Sälö Knapp. Det svarta grundet med det vita kumlet, den lilla krusningen i vattenbrynet. Allt fick mig att tänka på en pralin, en mintkola, något gott till kaffet. Men här stod den alltså, den berömda fyren som hade en meterhög plåt fastsvetsad på fronten med den klassiska göteborgsvitsen i stora bokstäver:
”Lyser på grund av GP”
Det var den här fyren vi alltid tog sikte på när vi lämnade hamnen i Långedrag för små och stora äventyr längs kusten. Snart kom Albrektsunds Kanal, Marstrand, Åstol, Klädesholmen…
Fyren Sälö Knapp söder om Marstrand, månadens fyr i september 2022, byggdes 1946 och var tänkt som starten för en säker led för kusttrafiken genom Instö Ränna ut mot Älgöfjord. Men yrkestrafiken glesnade. Snart vara bara trägna ”Nanny” från Gullholmen kvar, lastdragaren som stod på upp och ner längs kusten med gods en gång i veckan.
Runt Sälö Knapp ligger Sälungarna och lurar men det är inte de grunden som gör att jag har en speciell känsla för det här området. Strax intill ligger ett annat grund, Nixflu. Jag hade en gång en vacker liten båt med det namnet. Idag har jag bara namnbrädan kvar.
Jag vet inte hur vanligt det är att man döper sin båt efter ett grund, kanske var det en besvärjelse.
Lilla ”Nixflu” var en kåg med ett förflutet som öppen fiskebåt, byggd på Kungsviken för åror och segel. Båten var låg och bred, man fick liksom krypa, åla sig in i ruffen och ofta slog man ändå skallen i någon ruffbjälke. Men den var ju mycket vacker.
Nu låg vi en gång i Nösund, det var på den tiden det fanns både affär och bank i backen och pensionatet blomstrade. ”Nixflu” blåste ut från bryggan i en förända och jag stod och bara beundrade former och linjer och förundrades över hur otroligt låg båten var, hur nära det var till vattnet från däcket.
Då knackade någon mig på axeln. En man i vita byxor och randig tröja hade smugit sig upp intill mig. Det lät som han kom från Lidingö. Han sa med eftertryck:
– Hördududu! Är det ståhöjd i den där?
Jag fann mig inte. Jag fann mig absolut inte. Jag kom inte på något vettigt alls. Jag bara mumlade något om ”visst, visst, gott om plats vet du”.
– Åh fan, sa Lidingömannen. Det trodde man inte. Sen vände han sig om och gick iväg längs ångbåtsbryggan på Nösund.
I början av 1990-talet hade Sjöfartsverket fått nog av underhållet av Sälö Knapp. Det är väl ingen som behöver den där fyren idag? Vi släcker, vi river. Då tog GP över fyren, stod för drift, underhåll, monterade vitsen, höll den lysande. Och kunde använda fyrprofilen på mer än ett sätt.
Den karakteristiska silhuetten blev logotypen för betygssättningen av filmer och annat. Så kunde exempelvis Håkan Hellströms final på Ullevi tända fem stycken lysande Sälö Knapp-fyrar.
Efter drygt 23 år slutade GP med Sälö Knapp-sponsringen och nu fick fyren klara sig själv. Men vad hände? Revs den? Sänktes den i havet som den gamla Heidenstammaren på Väderöbod? Världens gång fick ett tips: den står ju på Hönö Klåva.
Högtrycket från hänger kvar när vi tar oss ut till Fiskemuseet på Hönö Klåva. Inne på museet vet man inte riktigt hur det gick till när fyren kom till ön.
”Han bara skrattade rätt grovt och sa: Vet du hur många som vill ha den här fyren och sätta den i trädgården?”
– Men jag ringer vår ordförande, säger damen i receptionen, han är gammal ubåtskapten och han vet nog precis vad som hände.
Medan vi väntar på ubåtskaptenen hinner vi ta en sväng genom museet. Det påminner om Skepparhuset på Gullholmen, här finns den omedelbara charmen, underbara fartygsmodeller, namnbrädor som binder ihop historien och en fin dokumentation av kustfisket.
Längst in i museet kan man vika av till vänster, huka sig lite, och gå rakt i skansen på GG 717 ”Gunnaren”, en klassisk trålare som hade Hönö som hemmahamn.
Det är lågt och trångt i skansen, en pust av det hårda arbetslivet slår emot oss. Det är lätt att tänka sig hur det var att törna in här i våta kläder efter ett slitigt pass på däck, ta tag i kaffepannan, skaka liv i kroppen igen.
Snart är Lars Nordenberg här, ordförande i Föreningen Kusttraditioner, en ideell förening som driver som driver museet. Och han minns exakt hur det gick till när Sälö Knapp hamnade på Hönö.
– Jag fick höra någonstans att fyren skulle rivas och fick kontakt med en person på Sjöfartsverket och sa att vi gärna ville ha fyren hit ut till oss men han bara skrattade rätt grovt och sa: Vet du hur många som vill ha den här fyren och sätta den i trädgården?
Ordförande Nordenberg menade att hans förening var mer seriös än så och att man tänkte placera fyren i en bra miljö, och fick han nu bara kontakten med den som skulle riva Sälö Knapp så skulle han ordna upp det här.
– Och där hade vi tur. Jag fick kontakt med en kille på Sjöfartsverkets arbetsfartyg Fyrbjörn och jag lovade honom livstids medlemskap, helt gratis, i vår förening om han bara tog hit fyren. De hade ett jobb utåt Vinga till och visst kunde han ta med fyrkuren och sätta ner härute på piren. Sen kom Fyrbjörn nästa dag, en riktigt stor båt, med fyren hängande i en kran. Båten backade upp mot nocken och satte ner Sälö Knapp hur fint som helst och så drog vi fast den med bultar.
Sedan dess har Föreningen Kusttraditioner tagit väl hand om fyren, anslutit solceller, tänt ljuset, och nu ska det målas och tvättas fönster och annat. Ett gott pensionärsliv för blev det för 40-talisten i en fin miljö.
Lars Nordenberg följer med oss ut på piren, det gnistrar i vattnet när en stor katamaran från England helt ljudlöst glider mot hamnen med en svartklädd Mustokille vid ratten.
– Man ska ju peka med hela handen skrattar vår f.d. ubåtskapten, siktar på fyren Sälö Knapp och säger: Lyser på grund av Föreningen Kusttraditioner!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
