En novemberdag 1969 befann jag mig i en smärre förortsvilla i Westport, New Jersey, USA, samtalande med en rund, fryntlig och cigarrökande 53-årig man. Hans utstrålning fick mig att tänka på köttbullar.
Rummet vi satt i var typiskt brittiskt, belamrat med mörka läderfåtöljer och te-attiraljer. Mannens namn var Harry Hanan. Han var upphovsman till den tecknade serien "Ludvig" ("Louie" på engelska).
– Är Ludvig ditt alter ego, frågade jag.
– Bara precis medan jag tecknar honom, svarade Hanan. Ludvig är lidandet personifierat.
"Ludvig" framstod snart som pantomimseriens superstjärna.
– Själv plågas jag ständigt av mina kontrakterade lämningstider, fortsatte han och puffade upphetsat på sin cigarr. Ibland tycker jag mig ha använt alla idéer som finns. Hur ofta har jag inte suttit vid mitt ritbord från tre på dagen till tre på natten utan att kunna dra ett vettigt streck!
Hanan talade med en accent som påminde om John Lennons i The Beatles. Mycket riktigt – han var född och uppvuxen i Liverpool.
– Det är min dynamiska mor som ligger bakom alltihop, sa han. Hon såg att jag hade nån sorts talang. Under hela min barn- och ungdom satte hon in mig på teckningskurser och konstskolor.
– När jag kom tillbaka efter sex år som infanterist i kriget hade hon redan ordnat ett jobb åt mig på en liten tidning. Det var roligt, upptäckte jag – så jag sökte mig vidare till en större tidning, People, med en upplaga på drygt fyra miljoner. Mitt uppdrag där blev att rita en stor skämtteckning i veckan, det var allt. På min väl tilltagna fritid skapade jag "Ludvig".
– Serien rönte en viss uppmärksamhet, mycket på grund av att den var ordlös. Jag fick kontakt med en amerikansk seriedistributör som snabbt lyckades sprida den till 100 dagstidningar i USA och som övertygade mig om att "Ludvig" hade internationella potentialer. Nu går den i över tjugo länder. Livet förändrades radikalt.
"Ludvig" framstod snart som pantomimseriens superstjärna.
Summan av kardemumman blev att Harry Hanan 1948 flyttade till New Jersey med fru Marjorie och tre barn. Han pensionerade sig 1976 och fick några tvångsfria år innan han avled 1982.
När Göteborgs-Posten införde sin serieavdelning 1968 var det en självklarhet av ta med "Ludvig".
Lika självklart var det för mig att året därpå – när jag gjorde en reportageturné genom USA i syfte att intervjua de stora amerikanska serieskaparna – söka upp Harry Hanan i Westport, New Jersey.
