Fyrplats Pater Noster på Hamneskär. Det blåser mot i inloppet, men vi sitter lugnt i båten. Vi åker ju bara med i dag i sonens Uttern. Båten är ny, det här är en tidig provtur med vass vind mot pannan.
Uttern tar sats. Vi trycker in oss med nätt marginal. Inne i hamnen ligger en stor RIB-båt. Strax kommer en till som lägger sig precis i inloppet, nu är det nästan fullsatt.
Hamnen på Hamneskär känns som hamnen på Måseskär som Världens gång besökte den allra bästa dagen förra sommaren(VG 210926). Det är samma luggslitna betongpirar, samma grunda vatten som skimrar i grönt. Det är trångt, utsatt, svårt.
Ett andetag från hamnen ligger fyrvaktarbostaden, en länga med några hus i vinkel som bildar ett skydd mot vinden runt en stensatt gård. Här levde fyrmästaren, fyrvaktaren och fyrbiträdet ett tätt sammanflätat, resurssnålt liv på en ö som från början ansågs helt omöjlig att bo på.
Några steg från fyrbostaden och så är vi framme vid kanten av Hamneskär. Rakt ut ligger Grösslingarna, det bryter över skären som ser livsfarliga ut i aprilvädret.
– Härute någonstans bröt vi masten, säger vår Utternkapten, under Nordisk Seglats med Laura upp mot Tönsberg. Det var på småtimmarna, jag låg och sov och hörde plötsligt hur Ulf slog i rufftaket och ropade: Alle man på däck! Flytväst på!
– När jag kom upp på däck såg jag att masten hade knäckts, segel och fall låg i en enda röra på däck och toppen hängde i havet. Men Ulf var iskall. Han startade motorn, men la inte i växeln, då hade vi fått allt i propellern. Det tog en kvart att få rensat och sen gick vi in till Marstrand. Här var det full fart på nattlivet och det var rätt många i rosa skjortor och backslick som var nere och kollade på vår båt med en öl i handen.
På Grösslingarna kraschade spanska fartyget ”Agromayor” från Sevilla den 22 september 1969. Det var den där orkanhösten med vindar på över 36 meter i sekunden när tusen träd knäcktes i Slottsskogen. När taken på Masthuggskyrkan och Johannebergskyrkan blåste bort. När en hundkoja i Hjällbo lyfte från marken med två hundar i och bara seglade iväg.
”Agromayor” stod länge kvar på grundet utanför Pater Noster, utmärkt på sjökortet med en vraksymbol som ser ut som en vikt servett.
Hamneskär är den sydligaste klippan i Pater–Nosterskären, en av statens omkring 1 700 kronoholmar, ett slags gemensamt kulturarv. Kanske är Hamneskär också en av de minsta, inte mycket större än en vanlig fotbollsplan med tillhörande grusplan.
Pater-Nosterskären rullar över Marstrandsfjorden med över hundra holmar, skär, böar, grynnor och vassa klippor. Här finns platser på sjökortet där själva namnet talar klarspråk. Vem vill befinna sig på exempelvis ”Skethasen”, ”Pottan” eller ”Otryggen” när det blåser upp?
Redan Carl von Linné kommenterar skären i sin Wästgöta Resa. Den 16 juli 1746 seglar Linné och hans entourage från Marstrand och får ett oväder över sig. ”Pater Noster begyntes strax i väster, utanför Marstrands hamnen, med många bränningar och klippor, ett farligt radband för de sjöfarande” skriver Linné när man kommit i lä vid Kråkan, ”en liten ö, på vilken vi uppstego, medan stormen och regnet rusade över”.
Pater Noster, månadens GP-fyr, sticker upp som en knallröd krinolin ur berget, 32 meter hög, designad av överfyringenjör Nils Gustaf von Heidenstam vid Rikets–Fyr och Båkinrättning. Fyren tillverkades på Trollhättans Mekaniska Verkstad med trapptub, krysstag och stöttor i valsad plåt och gjutjärn. Det här blev en konstruktion som kunde ta en storm. Vinden blåste rakt igenom, Heidenstammaren stod kvar.
Pater Noster är kungen av Heidenstammare. Drottningen är fyren på Pite-Rönnskär i Skellefteå skärgård, en jättefyr som slår Pater Noster med fem höjdmeter.
Då hade Pater Noster varit i blåsväder flera gånger och nästan kollapsat helt. Läget var extremt. Rosten svår, renoveringsbehovet oändligt, snart bara skrot.
Fyrbyggare Heidenstam hade en lysande plan för att i ett slag modernisera Sveriges fyrsystem med nya, lätta konstruktioner som kunde prefabriceras på verkstad och sättas upp varsomhelst. Elva fyrar skulle det bli. Pris en miljon kronor och patentet kom som ett brev på posten.
Det var ett grepp i tiden, den industriella revolutionens teknologi var i högform med byggnader som Kristallpalatset i London och Eiffeltornet i Paris (med sina 1665 trappsteg upp till toppen om hissen strejkar och det gjorde den när jag var där och jag steppade upp en bit, men inte hela vägen).
Det var modernt, optimistiskt, innovativt.
Platsen måste förstås bevaras och 2015 förklarades Pater Noster som statligt byggnadsminne. Hela fyrplatsen med fyrtorn, mistmaskin, bostadshus och uthus utgör en välbevarad enhet som har högt kulturhistoriskt värde.
Då hade Pater Noster varit i blåsväder flera gånger och nästan kollapsat helt. Läget var extremt. Rosten svår, renoveringsbehovet oändligt, snart bara skrot.
Men det här var ju en älskad fyr med egen fanclub som vägrade ge upp. Föreningen Pater Nosters Vänner drev på, Bohusläns museum kom in på banan och till sist föll allt på plats när spetsföretaget Pharmadule Emtunga tog hand om de rostiga delarna.
Tisdagen 3 juli 2007, tjugo minuter över fem, sänker pontonkranen Samson ner den 126 ton tunga, topprenoverade Pater Nosterfyren med extrem precision på sexton granitfundament ute på Hamneskär.
Hela processen skildras i den förnämliga boken Pater Noster utgiven av Bohusläns Museum som frilägger fyren in i minsta detalj. Här finns allt om konstruktionen, allt om livet på fyrplatsen där varje litet fyrbarn visste att jultomten kom på svan till fyren, att skolfröken hette Britty från Mollösund och att den lilla ön ett tag hade egen orkester, Hamneskär Ragtimeband.
Jag är särskilt förtjust i bokens avsnitt kring renoveringen ute på Arendal som visar upp fyrens estetik med alla makalösa detaljer i nyrenässansens stil ritade av Theodore Gellerfeldt, professor i arkitektur. Det är kapitäler, trapplock, durksektioner, konsolrosetter, lejonmaskaroner, tidlöst vackra som suger tag i betraktaren.
Nu rullar dimman plötsligt in från havet, vi måste lämna snabbt. När jag vänder mig om en sista gång skymtar Pater Noster omsluten av slöjorna. Det är en skrämmande vacker syn.
