Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Jan Österström: Här blir du en del av museet

Jag klev rakt in i 1950- och 60-talet. Det hände alldeles nyss i Gamlestaden. För här, lite i skymundan på Byfogdegatan, på baksidan av det tidigare Turitzhuset, ligger ett ovanligt museum som berättar precis hur det var.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Det är inget traditionellt ställe med rep som markerar hur nära föremålen du får gå. Här finns inga rör- ej-skyltar eller stränga vakter som ser till att inget otillbörligt inträffar.

Nostalgicum är något så ovanlig som en utställning där du själv deltar i allt spännande som utspelas framför dina ögon.

Det är hit mor- eller farfar kommer och lätt fäller en glädjetår inför storögda barnbarn som undrar var de har hamnat.

Det är ungefär som att kliva in i en variant av filmserien ”Tillbaka till framtiden”.

Här kan du sätta dig i den populära Fladdermusstolen samtidigt som du tar tag i ett gammalt nummer av Bildjournalen och begrundar den tidens märkvärdigheter. Du tågar in i dåtidens vardagsrum. Här finns tv:n som snabbt förvandlades till viktigaste prylen.

Det var tiden då folk till och med satt och såg på testbilden eller fastnade för det kanske bästa aprilskämtet någonsin. Det var när Kjell Stensson övertygade tittarna om att en nylonstrumpa framför bilden trollade fram färg-TV.

Det är en annorlunda utställning där du får prova klassiska Aqua Vera-rakvatten eller parfymen 4711.

Du kan få en violpastill att suga på när alla dåtidens favoriter från hela världen passerar revy på väggarna. Det är både svensk och utländsk dåtid som spelas upp.

Vi tittar in i ett flickrum. Här sitter tonårstjejen i stärkt underkjol vid toalettbordet. På väggarna sitter idolbilder av Elvis Presley, Tommy Steele och James Dean.

Du kan också prova tidstypiska kläder och möta duffelklädda siskor och böss i dåtidens trånga jeans. Här finns skyltar med korta fakta som berättar om speciella händelser: Ingos matcher, Flower Power, månlandningen med mera.

Med eldsjälen Gunndel Hedlund som ciceron går vi runt. Plötsligt stannar vi till vid ett bord där det står en klassisk svart bakelittelefon med fingerskiva.
Gunndel berättar.

– Här stoppade mig en ung grabb i tioårsåldern och frågade vad det där var för något och hur den fungerade. Jag berättade vad det var och sa till honom att han själv fick försöka lösa problemet.

Pojken, telefonfödd i mobilåldern, gick bet på lösningen.

Han såg lätt skakad ut när Gunndel förklarade hur telefonen fungerade.

Idén till Nostalgicum började långt före de nio åren i Gamlestaden. Gunndel Hedlund och hennes gelikar var i gång redan 1996 i föreningen Kretsloppet i Stenungsund.

De var en gratis fristående resurs till kommunen och erbjöd människor i arbetslöshet eller långvarig sjukskrivning en chans att börja om och finna vägar till få ett jobb. Materialet till utställningen kom från vanligt folks vindar, garderober och vrår.

Gunndel, med aldrig sinande entusiasm, berättar om hur håglösa ungdomar förvandlades när de fick något att ta tag i. År 2009 öppnade föreningen det unika museet i Göteborg och två år senare second hand-butiken ”Coco Kanel” med tillhörande syateljé. Hit kan vem som helst komma och få hjälp att skapa ett nytt plagg.

I bottenvåningen finns caféet Dagny. I ena hörnet av serveringen står en stor jukebox. En ”Wurtzer Stereofonic” fylld med EP-skivor av popartister från dessa årtionden. Man lägger i en krona, träffar sitt val – och snart hörs ljuv musik ut i lokalen.

Nostalgicum har inte samma läge som de flådiga museerna inne i stans centrum. Men det är definitivt värt ett besök – det kan många nostalgiker i hela Sverige intyga.