Godistanten tycks i princip aldrig ha fastnat på bild. I filmskribenten Jan Österströms rika arkiv finns enbart denna ruta som bevis för hennes existens.
Godistanten tycks i princip aldrig ha fastnat på bild. I filmskribenten Jan Österströms rika arkiv finns enbart denna ruta som bevis för hennes existens.

Minns du godistanten?

Vi fick en krona till bio - femtio öre till biljetten, femtio öre till Tanten.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Minns du “godistanten” på bion? Hon som en stund innan dörrarna till salongen öppnades nästan seglade in i foajén eller kom med en ambulerande vagn för att fresta oss med sitt sortiment. Det var alltid en kvinna som hade den uppgiften och hon var också den enda som lyckades tysta ner den stojiga och ungdomliga matinépublik som väntade på att få komma in. Vaktmästarna hade mer eller mindre förgäves försökt få ordning på oss sedan entrédörrarna öppnades.

Det var tidigt 50-tal. Mamma och pappa hade med en enkrona ”mutat” oss till några timmars söndagsfrid. Hälften av kronan gick åt till biljetten. Den andra delen skulle spenderas på lite godis.

ANNONS

Popcorn fanns förr enbart i vissa frukt- och godisaffärer, förpackade i plastpåse.

”Godistanten” var många gånger lika viktig som Tarzan, Hopalong Cassidy och Helan & Halvan. Stadens fyra biografkedjor hade olika godisleverantörer. På en bio kunde man köpa nymodigheten Nickel, en karamellrulle med frukt- eller ”gammaldags” smak. Jag minns att jag av någon anledning föredrog den sistnämnda. En annan kedja lockade med en sportkola som till en början verkade vara dragplåster för en tandläkare men som efter att biten väl kommit in i munnen mjuknade och spred en god smak. Så fanns förstås Non-Stop. Små chokladtrissor omgivna av ett skal som man bet sönder och som sedan omedelbart åts upp.

Mycket av godiset i dag är förändrat. Kommer du till stadens biotempel Filmstaden Bergakungen går du in i ett godispalats där du själv kan servera dig om du inte föredrar godiset i en färdigpaketerad form. Och över foajén doftar en annan nymodighet: popcorn. Popcorn fanns förr enbart i vissa frukt- och godisaffärer, förpackade i plastpåse.

En annan viktig sak var att blåsa i biobiljetten när salongen släcktes ned. Det fick till så att man vek biljetten till ett slags visselpipa. Resultatet påminde lite om det ljud den så kallade ”vuvuzelan” alstrade under VM i fotboll i Sydafrika 2010.

Men när väl ridån gick isär blev det dödstyst i den ungdomliga publiken. Walt Disneys tecknade figurer visades nästan enbart vid skollov och högtidligheter som påsk och jul. På repertoaren fanns också ibland bröderna Marx, vars blixtsnabba repliker inte alltid uppfattades av den unga publiken.

ANNONS

I dag har matinéutbudet försvunnit och ersatts med fler filmer för hela familjen. Dessutom har olika åldersgränser kommit till vilket naturligtvis inte gjort arbetet lättare för biografens personal. Men utbudet av film känns fräschare och numera har filmerna premiär här i Sverige lika snabbt som i det alltjämt dominerande ursprungslandet USA.

Men en sak kvarstår: vi äter alltjämt godis på bio.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS