Avenyn den 15 juni 2001.
Avenyn den 15 juni 2001. Bild: Åke Ericson

Korvätare och kravaller

Fotografen ringde och sa: det är lite rörigt på Avenyn.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det är tjugo år sedan Göteborgskravallerna. Jag var Göteborgs-Postens strövtågsreporter. Det var ett underligt uppdrag med låg status. Jag skulle samla så kallat plockmaterial till roliga notiser kring politikernas toppmöte. Det betydde att jag skulle hitta pittoreska holländare med skägg, prata med taxichaufförer som hade skjutsat förklädda CIA-agenter, intervjua fiskhandlare för att höra om franska journalister hade gillat makrillen i Feskekörka och fråga vilsegångna indier vad de tyckte om regnet i Hagaparken.

En sporthandlare i Nordstan berättade att alla basebollträn hade gått åt. Han hade haft en låda med basebollträn i ett hörn i åratal. Nu såldes de på en eftermiddag.

ANNONS

– Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det förbereddes kravaller, sade sporthandlaren.

Vi skrattade gemensamt en stund åt detta kostliga skämt. Jag gick till redaktionen och antydde att jag dagen därpå skulle åka till Slottsskogen och hålla utkik efter de fredliga demonstranternas basebollturnering.

Men dagen därpå bestämde en bildredaktör att det vore trevligare med ett litet bildreportage om korvätare. Framför allt ville bildredaktören ha korvätande poliser på bild. Han skisserade vagt i luften en anekdotisk och bärande bild på två beridna poliser som satt överst på sina väldiga hästar och försiktigt petade med plastgafflar i en halv special.

– Det kan bli kul, sa bildredaktören.

Dessa korvätande poliser till häst antogs allmänt vara som mest bildsköna på Avenyn.

Jag utsändes med en ung kvinnlig fotograf för att finna dessa poliser. Eller rättare sagt: jag gick för att skriva skojiga notiser från något slags debattält vid Rosenlundskanalen.

Om jag hade vetat att Avenyn vid denna tidpunkt brann, att gatsten flög, att skyltfönster krossades och att barrikader byggdes av kafémöbler hade jag antagligen inte varit fullt så sorglös i mitt farbroderliga råd,

Fotografen gick i förväg till Avenyn.

Efter en stund ringde hon och sa:

– Det är lite rörigt på Avenyn, men jag ska se om jag kan hitta poliser som äter korv på Engelbrektsgatan.

– Gör det, sa jag uppmuntrande.

Efter en stund ringde hon igen. Hon var mycket bekymrad.

ANNONS

– Jag har verkligen letat, sa hon. Men poliserna äter inte korv.

Hon försäkrade att hon skulle fortsätta leta. Kanske fanns det några beridna poliser med halv special nere i Lorensbergsparken? Jag manade henne hurtigt att inte tappa modet utan att flitigt leta efter korvätare.

Detta var före googles tid. Jag hade ingen aning om vad som hände.

Om jag hade vetat att Avenyn vid denna tidpunkt brann, att gatsten flög, att skyltfönster krossades och att barrikader byggdes av kafémöbler hade jag antagligen inte varit fullt så sorglös i mitt farbroderliga råd att leta efter korvätande poliser.

Efter någon timme gick jag själv till Avenyn. Det var som att kliva in i ett tv-inslag från inbördeskriget i Beirut.

Samma kväll gick jag genom Vasaparken i riktning mot Vasaplatsen.

Jag har aldrig vare sig förr eller senare har upplevt något liknande.

Det var poliser i tunga hjälmar med plexiglassköldar. Det var små förtätade grupper av demonstranter. Efter en stund skrek någon:

– Nu skjuter dom.

Jag har under de senaste tjugo åren emellanåt sett filmsekvenser från de här minuterna.

Det har känts fullständigt meningslöst.

Filmerna fångar ingenting av den kollektiva omtöckning av hat och rå fruktan som vilade över Vasaplatsen.

ANNONS

Jag tänker på stenkastarna. Hade jag – av mer eller mindre obevekliga omständigheter förd till deras punkt – kastat sten? Skulle jag ha trott att jag skyddade demokratin genom att kasta gatsten? Jag vet inte. Jag tänker på polisen som sköt. Hade jag skjutit? Jag vet inte.

Det enda jag med säkerhet kan säga är att de som tycker sig kunna dra självklara moraliska slutsatser om händelserna vid Vasaplatsen har fel. Det är det enda jag har vetat om detta ögonblick i tjugo år, och jag tror att jag har haft nytta av det. Men ingen glädje.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS