Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Allégården i Haga sjuder av aktivitet. Här är det Kerstin Johansson och Gunnel Ljungholm som sätter upp en varp tillsammans.

Uppskattad fritidsgård för seniorer

Det är bara fredagsdiskot som saknas. För övrigt är Allégården i Haga så nära en ungdomsgård man kan komma. Här kan du sjunga, väva och spela kort – eller bara hänga med kompisarna.

Det var decennier sedan ungdomsfinnarna blommade ut, och de flesta har gett upp tjuvröken bakom knuten. Men annars är det bara åren som skiljer Allégårdens besökare från de yngre generationerna på fritidsgården. Ambitionerna är ungefär desamma, att komma hemifrån, göra något roligt, fika och träffa folk.
Möjligtvis kunde det flirtas lite mer bland seniorerna.
– Ja, men det skulle vi vilja ändra på, Kanske genom att ordna After noon tea och dans där ljuv musik kan uppstå, säger gruppchefen Catharina Djupfeldt från social resursförvaltning. 

Allégården - en populär mötesplats för seniorer. Bild: Anders Hofgren 
Allégården - en populär mötesplats för seniorer. Bild: Anders Hofgren 


En sträv, lite däven doft letar sig runt i lokalerna denna torsdagsförmiddag. Ärtsoppan har stått på spisen och gottat till sig ett bra tag och knäckebröd och senap är framdukat på buffébordet. För 55 kronor serveras både ärtsoppa och pannkakor, och underhållningen får man på köpet.
Pianisten Olle Köhler låter fingrarna löpa över tangenterna och den göteborgska nationalsången "Knô dig in" fyller den vackra matsalen. Det är nästan så man kan höra Sonya Hedenbratts hesa röst fylla i orden…
– Jag går hit varje torsdag för att lyssna på musiken och äta ärtsoppa, säger Bengt Eriksson som är en av stamgästerna.

Catharina Djupfeldt, gruppchef från social resursförvaltning. Bild: Anders Hofgren 
Catharina Djupfeldt, gruppchef från social resursförvaltning. Bild: Anders Hofgren 


Just torsdagar är populära på Allégården i centrum. Då sluter både seniorerna i grannskapet och långväga besökare upp. Det både skramlar och låter i alla vrår i det gamla biblioteket på Allégatan. 
I källaren närmar sig canastapartierna sin upplösning, och i tennverkstaden gnisslar en bågfil genom en metallplåt.
– Pensionärsföreningen har sammanlagt över 2000 medlemmar och Allégården har mellan 300 och 400 besökare varje dag, säger Catharina Djupfeldt nöjt.
Hon är anställd av kommunen för att ta hand om lokalerna och kaféet, och hon har all anledning att känna sig stolt. Det är nästan svårt att hitta något intresseområde som inte täcks upp av aktivitetsschemat, och i kaféet finns alltid fika och lunch till humana priser. Huset lever som en egen organism med rörelse i varje rum. Linedance, bordtennis, keramik, körsång, språk- och datorutbildningar. För den som längtar efter sysselsättning finns det något att engagera sig i varenda vardag i veckan.
– Dessutom ordnar vi tillsammans med pensionärsföreningen jul- och midsommarfester, resor och studiebesök, berättar Catharina Djupfeldt.

Kortspel är en av många populära aktiviteter på Allégården. Bild: Anders Hofgren
Kortspel är en av många populära aktiviteter på Allégården. Bild: Anders Hofgren


För en del av de äldsta göteborgarna är byggnaden på Allégatan kanske mest känd som Dicksonska biblioteket. Här öppnades Skandinaviens första folkbildningsbibliotek i slutet av 1800-talet, vilket det användes som ända fram till 1967. Då byggdes Stadsbiblioteket på Götaplatsen och tog över folkbildningen. 
I början av 70-talet användes Hagahuset istället som allaktivitetshus för ungdomar och den progressiva musikrörelsen flyttade in i kåken. När planerna på att riva de gamla bostadshusen i Haga uppdagades fick huset ytterligare en ny uppgift 1972. Den gamla bibblan ockuperades av aktivister som protesterade mot rivningen och demonstrationer och kravaller ledde till att polisen slutligen rensade huset och spikade igen dörrarna. 
Ett år senare öppnades dock portarna igen, men den här gången för en något stillsammare grupp. Tanken var att den växande skaran pensionärer i staden skulle få nånstans att hänga under sin lediga tid.
– 1993 bildades Allégårdens pensionärsförening, där jag är anställd, berättar May-Lis Carlstrand.

Hon tar sig tid att visa runt i alla gömmen och prång av byggnaden, där det mesta av den gamla inredningen är bevarad. Till och med James Robertson Dickson, grundaren av folkbiblioteket och son till välgöraren Robert Dickson, finns med på ett hörn. På en framträdande plats i biblioteket hänger hans porträtt mot den blåmålade väggen.
– Här är meningen att vi ska samla olika former av göteborgslitteratur, så det är egentligen inget vanligt bibliotek, förtydligar May-Lis Carlstrand.

I stället har husets fem våningar inretts efter besökarnas behov och önskemål. Under snedtaket på vindsvåningen har nio vävstolar installerats och i det smådammiga rummet växer trasmattor, filtar och handdukar fram. Kerstin Johansson och Gunnel Ljungmalm är inne på sin andra dag med det tålamodsprövande arbetet att sätta upp en varp inför vävningen. Det är nu som mönstret i väven ska formas, och det pilliga jobbet kräver fyra händer och ett välsynkat samarbete.
– Det är lätt att göra fel, men vi tröttnar inte i första taget, konstaterar Kerstin Johansson.
I tennverkstaden i källaren är kreativiteten lika stor. Agneta Faxén, Eva Dahlberg och Christina Ölander vet precis vad de vill åstadkomma med den mjuka plåten. Agneta Faxén har studerat keltiskt konsthantverk i Skottland och nu formar hon smycken med tunna metallbågar som snirklar sig in i varandra i intrikata mönster.
– Jag arbetar annars med silver, glas och titan, förklarar hon och tillägger att hon har en bakgrund som bildlärare i gymnasieskolan i Göteborg.

Eva Dahlberg är nästan klar med sin väggklocka i tenn och ska bara fästa urtavlan i den silvervita plåten. Hon berättar att hon besöker Allégården varje onsdag och torsdag, men att hon även ingår i ett hantverkskollektiv som sysselsätter henne övriga dagar. Hennes stora passion är att sy kläder av återvunnet linnematerial, förklarar hon.
– Jag är en sådan där lycklig pensionär som gör roliga saker hela tiden, säger hon och skrattar.
I kafeterian på entréplanet har salen börjat fyllas och ärtsoppedoften sprider sig över borden. Olle Köhler spelar oförtröttligt på sitt piano i hörnet – liksom varje torsdag.

Men trots att besöksantalet slår i taket under mitten av veckorna när gästerna bjuds på underhållning, är Catharina Djupfeldt ändå inte helt nöjd. Om hon får drömma önskar hon sig en "riktig" seniorfritidsgård, med lite mer av spänning och förälskelse bakom pelarna. Under de två år hon har arbetat på Allégården har inga nya par bildats – i alla fall inte vad hon känner till. Och det vill hon ändra på.
– Ett drömscenario vore att Allégården fylls av besökare från alla Göteborgs stadsdelar varje dag i veckan. Det är ett stort och inspirerande uppdrag som vi på Social resursförvaltning och pensionärsföreningen har framför oss, avslutar Catharina Djupfeldt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.