, du talar med Mattias, vad kan jag hjälpa till med? Blir det bra så här, Karin? Det tog lite tid, Karin, men nu är jag tillbaka. Då får du ha det så bra vännen." Så håller det på.

Jag tycker synd om Mattias. Sköter han sig inte kanske det kommer fram i undersökningen som tar mindre än 2 minuter att han har varit ovänlig och hur går det då med hans arbete? Förresten heter alla Mattias. Jag tror det är någon slags kodnamn. Så många Mattias finns inte på riktigt. Problemet är att det inte går att le i telefon. De måste hålla på så där. Vi andra som är utomhus kan klara av vänliga veckan med ett vanligt gratis leende. Le mot en hund, en främling, vad som helst så är Vänliga Veckan avklarad. Sprid solsken på arbetsplatser och i hemmet. Återta Vänliga Veckan på riktigt!