Jag har tydligen haft semester. Härmed läggs semesterrapporten i den bildningstörstande allmänhetens händer.
Den första veckan hade jag ont i axeln och satt vaken tre nätter och läste Evert Taubes brev, en nyutkommen volym. Pia Schmidt de Graaf är redaktör. Det är en kompakt blå bok som sträcker sig mellan 1902 och 1924. 1902 var Evert Taube tolv år och skrev till syster Märta att att han fiskat ett halftjog riktigt vackra torskar inne i Gatulfsviken. År 1924 var Evert Taube 34 år och skrev till Albert Bonniers förlag att han planerade en enastående reportageresa och behövde ett förskott i form av en skärgårdskryssare, en röd filt från Grolls vid Järntorget och åtta flaskor konjak. Däremellan skyfflade han kol, spelade tärning i Argentina och var förlovad med två kvinnor samtidigt. Jag satt och läste hans brev och undrade när han skrev visor.
Den andra veckan spelade jag padel. Padel är som att spela tennis med cigarrlådor. Padel sägs vara 2020-talets sport. Det tror jag säkert. På 2010-talet gick människor in i väggen på jobbet. Nu betalar människor 675 kronor i timmen för att springa in i väggen på semestern.
Jag spelade blott en gång. Några gånger tittade jag på mer erfarna spelare. Ingen verkade kunna reglerna. Jag läste på en padelhemsida följande:
”Om bollen går direkt i motspelarnas vägg, räknas den som ute innan bollen tar i motspelarens vägg så måste den studsa i marken.”
Jag läste denna mening sju gånger. Jag läste den högt. Jag läste den högt för familjemedlemmar. Jag låg och tänkte på denna mening på nätterna. Den var svårare än Erik Lindegrens ”Mannen utan väg”. Sedan beslöt jag att sluta spela padel.
Padel är som att spela tennis med cigarrlådor
Den tredje veckan satt jag vid ett fönster på en liten ö i Strömstads skärgård och väntade på att det skulle börja regna. Alla sa att det skulle regna. På nyheterna meddelades efter hand att hela Bohuslän regnade bort. Tyskland och Holland sköljdes bort. Det var bara på denna lilla plätt med sandstrand och stilla tallsus som solen sken. Jag satt på mornarna och skrev och tittade på diset och Kosterfärjorna och paddelbrädorna (obs, ej padel) och väntade på regnet.
Den fjärde veckan åt jag en hamburgare på en restaurang nära Domkyrkan. Det fanns pommes frites av sötpotatis och pommes frites av vanlig potatis. Jag bad att få hälften av varje. Servitören tittade på mig med ett så stort allvar att jag trodde att han skulle brista i gråt och sa: ”Det är helt omöjligt. Det är förbjudet. ”
Något mer har jag inte hunnit.
Jo, jag träffade ju en man i Fiskebäckskil som svor på att han hade varit med om följande. Vid en utlandsresa hade en hotellportier envisats med att mannen från Fiskebäckskil skulle komma och skaka hand med en landsman. Mannen från Fiskebäckskil är en vänlig själ. Han gjorde som han blev tillsagd. Hotellvärden förde honom till Roger Federer. Denna historia tvivlade jag starkt på, men efter två dygn fick jag se bildbevis. Roger Federer och Sverker och Lena från Fiskebäckskil ser alla mycket glada och mycket förvirrade ut.
Och så har Sveriges Radios Ekonyheter börjat vitsa. Ingenting får vi göteborgare ha i fred. Det var den 25 juli. Det var ett inslag om skogsbränderna i Kalifornien. Reportern (inte göteborgare) framhöll att brandmännen var lågavlönade. Kanske var det en smula olämpligt med tanke på stundens allvar. Vi göteborgare vet att välja våra vitstillfällen. Men de lär väl sig med tiden även på Ekot.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
