Glöm inte att byta byxor.
Glöm inte att byta byxor.

Den okända historien om de norska golfspelarna i Göteborg

Den göteborgska polispatrullen, mån om att hjälpa även nödställda grannlandsmedborgare i smoking, körde mer eller mindre på måfå.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag bär ett citat med mig genom livet. Jag minns knappt vem det är som har skrivit det. Jag tror att det kan vara Claes Hylinger. Det gör detsamma. Jag citerar det ur minnet: ”Allt som jag har skrivit har hänt, mycket som jag inte har skrivit har också hänt.”

Inget visdomsord verkar mer ägnat att skapa oro och stress för en kåsör. Vi plaskar alltså i en ocean av oberättade historier. Och när vi väl hör dem vet vi inte riktigt vad de betyder. Jag tänkte på Claes Hylingers nedslående observation när jag häromdagen åt en fläskkotlett med stekt potatis och öl och bröd och smör. Det serveras inte längre på många ställen i Göteborg. Redan av detta skäl snävas berättelsen samman. Vid bordet intill satt två aningen högröda göteborgska gentlemän. De var golfspelare. De diskuterade en händelse i somras. Tydligen spelas på en av Göteborgs golfklubbar ett slags årlig internationell klubbmatch bestående av tolv göteborgska spelare och tolv norska spelare. Det rör sig inte om unga elitspelare. Detta är mogna spelare som ser till högre värden.

ANNONS

Allt detta, som det numera heter, överhörde jag.

Det norska laget hade anlänt till Göteborg en lördagmorgon. Tolv norske män. De medförde inte blott golfklubbor utan även smoking med fluga. Ty kampen skulle följas av en bankett. Till denna bankett föreskrevs smoking.

I det norska laget förekom ett tvillingpar.

De norska tvillingarna hade fått löfte om få övernatta hos en göteborgsk familj i ett göteborgskt villaområde. Eftersom den göteborgska familjen var bortrest hade nycklar till villan deponerats på golfklubben. Göteborgsk gästfrihet.

Om tävlingen hade de två männen vid fläskkotlett och potatis intet att säga. Jag åt stekt potatis och lyssnade.

Smokingmiddagen genomfördes med bravur på klubben. Efter kaffet somnade en av de norska tvillingarna i en berså. När han vaknade hade alla gått hem. Även tvillingbrodern var försvunnen. Plånbok och telefon hade han glömt i klubblokalen. När han försökte ta sig in utlöstes tjuvlarmet.

En polispatrull kom.

De göteborgska polismännen fann en ensam och lite förvirrad norrman i smoking. Telefon och plånbok stod ingenstans att finna.

De göteborgska polismännen manade norrmannen att ta in på ett hotell. Han invände att han inte ägde något annat än den smoking han stod i.

Det enda han visste var att han hade en tvillingbror som hade fått låna nycklar till ett nattlogi. En villa. Adressen mindes han inte. Han hade ett vagt minne av i vilken ytterstadsdel villan var belägen.

ANNONS

Den göteborgska polispatrullen, mån om att hjälpa även nödställda grannlandsmedborgare i smoking, körde mer eller mindre på måfå i riktning mot denna ytterstadsdel, på grundval av dimmiga anvisningar från baksätet.

Samtidigt – helt oberoende av denna utveckling – hade den andra norska tvillingbrodern just tagit en taxi i samma riktning. Han hade förgäves försökt att ringa sin bror.

Det var först när han avpolletterat taxin och stod ensam på en mörk villauppfart som han insåg att han tidigare under dagen glömt att kvittera ut nycklarna på golfklubben.

Han stod i smoking vid en dörr och det var natt och det var låst. Det var således en av dessa utmaningar som kräver ett blod och ett mod av en Fridtjof Nansens eller Thor Heyerdahls kaliber.

Han upptäckte då i den låsta villan en smal vädringslucka som stod på glänt. Han började åla sig in.

Han fastnade halvvägs.

Han blev hängande i sin smokingbyxbak med fötterna vilt fäktande i luften. Inte ens Fridtjof Nansen skulle väl ha kunnat hantera ett problem av denna magnitud.

I denna stund kom polisbilen krypkörande med påslaget helljus.

Med enastående plastisk skärpta belyste plötsligt detta helljus en husfasad i vilken en inbrottstjuv i smokingbyxor satt fast i en vädringslucka, benen som en dramatisk sax mot natthimlen.

ANNONS

Polismännen stannade fordonet och begrundade situationen.

Passageraren i polisbilens baksäte skrek glädjestrålande:

– Det är min bror!

Vad är nu sensmoralen av denna historia? Jag vet inte riktigt. Kanske att det inte är så lätt att vara polis. Eller att man bör hålla reda på sina nycklar. Eller att man aldrig bör fastna med smokingbyxorna i en vädringslucka. Det finns troligen en rad lärdomar att dra. Jag satt och lyssnade på dessa två göteborgska gentlemän. Doften av fläskkotlett och stekt potatis spred trivsel över lokalen. Händelsen med de två norska bröderna i smoking inträffade alltså tydligen förra året. För närvarande förbereds årets kamp.

Det norska laget har två vakanser.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS