Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Kurt Olsson käckar sig.  Bild: Bengt Christian
Kurt Olsson käckar sig. Bild: Bengt Christian

Lars-Gunnar Andersson: Ett himla käckt ord

Ordet käckt kan äntligen lämna karantänen, skriver Lars-Gunnar Andersson

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Adjektivet käck finns i alla svenska dialekter, men ingenstans är det så flitigt använt som i Göteborg. Här kan en lättparkerad bil vara käck, och det kan till och med vara käckt med en leverpastejsmörgås till frukost. Det mesta kan vara käckt, helt enkelt. Det är just detta som gör att vi kan säga att käckt är typiskt göteborgskt.

Den vanliga användningen i svenskan är att människor är käcka, det vill säga pigga, glada och trevliga: en käck flicka, hon är käck, käcka ungdomar. Så är det naturligtvis också i göteborgskan, men det udda är att vi har en tendens att tycka att grejer, idéer och handlingar i största allmänhet kan vara käcka.

Uttrycket käcka sig är också det typiskt göteborgskt, och dess negativa värdering har funnits i åtminstone 60–70 år.

När jag söker i textsamlingar från sociala medier, hittar jag tusentals exempel. Det kan vara en käck handbok, en käck liten pryl, en käck hatt, en käck reklamkampanj, en käck och populär restaurang, en käck sparrishäck eller varför inte ett resonemang som en käck tanke att ta topplån och sen renovera. I princip kan allt som är praktiskt och bra sägas vara käckt. Med ett så brett användningsområde är det inte konstigt att ordet blir väldigt vanligt, ungefär som ordet bra. I de här exemplen är betydelsen något i stil med ’praktisk, trevlig, fiffig, användbar’.

För cirka 30 år sedan satt Lasse Brandeby i rollen som Kurt Olsson och pysslade i tv. Han kunde tillverka en stekmössa av svägerskans vaxduk och mycket annat användbart. Och allt han gjorde bedömde han själv som ”himla käckt”. Han sa det så ofta att vi andra göteborgare knappt kunde använda uttrycket eftersom lyssnarna, åtminstone utombys lyssnare, trodde att vi citerade Kurt Olsson. I själva verket talade vi som vi alltid gjort. Himla käckt är ett fullständigt naturligt uttryck för många göteborgare.

Kurt Olssons flitiga användning av himla käckt tvingade in uttrycket i ett slags användningskarantän. Den tiden är nu över, och uttrycket kan åter tas i bruk. Men frågan är om käck, käckt och himla käckt någonsin kommer att nå upp till den flitiga användning uttrycken hade för 50 år sedan.

Ordet käck hänger historiskt ihop med kvick i betydelsen ’levande’. Det är den betydelsen vi har i ord som kvicksand och kvicksilver. Vi har i dag två ord i svenska, kvick ’snabb, fyndig’ och käck ’trevlig, praktisk’, som båda har sitt ursprung i ett urgammalt germanskt quec, som i svenskan blev dels kvick, dels keck. Och ett k före e fick regelmässigt ett tje-uttal i svenska (kedja, kela och kejsare). Resultatet blev de två orden kvick och käck, som vi numera inte kopplar ihop. Sambandet mellan dem är inget man ser förrän man börjar undersöka ordens ursprung.

Ordet kvick används numera främst i de två betydelserna ’snabb’ och ’fyndig’, och detta gäller antagligen alla varianter av svenska. Ett kvickt svar kan vara både snabbt och fyndigt, gärna båda delarna samtidigt. Betydelsen ’levande’ som i kvicksand får däremot betraktas som utdöd i dag.

Det är käck och käckt som är typiskt göteborgskt. Som regel är det en positiv bedömning; det är berömmande att säga att någon är käck eller att något är käckt. Men som med så mycket annat kan det gå till överdrift. Man kan säga att någon är lite väl käck, en (påfrestande) lustigkurre. En sådan kan kallas en käck jävel, där svordomen bidrar till den negativa bedömningen. Och klämkäck är inget positivt omdöme.

Man kan också käcka sig, och i den frasen ligger det alltid en negativ värdering: han ska alltid käcka sig, den där. Det är inte lätt att vara alla till lags. Å ena sidan får man inte vara tyst och tråkig, å andra sidan får man inte ständigt vränga till allt med lustifikationer. Blir det för många lustigheter har man käckat sig.

Uttrycket käcka sig är också det typiskt göteborgskt, och dess negativa värdering har funnits i åtminstone 60–70 år. Hur begränsat det är till göteborgskan är jag osäker på. Käcka sig saknas i våra vanliga svenska ordlistor och ordböcker, vilket kan bero på att det är alltför lokalt begränsat eller alltför vardagligt för att platsa i ordlistan. Det kan förstås också vara ett förbiseende att det saknas. Hur som helst, i dialekten är det vanligt. Så är det nu, och så var det förr.

Verbformen käcka sig är vanlig och, som sagt, alltid negativt laddad. Det finns också ett annat sätt att använda verbformen käcka och då med ett efterföljande till: hon skulle käcka till det och laga wok. Ett annat kul exempel från sociala medier: Nån som kan käcka till ryggen på mig då den gör ont som fan. Sådana exempel på käcka som verb och med positiv betydelse är emellertid jämförelsevis fåtaliga.

Hur ser framtiden ut för käck? Bland medelålders och äldre göteborgare hörs det fortfarande ofta. Där kan en liten bil eller en ny kaffebryggare bedömas som käck, men jag hör inte 20- och 30-åringar säga så.

Måhända finns det också en könsskillnad i användningen av käck. Jag har en känsla av att kvinnor använder ordet oftare än män. Bristen på undersökningar av den saken gör emellertid att jag måste utrycka mig med viss försiktighet.

Det finns ett par hundra ord som kan sägas vara specifikt eller typiskt göteborgska. De flesta av dessa använder vi bara när vi talar med andra göteborgare. Vi säger inte bôditt, måcklitt och parra när vi talar med människor från andra landsändar, eftersom vi vet att de inte vet att de här orden betyder ’hyggligt’, ’avundsvärt’ och ’hög fart’. Ett ord som käck kan vi däremot använda i alla möjliga sammanhang. Vi tänker inte på att vårt sätt att använda ordet är dialektalt. Detsamma gäller kanske andra käcka ord som tetig och tyken.