Det är glada pajsare som knallar in på Gamla Ullevi i sina grönsvarta halsdukar. Ungefär som häromveckan när det vällde ut ett gäng från Göteborgsoperan, efter att ha varit med om en grönsvart eufori i musikalen Kärlek skonar ingen. Det är vackert när stämningen inne på Operan liknar den utanför Gamla Ullevi. Sant är det också, att grönsvart kärlek verkligen inte skonar någon.
För somliga blir det för plågsamt att sitta kvar, för delad ångest är dubbel ångest.
Ännu är dock allt som det ska. Vi är fortfarande glada för att vi helt otippat och skrälligt vann mot Helsingborg. Vi är laddade och tänker att ikväll kan allting hända – igen. Ikväll kan det på riktigt vända. Ikväll ska vi möta Norrby.
”Ett bonkegäng”, kluckar någon på läktaren.
Där kom första varningen.
Ajabaja. En gaisare får aldrig bli övermodig. Tro att det ska gå. Det går emot hela den grönsvarta naturlagen.
Så var det dags för laguppställning.
”Samma som mot Helsingborg”, konstateras från läktaren som nu fyllts på med fler optimister.
Där kom andra varningen.
Kanske lät smart, varför ändra ett vinnande koncept, liksom? Men helt fel, om man inte har ett vinnande koncept. Att otippat slå ett bättre lag, som Gais gärna gör efter en lång rad förluster, ska inte förväxlas med att ha ett vinnande koncept. Nej,nej. Det kallas något annat. Typ: Typiskt Gais.
Nåväl. Nu börjar den avgörande matchen och nerverna ligger utanpå allas kroppar. I en kvart, knappt, andas publiken stötvis medan bollen flyger som en flipperkula över plan. När de grönsvarta har den rör den sig mest på bredden av oklar anledning. Utan något koncept alls, vad det förefaller. Norrby har en tydligare taktik. De kör på mål. Efter den inledande kvarten kommer sedan en åtta minuter kort sekvens som ingen gaisare någonsin mer vill vara med om. Det låter det som ett enda utdraget vrål från läktarna, men mellan raderna kan man ändå urskilja korta meningar som:
”Man vill bara gråta.”
”Jag kan inte vara kvar här.”
”Det är så man skäms.”
”Vi kan inte träffa bollen.”
”Det är över nu.”
”Jag går.”
Sagt och gjort, en hel del droppar av när det efter 25 minuter står 3-0 till Norrby, varav Norrby gjort två mål och Gais ett. För somliga blir det för plågsamt att sitta kvar, för delad ångest är dubbel ångest. Man har liksom nog med att hantera sig själv.
”Det här är det värsta jag varit med om” säger en av många upprivna, uppgivna.
Där kom tredje varningen.
Gaisare borde veta bättre än att sätta en nedre gräns. Det blir såklart värre. Det blir 4-0 och 5-0 är snubblande nära. Precis före slutsignal gör Gais trots allt mål, i rätt mål, men det får ingen se för då har alla glada sedan länge blivit ledsna och lämnat. Alla utom de som blev arga och stannade kvar för att kräva ledningens avgång. Men såna pajsare har ingen talan i det här kåseriet. Det har däremot den goe gaisaren på bussen som ringde en vän på vägen hem:
”Man fattar ingenting. Det är ofattbart. Ett ofattbart lidande … Ja. Obegripligt. Man tror knappt att man varit med om det. Men på söndag, då vänder vi det här.”
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
