ÄRAS DEN SOM ÄRAS BÖR. Lime Rocks gamla fyr på Rhode Island har numera – som sig bör – ändrat namn till Ida Lewis Lighthouse.
ÄRAS DEN SOM ÄRAS BÖR. Lime Rocks gamla fyr på Rhode Island har numera – som sig bör – ändrat namn till Ida Lewis Lighthouse. Bild: Wikipedia Commons

Ida räddade liv runt Lime Rock

Månadens fyr 2018

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Lime Rock är en av de mer anmärkningsvärda fyrplatserna på den amerikanska ostkusten. Jämfört med andra legendariska fyrar i New England är den inte speciellt gammal. Världens gång har till exempel tidigare uppmärksammat Boston Light, byggd 1716, och Portland Head Light, byggd 1791. Fyren på Lime Rock uppfördes inte förrän 1854, och till skillnad från Boston och Portland Head är den sedan 1963 inte längre aktiv.

Lime Rock Light utmärker sig inte genom sin anknytning till viktiga personer och händelser under det amerikanska frihetskriget mot England (Portland Head byggdes på direkt order från George Washington och en ung Benjamin Franklin skrev ballader om Boston Light. Boston Light blev dessutom sprängd nästan hela tiden, både av engelsmän och amerikaner, under krigsåren 1775–1783). Lime Rock utmärker sig istället genom en åtminstone till en början anonym individ, och genom de heroiska dåd som utfördes av denna individ med fyren som utgångspunkt.

ANNONS

År 1854 flyttade Idawalley Zorada Lewis (1842–1911) med sin familj till Lime Rock, norr om Newport, Rhode Island. Hennes pappa, Captain Hosea Lewis, hade varit delaktig i bygget av fyren och sedermera tilldelats posten som fyrvaktare. Redan 1857, efter tre år i tjänsten, drabbades Hosea av en stroke som gjorde honom handikappad resten av livet. Officiellt fortsatte han som fyrvaktare fram till sin död 1872, men i själva verket var det hans fru Zoradia och äldsta dottern Ida(walley) som tog hand om fyren. Ett år efter faderns stroke inledde Ida, då sexton år gammal (vissa källor hävdar till och med att händelsen ägde rum 1854, när Ida var tolv) sin livslånga karriär som livräddare. Fyra unga män vars segelbåt hade vält kämpade utmattade i det iskalla vattnet nära Lime Rock. Ida rodde ut till dem ensam, hjälpte dem ombord i sin båt och rodde dem tillbaka till fyren. Om detta låter rutinmässigt beror det på att det var det – eller åtminstone blev den sortens räddningsoperationer, ensam i en liten roddbåt, rutinmässiga för Ida med tiden. Händelsen 1858 (eller om det faktiskt var 1854) följdes inte av någon större publicitet. Idas nationella kändisskap började istället omkring 1869 efter en, till och med för henne, ovanligt intensiv period av hjältedåd. En artikel i Harper’s Weekly från 1869 relaterar bland annat:

ANNONS

Under en tilltagande höststorm 1867 befann sig två män, medan de letade efter ett värdefullt får som fallit överbord, i omedelbar fara att förlisa. Ida fick syn på dem från fyren och hoppade med invand snabbhet i sin båt för att komma till deras undsättning. Efter att ha tagit dem till säkerhet på land återvände hon och räddade även fåret.

Artikeln berättar vidare om resten av Idas insatser mellan 1867 och 1869. Allt som allt räddade hon, vid tre separata tillfällen, fem människor och ett får. Två av männen råkade dessutom vara amerikanska soldater, vilket väckte ytterligare uppmärksamhet. De två soldaterna skänkte Ida en guldklocka som tack, och den nye presidenten Ulysses S. Grant och vicepresident Schuyler Colfax kom till Lime Rock för att besöka henne. Invånarna i Newport startade en insamling och köpte henne en dyr ny livräddningsbåt. Gamle Hosea Lewis, som fortfarande levde, roade sig med att räkna alla de människor som kom för att besöka hans kända dotter de närmaste åren. En sommar var det 9 000.

