De flesta hobbybranscher har gått lysande i pandemin, meddelar media. Detta går att mäta i omsättningsökning hos allt från zoobutiker till cykelhandlare. Jämfört med just dessa bägge kategorier är det svårare att mäta fågelskådarnas engagemang. Det ansluter sig fler medlemmar till ornitologiska föreningar och säljs mer kikare. Men det är långt ifrån hela sanningen. Fågelskådare är ingen konform massa.
Det är däremot fåglar. De reagerar förutsägbart. Detta tilltalar många. Faktum är att fåglar uppför sig så förutsägbart att de flesta observationer inte fastslås genom att skådaren känner igen fågeln på utseendet eller lätet.
I de flesta fall kan observationer av uppförandet säga vilken art det rör sig om. Och var uppförandet har observerats.
Stränga regler avgör vad som setts och inte setts.
Högst status bland ornitologivärldens bedömare har den allsmäktiga Raritetskommittén. Den publicerar ”Raritetskatalogen” – en bister sammanställning över godkända fynd av sällsynta fågelarter och underarter i Sverige. I katalogen numreras fynden så att det tydligt ska framgå vilka fynd som har bedömts gälla samma individ.
Sveriges Ornitologiska Förening/Birdlife Sverige presenterar en officiell lista över Sveriges fåglar.
Här syns spåren av en annan mäktig grupp: Taxonomikommittén. Den fastslår vilka svenska, vetenskapliga och engelska namn som gäller, liksom arternas ordningsföljd.
Det är allvarliga saker.
Samtliga fåglar i listan uppdelas i kategorierna A, B, C, D och E:
Kategori A: Spontant uppträdande taxa (arter och raser) som häckar eller har påträffats minst en gång fr.o.m. år 1950.
Kategori B: Spontant uppträdande arter och raser som påträffats minst en gång t.o.m. år 1949 men ej senare.
Kategori C: Inplanterade eller förrymda arter och raser som etablerat frihäckande och självreproducerande bestånd. Till denna kategori förs även fynd av fåglar som kan anses härröra från sådant bestånd utanför Sverige.
Kategori D: Arter och raser som skulle ha placerats i kategori A eller B, om det inte förelegat visst tvivel huruvida de med säkerhet har uppträtt spontant.
Kategori E: Arter och raser vilka betraktas som förrymda eller utsläppta från fångenskap. Till denna kategori förs även införda fåglar som har häckat eller häckar i frihet.
Som envar förstår är det inte alltid så lätt att vara fågelskådare.
En vanlig standardiserad observationsmetod är linjetaxering. För att hålla oss skådare pigga och alerta finns det två officiella sådana. En på vintern och en på sommaren. Man går i en rät linje med samma antal meters lucka, vanligen 200, mellan varje observationspunkt, där man iakttar fåglar på samma sätt år efter år.
Det finns till yttermera visso standardiserade sätt att bekräfta häckning från den lägsta kategorin (där könsmogen vuxen fågel setts i tänkbar häckningsbiotop) till att man konstaterat ungar i redet. Däremellan till exempel att man sett äggskal eller hittat utflugna bon.
Ni börjar förstå att det finns en del att bita i för oss fågelskådare.
Förutom att studera fåglars beteende kan det vara av intresse att skåda själva skådarna.
Skådarna rör sig normalt i grupp och befinner sig oftast på en fågellokal när de (vi) utövar sin (vår) hobby. En fågellokal är en geografisk plats där det brukar kunna anträffas en särskild grupp av arter eller bara en art eller många arter. Det senare är en sträckfågellokal.
När ornitologen påträffar en art och dessutom har identifierat den har en bestämning av fågeln ägt rum. Man har till exempel bestämt en ringduva. I dagligt tal kallas detta för att man haft den:
– Jag hade ringduva idag.
Till skillnad från till exempel jägare som fick ringduva. Restauranggästen tog ringduva. Vanliga privatpersoner ur allmänheten kanske bara såg ringduva, vilket är ett torrt konstaterande utan omgivande facknomenklatur.
Nåväl. När nu fågelskådaren haft ringduva innebär det att både ringduvan och ornitologen befunnit sig på samma plats vid samma tillfälle vilket båda (eller åtminstone fågelskådaren) känt till. Om endast ringduvan känt till sammanträffandet är läget mer svårbedömt. Den kanske tog till vingarna och undkom upptäckt.
Då har ingen observation ägt rum och ringduvan finns inte.
Inte i statistiken i alla fall. Men en och annan ringduva spelar ingen teater.
Jag försöker verkligen inte göra mig lustig. Detta är en av min hobbys allvarligaste brister.
Betänk det här:
Om en mängd fåglar skulle vistas på en plats som inte är en fågellokal, då kommer ju alla dessa att hamna utanför statistiken. Och inte bara ett fåtal.
Detta är emellertid sällsynt eftersom det finns en larmlinje man kan ansluta sig till. Här skickas ett sms så fort något ovanligt hänt. Men det finns lokaler som riskerar att undgå upptäckt.
En klassisk sådan typ av lokal är en plats för så kallade kustfallna fåglar. Det är ett område alldeles innanför kustlinjen där fåglar landar efter att ha korsat ett vattenområde under en storm, och precis klarat sig över till motsatta sidans fasta land. Beroende på vindriktning kanske de har hamnat där de inte brukar påträffas.
Resultatet är att en oherrans massa fåglar finns utan att det når allsmäktighetens kännedom. Och då kan man inte sitta och godkänna att de finns i alla fall.
Hade detta gällt något annat än fåglar hade det tagits på största allvar.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
