Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1983, samma år som Ulf Carlsson spelade 22 allsvenska matcher i BK Häckens svartgula tröja, anställdes han av Göteborgs Fotbollförbund, och där har han blivit kvar. Först som konsulent, sedan kanslichef. Nu trappar han med ålderns rätt ner. På bilden till vänster jublar han efter en fullträff för sitt kära BK Häcken i en division II-match mot IFK Malmö 1984. Bild: Bildbyrån, Lars Hjertberg

Ulf varvar ner efter ett långt yrkesliv i fotbollens tjänst

För Ulf Carlsson kom fotbollen att forma livet. De fyra kuporna har mest fungerat som en avkopplande bisyssla, men surrat har det gjort både här och där.
Nu trappar kanslichefen på Göteborgs Fotbollförbund ner, rejält bekymrad över segregation och elittänkande.

Den tilltänkta intervjutiden har mer än dubblats när det börjar skymma över Göteborg och vi måste skynda ut för fotografering innan höstmörkret helt bäddat in Stenpiren, båtarna och de höga kranarna på andra sidan älven.

– Där borta på varvet hade jag mitt första sommarjobb, säger Ulf Carlsson som växte upp med pappa Lanse, mamma Svea och de äldre bröderna Kalle och Gunnar i ett egnahemsområde nära Jättestensskolan på Hisingen.

– På tomten fanns en mattpiskställning som fått ett nät från farfars gamla fiskvad – där spelade vi nästan jämt.

Mästare i pingis

Visserligen blev Carlssons yngste son Göteborgsmästare i bordtennis, men sju år äldre Kalle och fyra år äldre Gunnar visade vägen till den större bollen.

Och IFK Göteborgs lysande stjärna, Bertil ”Bebben” Johansson, fick en viktig roll i valet av klubbsympatier:

– Han bodde nere vid Eketrägatan och kom ofta ut och kickade med grabbarna, minns Ulf som iklädd en blåvitrandig IFK-tröja allt oftare regerade över mammas mattpiskställning och farfars fisknät.

Bild: Lars Hjertberg

IF Warta var det naturliga valet för en Bräckegrabb som ville lira boll och storklubbarna började tidigt 70-tal slå allt tätare lovar kring Sälöfjordsplan.

Storebror Kalle sökte sig till IFK Göteborg, Gunnar värvades 1975 till Örgryte och två år senare skrev Ulf på för Hisingsklubben BK Häcken.

Det blev tio intensiva år med den allsvenska säsongen 1983 som främsta merit.

Många gula kort

Oftast återfanns Ulf som central mittfältare, och tidvis var det på hans arm som lagkaptensbindeln satt.

– Ett år fick jag flest varningar i hela serien, nästan alla kom efter protester mot domslut. Som kapten var jag ju den som skulle kunna kommunicera med domaren…

Ett resultat av vinnarinstinkt?

– Jag tycker man ska vara försiktig med det uttrycket. En vinnare är inte den som skriker högst, utan snarare den som tar konsekvensen av sin handling. Men det är klart: Som yngst av tre bröder var jag ju fostrad i en tävlingsmiljö. Vi tävlade om precis allt; först nerför trappan…allt!

Tre glada målskyttar och riktigt stora Häcken-profiler firar efter 3-1 mot Mjällby 1981. Från vänster: Kenny Andrén, Sonny Karlsson och Ulf Carlsson. Bild: Bildbyrån

Att spelarkarriären sent 80-tal skulle glida över i en tränarbana överraskade ingen. Redan tio år tidigare hade Ulf fångats upp i ett nätverk kring Häckenprofilerna Roger Gustafsson och Roger Fridlund

– Vi sjösatte en ny ungdomsledarutbildning som kom att spridas över hela landet, säger Ulf som redan hösten 1983 anställdes som ungdoms- och utbildningskonsulent på Göteborgs Fotbollförbund.

Flygande start på tränarkarriären

Samtidigt som han nu höll i rekrytering och utveckling av distriktets instruktörer fick han en flygande start på den egna tränarkarriären och vann division II med Gunnilse IS.

Under de följande 25 åren följde uppdrag i Qviding, BK Häcken, Inlands IF, IF Warta och Älvsborgs FF. Han frestades av anbud från både Norge och Grekland men bestämde sig tidigt för att aldrig bli klubbtränare på heltid.

– Om man kommer upp på riktigt hög nivå kan det nog vara bra, men annars…

Bild: Lars Hjertberg

Så småningom fick han i stället ta över chefsstolen på förbundskansliet.

– Vi ska arrangera serier, ta ut domare och erbjuda utbildningar. Det är ju trots allt rätt greppbart. Jag brukar säga att fotbollens hjärta ligger lite till vänster om mitten, och där finns också det samhällsengagemang som jag känner mig hemma i, säger den nedtrappande kanslichefen och preciserar i nästa andetag förslag på en rad förändringar som på sikt skulle kunna stärka bredden:

# Återgång till dubbla åldersgrupper gör det enklare att röra sig mellan olika lag.

# Begränsa antalet avbytare – med fler lag får fler ungdomar också chansen att spela.

# Sänk junioråldern så att färre föreningar frestas att skippa sitt juniorlag.

– Och som jag ser det måste politikerna agera nu: Hur mycket är det egentligen värt att ha starka ungdomsföreningar i Biskopsgården, i östra Göteborg eller i Tynnered? Och sedan måste man också vara beredda att betala det priset.

Arbetsveckan är redan begränsad till ett par dagar, men först framåt våren räknar Ulf Carlsson med att helt och hållet checka ut från kansliet.

Nytt mål som hägrar

Träningsviljan har aldrig saknats, och nu hägrar ett nytt mål:

– Jag vill bli svensk mästare i tennis innan jag dör. I dag är jag bland de 20 främsta i min åldersgrupp.

Men om du vill ta det lite lugnare då?

– Våra fyra bikupor på Bohus Malmön ger både avkoppling och god honung. Dessutom är den nyttig, förklarar han.

SM-guld och honung. Segerns sötma lockar även en pigg pensionär.

Ulf Carlsson

Ålder: 64 år.

Familj: Fru och tre utflugna barn: Lisa 38 år, Cajsa 34 och Victor 28. Tre barnbarn, och ett fjärde på gång.

Yrke: Nedtrappande kanslichef på Göteborgs Fotbollförbund.

Arbetsplats: Göteborgs Fotbollförbund i Kviberg.

Bor: Hagen, Göteborg.

Fritidsintressen: Idrott, politik, fiske och natur (har fyra bikupor).

Favoritmusik: Rolling Stones, Ted Gärdestad, Björn Afzelius och Nationalteatern.

Senast lästa bok: ”Bin och människor” av Lotte Möller.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.