Läser att Ica ska sluta med självskanning, folk stjäl som korpar. Det påminde mig om en obehaglig upplevelse på Ica Maxi i somras som jag försökt förtränga.
Jag kvitterade ut en skannare som vanligt och gick in och handlade. När jag skulle betala med mitt ICA-kort meddelade displayen att det var avstämning.
Inte så farligt tänkte jag, det var ganska få varor. Jo, men det visade sig också vara ganska få som jag skannat. Lite mer än hälften.
Som en förhörsledare sa: om man frågar den misstänkte vad klockan är och får en utläggning om hur ett urverk fungerar, då vet man att man har rätt person.
Pinsamt förstås. Att det bara var förnamnet förstod jag när kassörskan höll upp det oskannade paketet med lax för 420 kronor.
Hon ringde ett samtal. Troligtvis till vaktstyrkan, tänkte jag och såg framför mig hur jag fördes bort genom butiken med handfängsel.
Men det kom bara en överordnad. Hon granskade kvittot och tittade misstroget på mig. Jag såg nog skyldig ut. Det gör man i sådana situationer oavsett hur snövitt samvetet är, tro mig.
Hon släppte mig med rådet man säger när man förmanar små barn: ”Det får inte hända igen!”
Vad tänkte hon? ”Jaha här har vi ännu en fattigpensionär. Med lax som han ska äta varje dag i två veckor. Det är beklämmande.”
Efteråt funderade jag på vad som hänt om jag blivit polisanmäld. Vad gäller rent juridiskt?
Jag hade svarat ja på frågan i displayen: ”Har alla varor gått bra att skanna?” Jo, de varor jag skannat hade gått bra, de övriga vet jag inte eftersom jag aldrig prövade.
När är man skyldig till snatteri? (Eller automatbedrägeri som det kallas.) När man lämnar butiken. Ingen butikskontrollant kan haffa någon som befinner sig inne i butiken även om kunden stoppat fläskfilén i innerfickan.
Om det inte räckte med att jag var kvar i butiken vid ett eventuellt åtal, skulle jag hävda att jag inte hade fått avsluta min betalning. Den hindrades av avstämningen.
Om jag fått fullfölja hade jag sett att summan understeg 420 kr och då hade jag förstått att jag glömt skanna laxen och kallat på personal.
Jag har också en psykologisk förklaring. Dagen innan var jag på Ica Maxi två gånger. Första gången köpte jag bara en låda jordgubbar. Sedan återvände jag för att köpa socker.
Hade ingen skanner.
Dagen därpå hade jag som sagt en skanner. Men då satt den föregående dagens två köpbesök i bakhuvudet.
Jag tror att det finns ett kroppsminne. Om man till exempel har med sig en liten väska till restaurangen och lämnar den med en doggybag i handen reagerar inte kroppen eftersom den minns att man burit på något när man kom.
Om man däremot ätit upp sin mat men lämnat restaurangen utan något i handen skulle kroppen reagera och larma minnescentralen. Kroppen minns.
Men sådana psykologiska förklaringar är lönlösa. Som en förhörsledare sa: om man frågar den misstänkte vad klockan är och får en utläggning om hur ett urverk fungerar, då vet man att man har rätt person.
Man ska bara hålla en låg profil, hur oskyldig man än är. Skuldfyllda personer pladdrar.
”Det får inte hända igen.” Nej, det kommer det heller inte att göra. Jag har slutat att skanna mina varor. Nu står jag i den vanliga kassakön. Där är det tillåtet att vara hur tankspridd man vill.
Och laxen? Den var svindyr men god. Lika mjäll som ett rent samvete.
Tallyho!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
