”Ja, vad skall man göra åt människosläktet”, sa jag när vi hade läst Ulrika Knutssons artikel om Elin Wägner. Wägner som varit pacifist under hela första världskriget fortsatte med det ända tills de röda började slå ihjäl de vita i det finska inbördeskriget. Då slutade hon med det.
”Ja, man kan alltid hoppas på att det försvinner”, sa min trevliga fru.
”Så grymheten försvinner – och girigheten och allt annat elände mänskligheten ställer till med,” fortsatte hon och såg faktiskt lite nedstämd ut.
”Ja”, sa jag och försökte vända på allvaret med; ”och snällheten och vänligheten”.
”Jo”, sa hon och såg medlidsamt på mig. ”Det med. Men människan som art betyder ändå mest av allt ondska här i världen.”
Ja, varför håller vi på att förstöra för oss själva och alla andra?
Egentligen skulle det bara behövas att vi inte förökade oss i några generationer för att det äntligen skulle bli lite lugn och ro.
Ingen liten sak, men den skulle resultera i att det inte blev några krig, inte några svältkatastrofer, inte några folkmord, inte några etniska rensningar, inte någon skövlad regnskog, inte någon utrotning av djur och växter, ingenting alls av det vi brukar ägna oss åt.
Åh, det skulle äntligen bli fridfullt på den här planeten. Alla de stora städernas mångfiliga motorvägar skulle fyllas av stillhet. Vindens brus i trädkronorna, kråkornas kraxande, havets rullande mot stränderna, rödhakens sång, forsarnas mullrande, rävens skall, åskans dån, skatornas skratt, skulle bli allt som hördes.
Det skulle inte bli tyst, men ändå äntligen slut på oljudet.
Fast kruxet är ju som sagt att ingen människa skulle få uppleva detta. Det är synd, när jorden äntligen blev en fridfull plats så skulle den vara tom på medvetande om det.
Bilarna skulle sakta rosta bort, bara bli små upphöjningar i asfalten till slut, som också den långsamt skulle försvinna. Vegetationen skulle börja ta igen vad den förlorat under årtusenden. Det skulle nog gå ganska fort, träd skulle skjuta upp på Avenyn. Plasket i vattenspelet bakom plastskärmarna skulle snart upphöra. Poseidon skulle stå där i en skog av ek och björk och hassel och vifta med sin fisk alldeles i onödan. Och till slut kanske han skulle sjunka i havet. ”Äntligen”, skulle han tänka.
Till slut skulle Tingstadstunneln bli avstängd för gott, till sist skulle den vattenfyllas, och de eviga köerna skulle alldeles upphöra.
Koldioxidhalten i atmosfären skulle så småningom minska. Det skulle nog ta tid men Amazonas skulle börja breda ut sig igen.
Ingen skulle betala plastpåseskatt och plastpåsarna som fladdrar i buskarna och guppar i haven skulle så småningom ha blåst bort eller sjunkit till botten. Havet skulle repa sig från försurningen och åter svalla med ett pH-värde på 8,2.
Fiskbestånden skulle återfå sin livskraft. Torsken skulle återvända till Bohusläns fjordar. Man skulle kunna stå på klipporna och fiska torsk från land igen. Fast eftersom vi ju inte finns längre, så skulle ingen stå där och fiska.
Grymheten skulle inte försvinna. Lejonen hinner inte sällan upp sitt byte bakifrån och struntar i om antilopen som den äter på är levande eller död. Grymt, men inte medvetet.
Karlatornet skulle sakta förfalla, det skulle ta tid, men till slut skulle det bara återstå en ganska så hög gruskulle. Ingen skulle förhäva sig.
Ingen skulle längre snida utsökta och minutiösa figurer av mandariner och buddhor ur elfenben. Elefanterna skulle få vara i fred.
Ingen skulle längre behöva se och lyssna till den idiotiska tevereklamen för spelsajter: ”20 gratis spin!”
Ingen skulle bli lurad.
Ingen skulle behöva åka fast för kontrollanterna på spårvagnen.
Ingen skulle inte ha råd att inte betala för sig.
Ingen skulle bli mobbad.
Ingen skulle mörda sin fru.
Ingen skulle bli stämd i Arbetsdomstolen för att ha vägrat lossa ryska oljefartyg.
Ingen skulle längre hota med kärnvapenkrig.
Ingen skulle längre fånga haj, skära av den fenorna, och sedan slänga den överbord.
Ingen skulle bränna koranen.
Ingen skulle vara emot invandring.
Ingen skulle behöva dö.
Det låter inte så dumt eller hur?
Fast kruxet är ju som sagt att ingen människa skulle få uppleva detta. Det är synd, när jorden äntligen blev en fridfull plats så skulle den vara tom på medvetande om det.
Vad vi kan göra i stället skulle ju kunna vara att försöka bli lite snällare; mindre giriga, grymma, skvallriga, hotfulla, brutala och allt vad det nu är vi är så bra på.
Vi borde i alla fall göra ett försök.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
