Det är alltid svårt att veta vad som är höjdpunkten på en semester.
För oss var det delfinutflykten i Kroatien. Vi var på Mali Losinj i Adriatiska havet, en ö med lyckliga invånare och enformig natur. Ön är platt, 0 cm över havet enligt Wikipedia, och består av taggiga klippor samt tallar. Tallarna planterades av en upptäcksresande i slutet av 1800-talet.I övrigt är det helt klart en sjöfararö. Det lär ha funnits 400 sjökaptener på ön i mitten av 1800-talet då ön hade runt 3 000 invånare. Vid ankomsten fann vi de sedvanliga varorna i turiststånden, som solhattar och sjalar samt en ovanligt stor mängd badskor. Detta förklarades senare av de taggiga stränderna där slovenska turister tappert stapplade ner mot det 45 meter djupa havet. Antagligen ännu djupare eftersom man hittat en grekisk staty som fastnat mellan två klippblock på just 45 meters djup. Istället för det historiska museet med den grekiska statyn bestämde vi oss för en delfintur. Ett bra val.
Kaptenen var tydligen inte uppvuxen i fyren utan endast född där.
Jag har gjort tre sådana delfinturer tidigare och aldrig sett någon delfin. Jag visste alltså vad som väntade mig. En av delfinturerna förstörde jag helt genom att peka mot en grynna varvid alla på båten sprang till ena sidan med sina kikare i tron att jag pekat ut en delfin. Kaptenen styrde rakt ut till havs med uttråkad min och vände efter stunds cirklande tillbaka till hamnen och släppte av oss.
Den kroatiska delfinturen var mycket mer spännande. Eftersom det blåste hårt den dagen på Mali Losinj kunde fiskebåtarna inte gå ut utan förvandlades till delfinturer för turister. Vi var fyra på båten.
Jag själv, min dotter samt två förväntansfulla schweiziska ungdomar.
Vi placerades på en bänk längst fram i fören. Förutom oss och kaptenen fanns dennes oerhört berusade vän, en slags matros, märkligt nog klädd i blå kostym.. Turen inleddes med att den berusade vännen försökte tränga sig in på bänken bredvid mig. You never ask a woman about her age var hans sluddrande öppningsreplik. Han tittade på mig med en urvattnad ljus blick. På dessa turer ingår gratis dryck och mat och när jag vände mig om såg jag kaptenen på väg ner under däck med en blå tratt. En stund senare halades fyra petflaskor upp. Rött och vitt vin, kolsyrat vatten och Fanta. Kompisen, som hade tagit över rodret medan kaptenen var nere och roddade i kölsvinet, serverade oss sedan stekt makrill på ett fat med en elegant gest som nästan fick makrillarna att hoppa tillbaks i havet.
Efter lite Bruce Springsteen i högtalarna var vi färdiga med maten.
Vår matros log förbindligt mot mig och tog plats på bänken igen. Han pekade på en fyr. This isch where the captain wasch born, sa han. What a strange place for a woman to go and give birth to a child. Kaptenen var tydligen inte uppvuxen i fyren utan endast född där enligt matrosen. En märklig förlossningsklinik. Båten hävde sig nu djupt i dyningarna som tilltog ute till havs och petflaskorna rullade. How many tjschildren do you have, sluddrade vår matros. Fiftyseven, svarade jag. 57. Han såg på mig med en blick som gick från klentrogen till kolsvart. I hate schwidsisch women, sa han. Kaptenen spelade nu ledmotivet i Titanicfilmen. Hans berusade kompis tog tag i ett stag och hängde ut från sidan med fladdrande kläder, inte olik Leonardo DiCaprio och sjöng med så högt han kunde medan han kastade svarta blickar åt mitt håll. Jag tror det var en av de bästa delfinturer jag varit med om.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