Med hjälp av inbördeskrigsgeneralen och Rhode Island-senatorn Ambrose Burnside, vars polisonger nästan kunde mäta sig med Ibsens, han borde hetat Sideburn, fick Ida Lewis äntligen bli officiell fyrvaktare 1879 (för övrigt samma år som Ibsens Nora för första gången slog igen dörren om Torvald och drog). Ida hade hunnit bli 37 år gammal, hon hade gift sig och skilt sig, hennes pappa hade dött, hennes mamma var gammal och skröplig, hennes yngre syster, som i och för sig hade varit sjuklig hela livet, fortsatte vara det. Idas liv var fullt av skyldigheter, men hon var väl kompenserad. Burnside såg till att hon fick en lön på 750 dollar om året, vilket innebar att hon under en tid var den högst betalda fyrvaktaren i hela USA. Och hennes utryckningar i roddbåten var inte på något sätt över. I februari 1881 utförde hon emellertid en manöver utan båt som räddade ytterligare två soldater. Den beskrivs i Leslie’s Weekly, 3 november 1881:

ANNONS

Männen promenerade över isen i närheten av Lime Rock Lighthouse, där Mrs Lewis bor, när isen gav efter och de föll i. Mrs Lewis hörde deras skrik och sprang ut med en tvättlina som hon kastade åt dem. En efter en halade hon in dem med stor risk för sitt eget liv, i och med den dubbla faran dels att isen skulle ge vika under henne, dels att männen skulle vara för tunga och dra med sig henne ner i vattnet.

Efter denna bedrift blev hon den första kvinnan att tilldelas amerikanska kustvaktens guldmedalj för livräddning. Tidigare under året hade hon också fått silvermedalj från the Humane Society of Massachusetts.

1906 bestämde sig USA:s rikaste man Andrew Carnegie (som hade gått förbi John D. Rockefeller 1901 genom att sälja sitt stålföretag) för att inkludera Ida i sin privata pensionsfond. Som förmånstagare i Carnegie Hero Fund fick hon en pension på 30 dollar i månaden resten av sitt liv.

Men Ida gick inte i pension, hon vaktade fyren tills hon dog. Den 4 augusti 1909 genomförde hon sin sista livräddning. Ångfartyget "The Commonwealth" kastade loss från Newport Harbor på väg mot New York; de enorma svallvågorna kastade omkull en roddbåt med fem unga kvinnor. 67-åriga Ida, återigen, hörde deras skrik. Hon hoppade i sin båt och rodde hela vägen till Newport Harbor (det är omöjligt att säga exakt var kvinnorna befann sig men den här hamnen ligger alltså mer än en kilometer från Lime Rock) och räddade dem.

ANNONS

Den 21 oktober 1911 hittades Ida av sin bror på köksgolvet i fyrbostaden, medvetslös efter en stroke. Hon dog tre dagar senare. Rudolph, brodern, menade i en artikel i New York Times att stroken hade orsakats av ett tidningsreportage där det hävdades att Lime Rock-fyren skulle stängas. Det gjorde den dock inte förrän 1963, och under sina sista 39 aktiva år, från och med 1924, bar den ett annat namn: Ida Lewis Rock Light. Det officiella namnet på klippan där fyren stod är än idag Ida Lewis Rock.

Fotnot: Den 67-åriga Idas sista kraftinsats återges inte i vissa mer pålitliga källor; den kan således vara överdriven eller påhittad. Men det är bekräftat att hon fortsatte rädda liv åtminstone tills hon var 63, då hon plockade upp en väninna som ställt sig upp i sin båt och fallit överbord på väg ut till fyren för ett besök. Enligt officiella uppgifter räddade hon totalt 18 liv under sina 54 år på Lime Rock.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS