Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Inför sin 90-årsdag berättar evangelisten Målle Lindberg om sin dröm: ”Jag skulle vilja göra en sista resa tillsammans med alla mina släktingar som spelar och sjunger – från plats till plats, från kyrka till kyrka”, säger han. Bild: Lars Hjertberg

Väckelsepredikanten Målle pratar fortfarande med Gud

På 1960-talet var Målle Lindberg nästan lika känd som The Beatles. Dessutom såg han ut att anlita samma frisör som Liverpoolbandet.
Nu fyller evangelisten 90 år och har sin gravsten klar i källaren:
– Jag förstår ju att det inte blir 90 år till.

Det står Lindberg på dörren. Uno Lindberg. Tvårumslägenheten på första plan har Botaniska trädgården som närmaste granne och Änggårdens grönska alldeles utanför porten, men få vet att just här bor en artist och evangelist som under många år fick folk att vallfärda till kyrkor och tält, och dessutom: kvällstidningarna att ständigt leta nya löpsedelsvinklar med Målle i fokus. För det var som Målle zigenarpojken Uno Lindberg från Nässjö blev ett namn som kittlade folks nyfikenhet – och sålde tidningar.

– I dag använder många begreppet romer, men jag är så oerhört glad att bli kallad zigenare, säger Målle som föddes på en hästmarknadsresa på väg mellan Vrigstad och Nässjö.

– Det var precis utanför Sävsjö, till höger upp i backen vid sjön. Jag har varit tillbaka och tittat, säger Målle, som drömde om att följa i pappa Hennings spår och bli hästhandlare.

– Jag sa att jag ville bli en hästamålle. Jag vet inte riktigt var jag fick det ifrån, men efter det kallades jag aldrig annat än Målle.

Ingen vanlig 90-åring

Nu skriver vi september 2019 och den man som en solig måndagseftermiddag öppnar dörren med ett vänligt leende liknar få andra 90-åringar man mött.

Det långa yviga året, den välansade tangorabatten, den laxrosa kavajen med svarta slag över en kråsskjorta som veckar sig vackert runt halsen. Och så de tonade glasögonen som kommit att användas allt oftare sedan synen började svikta för åtta-nio år sedan.

– Eftersom jag inte längre kan läsa har jag blivit beroende av andras hjälp. Och visst är jag trött mellan varven, men så fort någon erbjuder mig predikstolen är jag hemma på mammas gata igen. Då säger dom att det inte är någon idé att komma efter.

Bild: Lars Hjertberg

I barndomshemmet var det högt i tak. Pappa hästhandlaren tillhörde frälsningsarmén, mamma Hanna föredrog Baptistkyrkan medan Målles 17 år äldre bror Kalle reste som predikant bland pingstvänner.

– Hemma hos oss fanns aldrig några hårklyverier i läran. Där rådde en naturlig frihet, och Jesus hade vi ju alla gemensamt.

– Jag fick ett dragspel av pappa och var nog ganska musikalisk. Jag spelade och sjöng både hos frälsningsarmén och i pingstförsamlingar, och efter tre och ett halvt år i skolan visste jag att det var evangelist jag ville vara. Efter det betydde skolan inte längre något för mig.

Eftertraktat affischnamn

Som en del av pingströrelsens nätverk blev Målle Lindberg snart eftertraktad. Församlingarna stod på kö för att få presentera honom som veckans affischnamn.

På väg hem från ett framträdande i Kalmar stannade han till hos en bekant i Målilla och snart var det överenskommet att Målle skulle få slå upp ett tält i samhället.

– Den första veckan kom det bara 50 personer, men snart hade jag 5 000 besökare varje kväll. I sex veckor!

Då började telefonerna att ringa, tv gjorde nyhetsinslag och nöjesarrangörer från hela landet ville boka den nya publikmagneten. Men pingströrelsen rynkade på pannan, man var inte road.

– Dom menade att jag hade gått till Maranata (en frikyrkorörelse med rötter i Norge) och det blev en brytning.

– Fast för mig var det ju fortfarande samma budskap.

Köpslog med journalisterna

Målle insåg klarsynt att han nu hade en unik möjlighet att nå ut med sitt budskap.

Du förstod att du kunde använda medias möjligheter?

– Javisst, och jag köpslog gärna med journalisterna – ställde upp på sådant jag egentligen inte ville – om det bara kunde gynna mig och saken. Jag medger gärna att jag trivts med uppmärksamheten, och alltid varit nyfiken på vad som döljer sig bakom nästa backkrön.

Nu har han varit göteborgare i över 30 år. Dragit folk till möten i Folkets Hus, Linnéakyrkan och olika lokaler i Majorna, men så småningom hittat tillbaka till Pingstförsamlingen i Västra Frölunda.

Ber du fortfarande varje dag?

– Ja, varje kväll säger jag till Gud: Nu kommer det en natt – och är det så att du kommer så vet du var jag bor. Men jag stannar gärna, om jag bara får behålla mitt vett och förstånd.

Och själva födelsedagsfirandet?

– Ibland tänker jag att det skulle vara rätt skönt att bara ha de allra närmaste här hemma i lägenheten, men om jag känner mig själv rätt blir det nog en liten fest med några hundra gäster.

Uno "Målle" Lindberg

Ålder: Fyller 90 år den 29 september.

Yrke: Evangelist och artist.

Arbetsplats: Kyrkor och tält.

Bor: Tvårumslägenhet i Änggården.

Familj: Ensamstående, frånskild.

Favoritmusik: Gyllene Tider och Christer Sjögren.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.