Jag hade en ganska dålig vecka nyligen. Jag menar i spalten. Jag kokte upp en gammal historia som jag hade hört för minst trettio år sedan. Den handlade om en kvinna som skiljt sig från sin make och som innan hon lämnade den gemensamma villan gömde räkor i gardinstängerna. Huset blev till följd av odören omöjligt att sälja och maken – som redan köpt ut exhustrun – tvingades bo kvar.
Han gick sedan, som en gammal kåsör brukade uttrycka saken, och lagade sin bitterhets gröt.
Men efter publiceringen av denna berättelse har jag bestormats av göteborgare som framhåller att jag har missuppfattat hela historien om räkorna och exhustrun och gardinstängerna.
Jag har helt enkelt inte blott berättat en gammal historia. Jag har även tydligen berättat den fel. Så kan det gå.
Jag håller med om att jag borde veta bättre. Varje gång de senaste tjugo åren då jag har återgett så kallade vandringssägner i Göteborg hör människor av sig och vill korrigera mig. Emellanåt anas en viss varmgång i rösten hos dessa läsare.
Dessa möten mellan vad man skulle kunna kalla den göteborgska folkloren (obs ej lår) och verkligheten slutar vanligen illa för mig.
Kulminationen – en av mitt yrkeslivs höjdpunkter – är när en 93-åring från Munkfors hotade att resa till Göteborg för att egenhändigt slå mig om jag inte omedelbart gick med på att kaféet i Malmska valen hade existerat.
Vandringssägner – som det heter på 2020-talssvenska – är helt enkelt vanskliga att återge.
Varje gång de senaste tjugo åren då jag har återgett så kallade vandringssägner i Göteborg hör människor av sig och vill korrigera mig.
Om jag säger att jag hört att Bob Dylans turnébuss från 1975 står kvarglömd nånstans i Frihamnen ringer någon och säger att det ska vara Fiskhamnen. Om jag fastslår att den ofta återgivna historien om mannen som stal en pingvin i Slottsskogen måste vara falsk eftersom inte ens en aldrig så jovialiskt berusad göteborgare kan ta en hal rovfågel i famnen – ja, då framträder självfallet en man vid namn Hasse i lokalradion och säger att det var han som tog pingvinen.
Om jag skriver om en bedragare som från en vit skåpbil på Föreningsgatan har försökt att sälja ett par värdelösa högtalare – ja, då ringer självfallet en gubbe och säger att han köpte dessa högtalare och att de fungerar utmärkt.
Det var alltså oklokt av mig att skriva om räkorna och gardinstängerna.
Den första läsaren ringde redan klockan sju på morgonen. Det är en egenhet som mina läsare har. De ringer. De har inte låtit sina cirklar rubbas av den digitala revolutionen.
Han sa:
– Du berättar historien fel.
Han förklarade sedan att jag hade missat själva poängen. Mannen bodde näppeligen kvar i det hus som var omöjligt att sälja.
Huset såldes i stället mycket billigt. Köparen var den före detta hustrun. Det var hennes hämnd.
Denna morgontidige läsare sa:
– Jag fattar inte hur du har kunnat missa sanningen.
– Men det är ju en vandringshistoria, sa jag. Man kan inte vara säker på att någonting alls är sant.
– Men varför skrev du den då?
– Ja, säg det, sa jag.
Under en veckas tid mottog jag sedan med små variationer denna utbyggda version av räkberättelsen via alla de vägar som leder till Göteborgs-Postens redaktion: mejl, kommentarsfält och messengerfunktionen. Det var blott pappersbreven som uteblev. Jag tolkade det som en glädjande modernisering.
Elva dagar efter publiceringen ringde en kvinna. Hon föreföll mycket gammal. Ibland var det tyst i fem eller tio sekunder. Under dessa pauser fruktade jag att hon hade avlidit. Hon sa:
– Du vet väl att hustrun köpte huset och tog bort räkorna och lukten?
– Ja, sa jag. Jag vet. Historien är att hon lade räkorna i gardinstängerna, köpte huset billigt och sedan kunde göra sig en fin hacka när hon sålde huset.
Det var tyst i tolv eller femton sekunder. Sedan återkom rösten, närmande sig från liksom långt avstånd, som en knarrande ankarkätting som drogs upp från stort djup.
– Sålde? Sålde?! Hon har inte sålt. Hon bor kvar. Jag spelade bridge hos henne i söndags.
Där står saken. Jag tänker inte återge några fler göteborgska vandringssägner förrän tidigast i vår.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
