Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Floka

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Hjälp - jag dru-knar!"

Floka tvivlar på gamla pedagogiska metoder.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Rensade min bokhylla strax före jul, mest för att kunna gå fram till den utan att krypa genom julgranen. Detta kåseri kommer mest att handla om vad jag inte slängt. Det gäller till exempel "Brottets krönika - ur kriminalpolisens annaler del 1 och 2" från 1954 samt "Månskensryttaren" av Erling Poulsen (1966) i serien Allers Succé-romaner. Serien finns i ungefär 150 titlar, jag har läst 105 av dem, en sommar då jag som 7-åring hade riktigt tråkigt och satte i mig en om dagen. Jag har däremot slängt allt som finns att låna på biblioteken eller är googlebart på nätet. Slängt är mycket sagt – skänkt till loppmarknader är det korrekta. Först fick jag stryka över dedikationer som "till kära vännen NN från förf.", julhälsningar och böcker jag fått på födelsedagar: "Till lilla N.N på 10-årsdagen". Det kändes hårt, men jag gjorde det. Fler borde göra det. Jag vill inte att mitt namn skall lysa på insidan av böcker som andra får i sin hand.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Har själv varit med om det. Hade ett exemplar av "Lady Chatterleys Älskare" av D.H. Lawrence från 1928 dedicerad "Till min älskade Sture från Lilian, med kärlek". Lite upprepning kan man tycka, med ordet älskade och kärlek så tätt inpå varandra. "Från älskarinnan" hade varit bättre kanske, i alla fall med tanke på bokens erotiska scener mellan skogvaktaren och den otrogna aristokratiska Constance Chatterley och hur de förlustar sig i skogen medan den förlamade men stilige äkte maken Sir Clifford Chatterley sitter ensam på sitt gods. Jag skulle avstå från att skriva något alls i en sådan bok. Skulle ni?

Bland andra saker jag inte slängt finns Palins rättstavningsmateriel med bilder, Ng-ljudet. Det är en liten brun ask med ett 50-tal kort i. På alla kort finns en bild, till exempel av en drunknande person, och så står det en ofullständig mening under. Hjälp! Jag dru-knar! Tanken är då att man ska fylla i -ng eller i det här fallet bara bokstaven n. Sedan vänder man på alla korten med hjälp av en bricka och har man gjort rätt uppstår en röd stjärna. Lite av samma metod används i det engelska läromedlet "NU-metoden". Metoden bygger på att man byter ut vissa meningar mot engelska medan resten av boken är skriven på svenska: "Den gamle letade i sin nyckelknippa och steg därpå upp, som om han ville gå med honom, but after a few steps he stopped himself and said: Kanske ni vill gå dit ensam?" Böckerna fanns i varierande svårighetsgrad och såldes av kringresande på landsbygden. Tanken var att handlingen skulle vara så spännande att man drevs framåt genom dem, och då och då möttes av små rutor där det stod: gratulerar. Ni har nu lärt er 400 nya engelska ord av bokens totalt 2 000 ord. Nu är den boken jag har inte särskilt spännande, "Tom Browns Skolliv del 2" från 1955. Det handlar mest om hur synd det är om rektorn, som är så ensam that he has to spend all evenings in his chamber drinking tea och hur pojkarna försöker trösta honom.

Jag hade hellre läst Robinson Crusoe, Bröderna Grimms Sagor eller En världsomsegling under havet. Helst i halvfranskt band, för 5.65 kr.