Handskarna är yllefodrade, av mjukt skinn och bruna, för det tyckte försäljaren: att jag passar i brunt.
Ta inte de svarta i år, sa hon och hennes hund tittade också på mig, alldeles lugnt, jag kan inte säga vad det var för ras.
Jag brukar gå till samma lilla väsk- och handskaffär, i samma lilla stad.
Det har blivit som en årlig ritual, eller två egentligen som hör ihop: i april försvinner vänsterhandsken.
Det betyder att vintern är över. Handsken återfinns aldrig. Så varför den vänstra? Vilken var det som gällde när uttrycket ”handsken är kastad” myntades, jag hittar inga uppgifter om det, men ser för mig den aggressiva gesten: hur en riddare dänger ner en handske framför sin antagonist, inte en mjuk i skinn utan en tornerhandske av ledad metall. Järn? Det skramlar till.
Antagligen var det vänsterhandsken. Han tog nog tag i den med högerhanden och ryckte till, såvida han inte var vänsterhänt.
Fienden har inget val, utmaningen måste antas. En strid på liv och död utbryter som inte avbryts förrän segraren kan koras.
Jag antog först att ”handsken är kastad” var något romerskt, att Caesar kastade en handske. Men det är alltså en medeltida sed som odlades av testosteronstinna män i riddarrustning. Deras dyrbara ära måste försvaras (tilläggas kan att lite senare, på 1500-talet, infördes den dödliga duellen som främst reglerade hederssaker mellan adelsmän).
Ingen skillnad från idag vad allt detta anbelangar: möjligen hör unga mäns lättkränkthet ihop med livsfarligt höga hormonhalter?
Taube är trots det oerhört omodern. Han har inte diskuterats av tyckareliten sedan striden om ”Flickan i Havanna” rasade.
Men min vänsterhandske är inte kastad. Den är tappad. Jag drog av den och utan att märka det släppte jag den, förvillad av koltrastens drill i kastanjens topp, och upprymd över tanken på alla ljusa månader som väntade, maj, juni, juli, augusti - eller som Taube sjöng: gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Kan en refräng vara mer sakligt konkret och samtidigt så poetisk?
Taube är trots det oerhört omodern. Han har inte diskuterats av tyckareliten sedan striden om ”Flickan i Havanna” rasade, det var hon som satt i fönstret och väntade på en karl – hur pass sexistiskt gubbiga är Taubes texter egentligen, undrade Margareta Winberg, vice statsminister 2011.
Som hon blev hånskrattad åt.
Hon var långt före sin tid. Metoo-revolutionen var inte påtänkt. Den manliga machoblicken härskade fortfarande i alla genrer.
Tio år senare rasar debatten om den machomärkta gangsterrappen på kultursidorna – rustningarna är utbytta mot skottsäkra västar – kan det betyda något vad de sjunger om? Vad dödar de för, hedern, respekten? Vad är det för sorts heder?
Jag lade den ensamma högerhandsken i lådan för sådana, i hallskåpet. Om jag lever så länge kanske jag om ett antal år har en vänsterhandske som matchar denna ensamma högra. Det blir till en nostalgisk samling, med klimatsmart återvinningstänk.
Och sen, nästa år i april, när handsken återigen är tappad vet jag att det visserligen är långt till november, men att då ska jag åka tillbaka till småstaden och köpa mig ett par mjuka skinnhandskar med yllefoder.
De kommer att kosta runt 500. Jag ser utgiften som en vinterskatt.
Så när november månad nyss inföll – som den brukar så här års – stod jag där i butiken och provade. Handskarnas fingrar var som vanligt lite för långa eller om det är mina som alltid är för korta, men det gör inget, säger försäljaren vänligt, och hon har rätt.
Hunden tittar uppmärksamt på oss. Det ser ut som om den ler.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
