Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kafédelen av Hotell Neptun där också unga män kunde beställa en grogg. Fotot tillhör Göteborgs Stadsmuseum. Fotograf: Alf Otto Claeson. Fotot är från cirka 1910 Bild: Göteborgs stadsmuseum
Kafédelen av Hotell Neptun där också unga män kunde beställa en grogg. Fotot tillhör Göteborgs Stadsmuseum. Fotograf: Alf Otto Claeson. Fotot är från cirka 1910 Bild: Göteborgs stadsmuseum

Dan Sjögren: Groggbesök i det förflutna

Det kan ju lika gärna vara en minneslucka av det vanliga slaget.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Minnet är ingen källa till glädje precis, hela inrättningen verkar illa skött. Vi har sagt till i receptionen att man inte kan driva verksamheten så oordnat. Men det hjälper inte.

Av skäl som vi aldrig fick reda på kom vi i går plötsligt att tänka på en restaurang vid Lilla Torget. Det var där vi drack vår första offentliga grogg. Som bekant är det starksprit i glasets botten och så kallat groggvirke upp till kanten. Virket är kolsyrade drycker av olika slag. Tärningar av is hör till.

En vän ringde i det förflutna och ville att vi skulle träffas på den där restaurangen. Genast. Så vi satte oss snällt på spårvagnen i Kortedala och for dit. Det tog en bra stund.

Vad hette den där restaurangen där vi premiärdrack destillerade drycker?

Vi fick egentligen inte dricka starkt när vuxna såg det, vi var för små. Annars gick det bra. Men här serverades vi utan prut. Vi drack vår gingrogg och blev märkbart påverkade. I alla fall märkte vi det själva.

Men vad hette den där restaurangen där vi premiärdrack destillerade drycker?

Ingen aning. Vi tänkte efter så det knakade i barken men inget hände.

Nästa morgon fick vi ett meddelande från kontoret för borttappade namn och händelser: restaurangen hette Neptun. Någon däruppe hade letat reda på namnet, det var inte vi, vi sov ju gott hela natten.

Här låg den klassiska Göteborgskrogen Neptun.
Nu kan man få sina naglar tillsnyggade i den lokal där Neptun låg. Bild: Dan Sjögren

Nu försöker vi komma ihåg hur det såg ut på det när näringsstället. Vi har ett minne av att det inte såg ut alls, att det var kalt och tomt, bortsett från några bord och stolar. En påver miljö alltså. Men det kan ju lika gärna vara en minneslucka av det vanliga slaget. Vi får väl hoppas att arkivarien däruppe kan skaka fram ett par bilder av den där lokalen i natt.

Vi sitter på piren. Vädret är milt. En man som haltar svårt stapplar ut mot kajkanten. Sådant oroar oss alltid men han ska bara fotografera älven och den dödsdömda bron.

Nej, minnet. Man kan ju nästan inte ta det på allvar. Vi trodde i vår enfald att det inrättades för att vara oss till hjälp i trängda situationer. Så är det ju inte.

Saul Bellows minne var alltför skarpt och fotografiskt. Han fick inte vara i fred utan skallen svämmades över av tusen, oftast mycket banala intryck, vilket plågade honom. Han kom ihåg vinkyparens tummar från ett krogbesök, de var så egendomliga, och såg framför sig hur sanden blåste i väg utmed gatorna när han lämnade krogen. Sådana problem slipper vi.

Så dyker det upp en ung man med spinnspö. Rätt som det är halar han in en liten abborre.

Äter du det du fångar, frågar vi.

Nej, jag sportfiskar bara, svarade han. Ibland får man upp kondomer och då tappar man ju aptiten.

Vi har inte längre något plastunderlag att sitta på. När vi reste oss upp sist blåste det i sjön. Vi hade glömt att det låg där. Och vi hade också glömt att det var halv storm.

På vägen hem går vi om Lilla Torget. Då passerar vi den lokal där vi drack vårt gin. Vi hittade ett par brunmurriga bilder på nätet. Det måste ha varit i kafédelen vi satt och groggade.

Nu putsar man naglar i lokalen, ser vi. Det var bättre förr, innan Neptun lades ner.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.