Har just införskaffat Ann Jäderlunds samlade dikter. Ett tungt poesialbum på 1107 sidor. Hon är en favorit.
Men det finns inte så många historier om henne. Poeter idag är mer anonyma. De var färgstarkare förr. Lasse Lucidor, Bellman och Fröding var några.
Och Nils Ferlin. Flera gånger under tidigt 40-tal var Nisse i våra trakter, närmare bestämt i Borås. Han hade en polare där som hette Hugo Ferlin. Men de var inte släkt.
Hugo var en slags mecenat. Han bjöd Nisse att bo på någon av stadens hotell med maten fri.
Hugo kallades av sin diktarnamne för en ”disponent i pilsnerdricka”. Nils kom sin vana trogen i klammeri med polisen. På frågan vad han tyckte mest illa om svarade han: ”Näst efter mig själv är det polismästaren i Borås”.
Han bar alltid kostym med väst. Axlarna var noppiga för de båda katterna, Potifar och Potimor, klättrade på honom när de matades med böckling.
Han köpte en cykel i Borås, en Monark, som han kunde göra konster på. Han tog med den hem till Roslagen och döpte den till diktcykeln.
En annan poet, aningen blek om nosen men ändå färgstark, var Birger Sjöberg. Päta kallad.
Som 22-åring fick han anställning på Hälsingborgs-Dagblad 1907. Redaktionen ”åkte lunch” 11.23 till Helsingör. Päta smugglade flaskor på hemvägen, la illaluktande getost överst i väskan för att undvika tullarna.
Han bar alltid kostym med väst. Axlarna var noppiga för de båda katterna, Potifar och Potimor, klättrade på honom när de matades med böckling.
Han umgicks i Hälsingborgs högreståndskretsar där han blev inbjuden till middagar – med kravet att han skulle underhålla gästerna.
Detta slet på krafterna. Han åt nervlugnande.
Han köpte ett hus på Källgatan i Ramlösa, Villa Daghill, tidigare missionshus för Ebenezerförsamlingen, bara en sån sak.
Han arbetade på tidningen 9-17, sedan middag, två supar, sov till 23, skrev till 4-5 (väckte ibland hushållerskan Anna för att spela igenom det nyskrivna), sov till 7.30. Till jobbet 8.30.
Började spela cello men avbröt lektionerna, kanske var det A-strängen som brast. I stället åkte han på turné med sin aluminiumgitarr 1923. Han hade just slagit igenom med Fridas bok och drog folk. Fyllde Göteborgs konserthus.
I Fridas bok återvände han till barndomens Vänersborg, Lilla Paris. Epitetet sägs härröra från en kvinna som köpte skor från Paris och upptäckte att de var tillverkade på A.F. Carlsssons skofabrik i Vänersborg, där det också fanns några boulevarder och parken Plantaget: Lilla Paris.
Birger Sjöberg beskrevs som en oansenlig person men när han framträdde ”var det som en gråsten börjat tala poesi”.
Han hade rampfeber. Konserterna höll på i två timmar. Efteråt var det supé med mat och alkohol. Han blev utbränd som en svavelsticka.
Dagens poeter då? Ulf Lundell kanske. Fredrik Sjöberg skriver i sin senaste essäsamling om ett möte som hade kunnat bli en bra historia.
Han träffade en 35-årig Lundell på AF:s bar i Lund en gång. Visste att han var intresserad av fåglar och började ett samtal om hökugglor. Det gick inget vidare för Lundell var aspackad och dessutom omgiven av vackra damer.
Året efter hade han köpt en uppstoppad slaguggla för en stor summa pengar. Sjöberg hade alltså valt fel uggla.
Annars hade det kunnat bli en bra poethistoria. Det var i alla fall nära.
Nisse och Päta står sig gott.
Tallyho!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.