Nu ska posten börja dela ut brev varannan dag. En positiv nyhet, det är väl på tiden att de trappar upp ambitionerna.
Vore bra om de la posten i brevlådan också. Häromsistens fick jag hämta ut ett litet paket på spelbutiken som mycket väl hade fått plats i brevlådan. Det är en gambling varje gång man beställer något.
Annars är ju distributionshanteringen något som varit föremål för en gigantisk revolution. Ibland hinner man knappt beställa något på nätet förrän de knackar på dörren och ska leverera.
Men revolutionen gäller förstås mest meddelanden. Detta kåseri till exempel kommer att sändas över till Världens gång-officinen på en blinkning. Om jag nu inte får för mig att leverera à la Nils Ferlin. Han lämnade manus till Dagens Nyheter i Klara genom att klättra uppför fasaden.
Han var över huvud taget ganska äventyrlig av sig, simmade under isflak, balanserade på balkongräcken eller ägnade sig åt fönsterakrobatik. Ferlin var en frekvent patient på sjukhusen för omplåstring och gipsning.
Förr levererades manus på tidningen i pappersform eller om skribenten var utanför huset gick det bra att ringa upp telemottagningen och läsa in det på en bandspelare.
Man var tvungen att läsa högt och tydligt och bokstavera alla egennamn. Sedan skrevs det ut på papper.
Från redaktionen sändes manuset till sätteriet via rörpost. Det är en bortglömd distributionsform. Tror att det var något med tryckluft.
Även korrekturavdelningen fick manuset i rörposten. Det levererades samma dag, om trycket var bra. Korrekturavdelningar finns inte längre på dagstidningar. Det har ni nog märrkt.
Ferlin var tyst. De avtågade till krogen och beställde varsin grogg. Till slut yttrar sig diktaren: ”Vad i helvete var det du hade strukit?”
Det kunde ändras en hel del i manuskript. Den som skriver i dagstidning får inte vara för kär i sin egen text.
Det påminner mig om ännu en Ferlinhistoria.
Den ende som fick ändra i Nils Ferlins dikter var han själv.
En gång skrev han ett nummer till Stig Järrel för Taggenrevyn. Manuset var lite väl långt tyckte skådespelaren Järrel och strök ett dussintal rader.
När författaren till dem fick veta detta sökte han upp Järrel, tryckte ursinnig in honom i en telefonhytt och väste: ”Din jävel, du har svikit mitt förtroende… trampat på en vän!”
Järrel bad om ursäkt men ville läsa upp den kortade versionen. Ferlin satt ensam i teatersalongen och lyssnade. Stig Järrel läste med darrande stämma.
Ferlin var tyst. De avtågade till krogen och beställde varsin grogg. Till slut yttrar sig diktaren: ”Vad i helvete var det du hade strukit?”
Idag skickas tankar på bråkdelen av en sekund. Man kan även distribuera andras tankar i sociala medier. Eller hur ska man förstå tankeförmedlaren Hamid Zafar?
Han tar avstånd från de egna tankarna som han förmedlat via sin pseudonym. Var det inte hans tankar?
Jag skriver själv under pseudonym. Det alltså Tyko som stått för alla dåliga skämt i den här spalten genom åren. Jag tar naturligtvis avstånd från dem.
De tidiga kåserierna skrevs under en ungdomlig sökande tid. Numera skrivs de under en ålderdomlig senil tid.
Tallyho!
