Nyss stod jag inför sommaren och undrade vad det skulle bli av den och nu är den förbi. Den är slut och samtidigt fylld med allt möjligt. För att travestera Hasse Alfredson: Sommaren är som en påse - tom och innehållslös om man inte fyller den med något.
Jag började med ett besök hos dottern i Högdalen. Jag, som alltid fnyst åt Stockholms skärgård, kom på att det kanske skulle vara bra att ta sig en titt i alla fall. Fjäderholmarna, tänkte vi, det låter vackert. Vi åkte en stund med en fin träbåt och klev av på en mycket liten ö. Det var som en blandning av Skansen minus djur, plus några allmogebåtar och ett par restauranger. Och! Inte att förglömma: Glasblåsning. Vi fick se en levande människa tillverka smaklösa ting i glas. Glasblåsaren gjorde sitt bästa för att se svettigt cool ut i svarta kläder och grova kedjor om halsen. Det kändes som att stå framför NK:s skyltfönster och titta på tomteverkstan mitt i sommaren.
Tro nu inte att jag inte gillar Stockholm, för det gör jag. När tåget rullar in mot sitt mål och solstrålarna glittrar på fjärden måste jag erkänna att det är en mycket vacker stad med sina byggnader i olika varma nyanser: ockra, tegelrött och umbra.
Dag två beger vi oss till Carl Eldhs Ateljémuséum, en stillhet mitt i staden. Den entusiastiska unga guiden berättar om skulptören. Eldh var fascinerad av Strindberg, får vi veta. Han fick syn på författaren då denne promenerade förbi hans ateljé och skulpterade honom som den farbror i rock och hatt som August var. Många år senare, efter Strindbergs död, skapade Eldh det verk som finns i Tegnérlunden. En naken Zlatan med författarens huvud! Det var väl vad Strindberg hade kommit att bli för Eldh.
Varför har ingen berättat om den här stadskärnan för mig?
När vi återvänder till Högdalen möter vi en ensam demonstrant med plakat. Han protesterar mot att Älvsjöbadet, ett utomhusbad som sedan det anlades på trettiotalet varit gratis, nu ska börja ta inträde. Där har barn i årtionden kunnat leka i bassängerna och öva på att simma. Det absolut effektivaste för att förebygga drunkningsolyckor borde väl vara att alla kan simma? Dottern berättar att demonstranten protesterar regelbundet och enträget. Heder åt honom!
Från huvudstaden fortsätter jag till slottsmiljön hos väninnan på Färingsö. Hon bor i en tvåa i ett gammalt tingshus och är granne med Svartsjö slott och två fångvårdsanstalter. Jag blir bjuden på champagne och vi flanerar i slottsparken och beundrar de enorma lövträden. Ett projekt denna sommar är att lära mig skilja på lind, alm och bok. Ek, ask, asp, lönn och kastanj har jag redan koll på. De gamla, erfarna träden sprider ett lugn: Storträdslugn.
Vidare med tåg till Katrineholm där sonen plockar upp mig. Vi åker på roadtrip i Toyotan från -93 och lyssnar på kassettband med nedvevade rutor för någon AC finns inte. Första stoppet är Norrköping. Varför har ingen berättat om den här stadskärnan för mig? Ett industri-Venedig! Folk har sagt att Norrköping är fint, men detta! Åk dit bara! Färden går vidare via Linköping, med sin fantastiska domkyrka, till Borensberg där vi övernattar på ett värdshus alldeles nära Motala ström.
Nästa dag, när jag redan är helt uppfylld av upplevelser, stannar vi vid Finspångs Slott. Trots att slottet numera ägs av ett elektronikföretag så får man gå runt i den vackra slottsparken. Slottet uppfördes på 1600-talet av Louis de Geer d.y. son till den gamle slavhandlaren Louis de Geer. Det känns märkligt att den vidriga handeln lagt grunden till detta vackra.
Sista stoppet innan jag tar tåget hem blir i Rejmyre. Där hittar vi Byarådsmacken. En mack som ser ut som en mack i sann petroleumromantisk anda! I Rejmyre äter vi en traditionell Svennepizza och toppar med ett besök i den lokala secondhandbutiken. Där får vi äntligen höra den riktigt breda östgötska som jag lovat min vän Mia att inte skratta åt. Det gör jag inte heller, dialekten är rar på något vis.
Helt enligt plan är det sedan problem med tågtrafiken, men jag har en rejäl matsäck så det går ingen nöd på mig. Jag tänker att jag stoppat det sista av sommaren i packningen och nu är redo för hösten. Men väl hemma var det som att sommaren inte kunde släppa taget innan Håkan avverkat sina Ullevikonserter. Jag var på den fjärde och den blev den sista pärlan i påsen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
