Ulrica lämnade Landvetter för det franska konstnärslivet

När Ulrica Ullman berättar om 70-talsminnen från hemorten Landvetter handlar det om lekar med kompisarna på gatorna och mycket skoj i skogarna.

– Friheten i Landvetter har gett mig säkerhetskänsla och trygghet för livet, förklarar Ulrica.

Hon arbetar som dekormålare och skulptör i franska vinstaden Saumur, drygt 30 mil sydväst om Paris.

Vår rundvandring startar uppe på kullen, bland vinrankorna intill det gamla slottet. Utsikten över floden Loire är vykortsvacker.

– Som barn lärde jag mig att tro gott om andra. Livet skulle liksom alltid ordna sig, förklarar hon.

Fresker och kalkmålningar

Vi går ned till stadens livliga torghandel och sedan in på ett fotogalleri där en före detta bilförsäljare, omskolad till fotograf, ställer ut färgstarka bilder från Madagaskar.

Häromåret ställde de ut samtidigt i stadens rådhus.

– Jag visade upp statyer tillverkade i pappersmassa. Sista lagret lägger jag med bilder från Tintinböckerna, förklarar Ulrica, som även är dekormålare.

Hon gör fresker och kalkmålningar åt fabriker, restauranger och privatpersoner.

– Kalkspackel är sensuellt att arbeta med, kommenterar Ulrica, som även ger lektioner för studenter.

Strax efter studenten på Burgårdens gymnasium i Göteborg 1984 stack Ulrica Ullman till Paris för att lära sig franska.

– Målet var att senare komma in på en chic hotell- och restaurangskola i schweiziska Lausanne.

Starten i den franska huvudstaden blev dock som hämtad ur en actionfilm.

Hon berättar om första jobbet, på ett hotell nära kvarteret kring Pigalle i Paris. Det hon inte visste var att detta var ett porrträsk.

– Här var småkriminellt och det fanns många prostituerade. Det var en svensk tonåring inte van vid att se.

I källaren fanns ett litet sovrum. Mitt i natten knackade det hårt på dörren.

Ulrica flög upp ur sängen.

– Jag talade bara lite franska då, men förstod att det var polisen som skrek att om jag inte öppnar dörren sparkar de in den.

Ulrica kikade ut.

– Och där, säger hon med ett skratt, där stod inte mindre än fem poliser beredda att skjuta.

En inbrottstjuv hade siktats på hotellet och polisen trodde hen gömt sig i Ulricas lilla rum.

– Med hjälp av lite franska och engelska ordnade allt upp sig.

Lokala läckerheter på krogen

Vi har gått in på en gourmetrestaurang och beställt in fisk fångad i Loirefloden och kyckling tillagad med öl.

Ulrica berättar att hotellskolan aldrig blev av. I stället kom hon in på Esmod, den eftertraktade modeskolan i Paris, vilket ledde till jobb med bröllopskläder och underkläder.

På en fest träffade hon journalisten Nicolas Thellier och de båda blev ett par. På den tiden var Sverige ännu inte medlem i EU. För att få arbetstillstånd blev det äktenskap.

Plötsligt kommer hundratals skrikande barn förbi ute på gatan med banderoller och flaggor. Vi lämnar den varma maten på bordet och springer ut.

– Oh la la. Det är skolbarnen från en nedläggningshotad skola som demonstrerar, konstaterar Ulrica.

I slutet av tåget kommer föräldrarna och lärarna.

I Frankrike skolas barnen tidigt i att våga säga ifrån när politikernas beslut anses gå åt fel håll.

Äldsta dottern blev svårt sjuk

2011 insjuknade parets äldsta dotter i den ovanliga sjukdomen limbisk encefalit, en slags hjärninfektion.

– Hon blev som en maskin utan el och hamnade i koma.

I fem veckor förstod inte läkarna vad det var.

Familjen hade kanske tur i oturen. För bara några år tidigare hade läkarna upptäckt sjukdomen. När de kom på orsaken fanns det en chans att bli frisk.

Ulrica var med dottern på sjukhuset varje dag. Ofta sov hon över där.

– Jag är vanligtvis inte den där mamman som älskar att pyssla om barn, säger hon om sig själv.

– Men i det här fallet kom en tiger fram i mig. Vår dotter skulle överleva. Kanske var det något jag hade fått hemifrån Landvetter. Jag vill ju tro gott om livet.

Ulrica, Nicolas och yngsta dottern ställde också upp till hundra procent.

När flickan vaknade tre månader senare, kunde hon inte gå, läsa eller skriva.

– Jag skrev första bokstaven i hennes förnamn. Nästa dag skrev hon den andra bokstaven.

Så höll det på tills hjärnan kom tillbaka.

– Hon var som en liten fågelunge som ramlat ur sitt bo.

I dag har dottern hunnit bli 25 år och studerar till matspecialist på universitetet, även om hon är tvungen att ta tunga mediciner.

Den yngsta dottern ska bli barnskötare.

– Jag står kvar vid mottot att det mesta i livet brukar fungera, säger hon och ler.

TEXT

Johan Tollgerdt

livsstil@gp.se