Detta är årets sista kåseri. Jag tänker ägna det åt att rapportera om kåserierna som aldrig skrevs. Jag vill ha rent bord inför det nya året.
Jag för en lista. På denna lista har jag under det gångna året noterat uppslag. Det är ofta kortfattat. När jag har gjort noteringen har det tett sig så självklart vad det handlar om att några ord har räckt. Jag har till exempel från september en anteckning som i sin helhet lyder:
* Fördelen med att ha ett gott minne.
Det låter ju bra. Tyvärr minns jag inte vad jag hade tänkt att skriva om mitt goda minne.
Kulturkanon är ett annat ämne som jag tydligen inte heller har vågat mig på. Det står i anteckningarna (också från september):
* Apropå kulturkanon: när pratar forskningsministern om Stagnelius?
Jag tror att det kan ha handlat om att det vanligen snarare är ingenjörsvetenskaperna än humaniora som verkar vara i åtanke när svenska politiker med högglansig blick säger att Sverige ska vara en ledande forskningsnation. Jag misstänker starkt att forskningsministern inte menar att Sveriges ska vara världsledande inom exempelvis Stagneliusforskningen.
Men det vet jag ju förstås inte. För övrigt var ju Stagnelius knarkare och det brukar alltid bli ett väldigt oväsen om man skriver något trevligt om dem.
Den är mycket vacker. Den liknar en välondulerad pudel. Skinnet donerades av jägaren och guldgrävaren Andreas Eliasson Sundberg är 1892.
Det finns förresten ytterligare en notering om kulturkanon. Det står:
* Kåseri om att kulturkanon borde finansieras av försvarsbudgeteten.
Jag ber om ursäkt för det där. September var tydligen en trög månad.
Ibland anas i anteckningarna nästan hanterbara uppslag eller formuleringar:
* Vem vågar beställa linjeakvavit på krogen när maten redan är försenad?
* Flickan som inte ville ha en bostadsrätt.
* Tjuvlyssning om tant på Coop Kyrkbytorget som köper ägg, dijonsenap, oboy och tandkräm.
* Trenduttryck: Allt bara wow och hon bara what.
* Barnet som frågar: varför bajsar hundar i påsar?
* Styckmördaren Karlsson.
* Dinosaurien vars dödsdag vi känner.
* Grillkåseri.
* Om ni hör nåt i luften som surrar är det troligen engelska.
Vissa noteringar är nästintill majestätiska i sin obegriplighet:
* Hitler och Dante.
* Bockstensmannens grytlappar.
och:
* Vad har du för relation till geten som djur?
En av årets sista anteckningar – från den 22 november – lyder:
* Koalan i Uddevalla.
Det minns jag faktiskt. Det var vid invigningen av Institutet för språk och folkminnen. Jag kom för sent, men fick smörgås ändå. Ur vimlet av snillen lösgjorde sig Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm. Han frågade strängt:
– Varför skriver Göteborgs-Posten aldrig om koalan på Bohusläns museum?
Utöver det faktum att professor Malm i sin oerhörda hjärna uppenbarligen håller reda på allt som Göteborgs-Posten inte har skrivit – en tanke som ter sig verkligt överväldigande – är det en väldigt fin kåseriidé.
Koalan på Bohusläns museum finns att beskåda i museets digitala bildarkiv.
Den är mycket vacker. Den liknar en välondulerad pudel. Skinnet donerades av jägaren och guldgrävaren Andreas Eliasson Sundberg är 1892. Han hade år 1865 lämnat Kyrkesund för att söka lyckan i Australien. Koalan sköt han i Queensland.
Konservatorn som mottog skinnet fick det besvärligt. Koalor var obekanta i Uddevalla på 1890-talet.
Men konservatorn gjorde naturligtvis som vi alla gör.
När vi inte vet hur världen ser ut formar vi en värld som motsvarar våra förväntningar.
Det gjorde hon förstås helt rätt i.
Verkligheten är en koala, men vi tror att den är en pudel. Här någonstans finns en stor berättelse – alltför stor för att rymmas i ett kåseri.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
