Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ulf Lundell 1976. Detta år debuterade han med ”Jack”.  Bild: Owe Sjöblom/SCANPIX
Ulf Lundell 1976. Detta år debuterade han med ”Jack”. Bild: Owe Sjöblom/SCANPIX

Jonathan Bengtsson: Jag visste inte att Ulf Lundell har sysslat med pornografi

I förra veckan exploderade Vasaparken med mjölkvita kroppar och feta, spanska vattenhundar. Här kan jag sitta med mina mjukpornografiska noveller.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Jag har, precis som många andra där ute, läst alldeles för få böcker. Jag är överlag en helt förskräcklig bokläsare. Jag läser fult och jag läser falskt. Jag skrattar högt på fel ställen, rakt ut i min tomma lägenhet, och ångrar sedan stora delar av mitt liv.

När jag läser behöver jag nästan alltid äta något samtidigt. Långa, raka mackor med kall hårdost och paprikaskivor. Under en period köpte jag hem bitar med prinsesstårta från ICA. Under en annan uppehöll jag mig vid ett bakverk som kallas för "köpenhamnare". Detta är en exempellöst tät, kort och gott fientlig dansk smördegsbulle. Den röjer både lever och mjälte ur vägen på sin stränga, blinda rutt ner genom kroppen. En köpenhamnare skulle, på fel dag, kunna punktera buken.

När jag har ätit upp måste jag också sluta läsa omedelbart. Varje bok blir då en grå, sockerlös kloss. Det är som att bläddra igenom trehundra sidor av samma foto på ett bussfönster.

Jag tycker, helt uppenbart, otroligt illa om att läsa. Behöver man ständigt tillskjuta gräddbullar för att kunna syssla med något: då ska man kanske inte syssla med detta över huvud taget. Ändå fortsätter jag att underhålla någon fåfäng, barnslig dröm om att vara en litterär människa. För några dagar sedan började jag därför läsa Ulf Lundells "Jack".

Musikern Ulf Lundell är idag en aktad, nästan fruktad författare. Bara i dagarna pratade Expressens Martina Montelius och Gunilla Brodej om Lundells författarskap, och påstod då att han gör en "samhällsinsats" med sina aktuella dagböcker. De kallar honom samtidigt "förgrämd, bitter och isolerad".

För ett par veckor sedan publicerades ett utkast från Lundells kommande "Vardagar 5", och här ger han bland annat Håkan Hellström ett par riktigt fula dolkhugg.

Lundell håller upp sin irritation mot världen och tvingar oss att stirra på den: det är så vi känner till honom idag. Men jag hade faktiskt ingen aning, ingen har nämnt något, om att Ulf Lundell också har sysslat med pornografi.

"Jack", som skrevs 1976, är inget försiktigt verk. Tvärtom är den ofta som att kliva ner i en bassäng med fläskkotletter. Här får vi ta del av Lundells tillvaro som ung, ojämförligt kåt musiker i Stockholm.

Vid ett tillfälle, kanske bokens mest väsentliga, är Jack och hans kamrater ute och letar efter gräs i botaniska trädgården. Lite tidigare har en monolog i boken avslutats med frasen "Stjärtar och bröst, stjärtar och bröst, stjärtar och bröst".

I nämnda scen råkar Jack kliva in i en liten dunge med rosbuskar. Dessa luktar så erotiskt att han drömmer fram en sexakt i huvudet med tre kvinnor i hans bekantskapskrets. Lundell använder fraser som "hårmuff" och "springa". Han tillgriper ljudeffekter som "Djong!" och "Aj!" för att beskriva upphetsningens kyrkliga höjder.

I samma scen benämner huvudpersonen också sin penis med ordet "Marsipandolk". "Marsipandolk" är en fras som numera äger mig. Tiden kommer fortsätta gå. Isar komma smälta och solen rinna bort, pyramider fräsa sönder i tiotusenårig hetta. Allt det vi har och minns kommer försvinna, stjärnhimlar torka ihop och vecklas upp igen. Ordet "Marsipandolk" ska fortfarande ha mig i en stålbur.

Efter att ha läst cirka femtio sidor av "Jack" insåg jag plötsligt något: mitt behov av att äta var borta.

En muskulös och lättklädd tangodansör flyttar in till en engelsk kuststad; folk börjar viska.

Jag ville inte fly in i mitten på en äppelpaj samtidigt som jag läste. Jag ville inte grädda mig en stor muffins och trä denna över huvudet som en hatt. Någonting med Ulf Lundells köttfärgade bildspråk förvandlade min koncentration.

Och i samma stund öppnade sig frälsningens hav i min skalle. Harlequin. Borde jag inte bara läsa Harlequinromaner? Dessa romantiska bokserier om syndfullhet och sexuellt äventyr, länge avfärdade som läsmaterial för äldre damer.

En muskulös och lättklädd läkarassistent, som rider juckande över bygden mot nästa stuga, påträffar en förvirrad ungmö i huckle. Steget från "Jack" är inte långt.

En muskulös och lättklädd tangodansör flyttar in till en engelsk kuststad: folk börjar viska. Tangodansören tar arbete på den lokala balettskolan. Här träffar han en förvirrad ungmö i huckle. Steget från "Jack" är inte långt.

Jag ser redan människor sitta och läsa i parker runtom i Majorna, alla med jämn och intellektuell hy. I förra veckan exploderade Vasaparken med mjölkvita kroppar och feta, spanska vattenhundar. Här kan jag sitta med mina mjukpornografiska noveller. Och när världen ställer frågor om fett och socker, så kommer jag inte vara där för att svara.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.