Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skönhetsupplevelse.  Bild: Britt-Marie Brovik
Skönhetsupplevelse. Bild: Britt-Marie Brovik

John Brovik: Folkbåtens gåta löst

John Brovik kommer en märklig historia på spåren.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Berättelsen om dramat i Långedrags gamla hamn (VG 9/12 2017) handlade ju om en glömd parkeringsbroms. Bilen kom i rullning. Kunde kraschat en helt ny Folkbåt, parkerad på en trailer vid kajkanten.

Bromsen i Långedrag har fått VG-läsare att höra av sig för att berätta minnen om bilar, bromsar, båtar. Linjettseglaren Martin från Stockholm är en. Han mejlar en flashback av en skenande bil i en pistliknande Årebacke i mitten av 60-talet. Ingen handbroms. ”Starka västliga vindar knuffade på i en allt brantare backe och det fanns ingen stenmur i närheten”. Andra minns bilar som nästan kanat i sjön vid snorhala färjelägen.

När jag läser mejlen öppnar en bromsbagatell av det mer genanta slaget ett fönster i minnet. Vår maroonröda Amazonkombi startade helt enkelt inte en kall morgon i Göteborg på vår isiga, oplogade gatstump. Men vi bodde ju på ett berg. Kom jag bara till nerförsbacken så skulle bilen nog gå igång.

Nu behövdes bara en granne som kunde knuffa på. Han dök upp som genom ett trollslag. Han var uppfinnare. Nu skulle han flyga iväg någonstans och demonstrera en ny smart solfångare. Men han hade gott om tid. Hjälpte gärna till.

Det var grå kostym, smal randig slips, bruna mockaskor, ulster. Rocken hängde han på grinden. Sen började vi knuffa.

Det gick helt enkelt djävulskt trögt. Vi var helt slut när vi kom till backen. Svetten rann på uppfinnaren, slipsen fladdrade bakom nacken som en propeller. Jag klev in och slog på tändningen.

Nu upptäckte jag att handbromsen var åtdragen. Jag sa inget om detta till vår vänlige granne som flåsade svårt vid bakljusen. Jag släppte bara diskret på bromsen och ropade: ”En liten knuff nu bara Kenneth! Sen är jag i backen!”

Bromsar är en del av berättelsen, Folkbåtar den andra. Folk gillar sina Folkbåtar, den saken är klar. Den seglar väl, rör sig fint i sjön, det kluckar så gott mot bordläggningen. Och stora hav är inget problem för en Folkbåt.

Engelsmannen Blondie Hasler blev berömd för paddelräder in i Frankrike under Andra Världskriget. Fick tunga medaljer och när kriget var slut börjar han kappsegla över Atlanten i en Folkbåtsliknande sak döpt till ”Jester”. Grön akterruff, rätt egensinnigt riggad med djonk­segel. Andra Folkbåtar hänger på.

En tuff farmor från Australien världsomseglar en Folkbåt. En Folkbåt står under en cypress i Kalifornien. Det är Folkbåtar överallt. Folkboats are forever säger Folkbåtsseglarna.

Men hur var det nu med båtens tillkomsthistoria? Det handlar alltså om en konstruktionstävling med massor av bidrag där ingen vann. Dansken Knud Olsen kom tvåa med konstruktionen ”Svane” och svensken Jac Iversen trea med ”Vega II” skriver Sjöhistoriska museet på sin hemsida. Tord Sundén fick jobbet att spinna ihop förslagen till en vinnare.

Jag har alltid undrat hur det där gick till. En akter här, en förstäv där, en ny språnglinje? Knepigt. Och det är nu det dimper ner ett mejl som förklarar allt.

Det är förstås en Folkbåtsseglare som skriver. Det är Åke Swahn, gast i Folkbåten S 676 ”LOVISA” som har nyckeln. Närmare källan än så här går väl inte att komma?

”Skeppsredaren Sven Salén byggde flertalet av sina fartyg på Eriksbergs Mekaniska Verkstad”, skriver Åke Swahn, ”där hans kontaktman var Tord Sundén. Salén brukade ta nattåget från Stockholm till Göteborg där Tord mötte honom på Centralen. Sedan bar det av ut till Långe­drag där de ofta badade i havet och sedan åt frukost.”

Så kommer man in på Folkbåtstävlingen. Skeppsredaren visar ritningarna på de bästa förslagen i tävlingen om den Nordiska Folkbåten för Sundén. Hur gör vi med det här?

Folkbåtsseglare Swahn fortsätter: ”Tord, berättade han för mig, påpekade för Salén att det var helt omöjligt att försöka göra en ritning baserad på tre helt olika konstruktioner. Jag böjde mig ner, berättade Tord för mig, och drog ut den nedre högra lådan i mitt skrivbord och tog fram min konstruktion, som jag inte lämnat in till tävlingen då jag höll på med en 5:a För att inte kunna lämna in mina ritningar hade jag ritat i en annan skala än vad som föreskrevs i tävlingsvillkoren. Då Salén studerat mina ritningar sade han: Detta är Folkbåten! Den ska vi ha!”

Saken är klar. Tord Sundén skapade Folkbåten. Och Evert Taube skrev visan om Folkbåten, lyrisk över denna båt:

Min folkbåt är rymlig, min folkbåt är trind

Men framtill så vass som en kil,

Den ligger på kryssen blott tre streck från vind

Den länsar med sju åtta mil.

Med ett tusen kilo i kölen den gungar

Just lagom på vågen och bogsvallet slungar

Min folkbåt så långt bort i söder och norr

Att jag uti sittbrunnen jämt seglar torr.

Taube fick en av de första Folkbåtarna av seglarvännen Sven Salén, döpte den till ”Carmencita af Sjösala”. Och sedan fick han en till, Folkbåten ”Vi” helt enkelt.

I en av Taubesällskapets årsskrifter finns en obetalbar beskrivning av hur det gick till när Evert Taube fick tidningen Vi att hosta upp pengarna för en ny Folkbåt. Som reportagebåt. Som helt nödvändig, flytande redaktion för författare Taube.

Det är redaktionssekreteraren Hasse Enström på Vi som avslöjar detaljerna. En ny Folkbåt till Taube kommer helt enkelt bli en lysande affär för tidningen, perfekt för alla parter.

”På grund av att det är jag som är upphov till folkbåten”, skriver Taube lustfyllt till tidningen, ”är ett Göteborgsvarv villigt att pr. extra kontant för 9 600 kronor sälja just en färdigbyggd folkbåt”.

Det här är prisvärt! Allt ingår i köpet, ”sängar, skafferi, livdynor, rostfri finish, två nya segelställ”. Sedan seglar Taube in båten, trimmar den. Nu blir den ändå bättre och ”därefter får båten på grund av sitt affektionsvärde ett pris i öppna marknaden något överstigande inköpssumman”.

Den begagnade båten ökar i pris med sin speciella proveniens. Vilken ekonomichef kunde väl motstå den dealen? Tidningen Vi köper Folkbåten ”Vi” till folkfavoriten Taube. Och en ny kryssning kan börja.

Text: John Brovik

Bild: Britt-Marie Brovik

Brödtext