Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att rensa i bokhyllan kan bli en svår uppgift.

Dan Sjögren: Kan man slänga Shakespeare?

Kåseri: När Dan Sjögren på Världens Gång rensar i sin bokhylla då riskerar Shakespeare och andra kända författare hamna i soptunnan. Om han vågar förstås.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Vi rensar i bokhyllan. Hur försiktig man än är när man köper nytt så proppas ändå hyllorna igen. Det är som om böckerna efter hand blir vattenskadade och sväller upp till sin dubbla storlek.
Vi sorterar ut mest på känsla och antagligen säger bortvalen mer om vår inre person än det som blir kvar i hyllorna. 

Nu är vi på bokstaven S. Där har vi bland annat Solzjenitsyn, Strindberg och Söderberg. Ja och så Singer. Omöjligt att plocka bort något där, det skulle bli rena amputationen. Ska vi kanske slänga Shakespeare? Nej, det vågar man väl inte. En del besökare djupstuderar ju våra hyllor. 
På bokstaven T kommer den där underbare holländaren, Maarten t`Hart. Vem kan väl som han skildra hur musiken drabbar, ja slår ner i en människa? Ett par av hans romaner måste vi absolut läsa om eller bläddra i. Med böckernas hjälp kan man ju återskapa stora stunder i sitt liv. Så förbaskat bra var de alltså, tänker man då, vid omläsningen och så dyker åter en rad spännande tankar upp och man känner hur den där muskeln i bröstet börjar bulta och slå.  

t´Hart lever tydligen fortfarande förresten, men det var ett bra tag sedan hans romaner dök upp på svenska. Vi trodde att han hade plockats ner från den hylla där de levande befinner sig. Döden gallrar mera obönhörligt än vi. 
t ´Hart deltog på bokmässan vid något tillfälle, en tunnhårig karl med mycket liv i blicken, inte olik en förman på ett större lager. Det sista är förresten en rätt bra beskrivning av författare på det hela taget, de är förmän på stora lager.

Vi ser att det är väldigt tjockt i andra ändan av hyllan. Där har vi lassat in en del nykommet som inte fått plats där de bör stå. Gallringen av den sista hyllan har vi framför oss. Det blir väl som när Chaplin skottar snö i Guldfeber och skyfflar över allt från tomt till tomt. Och vid slutet av gatan får han fly från den enorma högen. Men där är vi inte än.