Arkivbild från Carl-Einar Häckners varieté på Liseberg för femtonde året 2011.
Arkivbild från Carl-Einar Häckners varieté på Liseberg för femtonde året 2011. Bild: Jessica Bentsen

Carl-Einar Häckner: Att vara tillbaka på Liseberg kändes helt naturligt

Allt känns helt naturligt – som om sju år är borttrollade, när Carl-Einar Häckner uppträder på Liseberg igen. Plötsligt befinner han sig i ett eko från förr och minns gamla akrobater och trollkarlar som ingen längre kommer ihåg.

ANNONS
|

Vad är liv? Vad är tajming? Vad är nu? Det är märkligt allting.

Vi har precis landat efter vår första varieté på Liseberg på sju år. Under en intensiv vecka med åtta föreställningar – där blodet sprutade av glädje – är det dags att varva ner. Underbart är kort i ett nostalgidopp.

Kul att prata om varietéartister som ingen minns. Stå på scenen och säga namnen blir som besvärjelser: Joe Jackson Jr med cykeln. Viggo Jahn, trollkarlen med dom svarta handskarna. Asta och Allan Karlberg från Älmhult, som gjorde långsam akrobatik. Alla har dom uppträtt på Cabarethallen. Ingen minns dom. Vi sa deras namn. Dom finns.

ANNONS

Fantastiskt att få uppträda igen med enhjulingsekvilibristen Malte Knapp och lindansösen Silea. Jag har känt Malte sen jag var 17, 18 år. Han är några år yngre. We go way back. Han är som en originalmedlem i Kiss. Han var med från början när vi båda – på tidigt 90-tal – var med i varietén på Frölunda kulturhus.

Oj vad åren går.

En 11-årig kille på bilden. Nu en 53-årig man. Vill resa igen med min tidsmaskin.

Att vara tillbaka på Liseberg kändes helt naturligt. Sju år var som borttrollade. Som om ingenting har hänt. Stora scenen är som ett vardagsrum. Malte utmanande sig själv på sina cyklar. Silea dansade fantastiskt på linan och Varietéorkestern är så tajt. Jag fick ihop tankarna med mig själv, scenografin och varför vi gör detta. I ett meningsfullt liv.

Tittar på en bild från när jag är elva år och har trolleri-bollarna i handen. Så står jag på scenen nu med bollarna i samma pose. Som att jag ärver numret av mig själv i ett eko från förr.

Samma människa under samma himmel. En 11-årig kille på bilden. Nu en 53-årig man. Vill resa igen med min tidsmaskin. Jag sparar scenografin. Det finns mer att upptäcka i det förflutna som behövs i framtiden.

Vi pratar om legenden Viggo Jahn. Som inspirerade min vän Max Milton. Som inspirerade mig.

Jag ringer upp en trollkarl som ärvt Viggo Jahns trollerinummer med dom svarta handskarna. Vi pratar om att jag kanske kan göra det som en hommage på scenen. Det vore fantastiskt. Att numret lever vidare. Viggo Jahn uppträdde på Cabaréhallen och Chinateatern flera säsonger. Han uppträdde med Karl Gerhard. Han var världsmästare i trolleri. Vi pratar om legenden Viggo Jahn. Som inspirerade min vän Max Milton. Som inspirerade mig.

ANNONS

Vi får se. Vad mer kan jag önska?

En hundpromenad såklart. Någon att prata med. Chilla lite, läsa böcker, semesterresa, spela piano, bada. Kanske åka runt på festivaler i Tyskland och kolla när Silea går på lina. Gå ut med hunden. Grilla på altanen. Sånt tänker jag göra. Sen ses vi i höst någonstans hoppas jag.

Ha en skön sommar.

Läser: Läste färdigt Binti-trilogin av Nnedi Okorafor. Har många böcker som väntar på mig.

Äter: Cordon bleu, wienerschnitzel, smält ost. Salsiccia. Fisk, zucchini, och morötter. Glutenfri frukosttoast med smör, cheddarost, sicilianskt salt och olivolja.

Lyssnar på: Lulu Ziegler, kabarésångerska, och Harry Adler, munspelare.

Fler krönikor av Carl-Einar Häckner:

LÄS MER:Att hitta lugnet på Capri

LÄS MER:Lisebergs osynliga dörr öppnades

LÄS MER:Hunden är människans bästa vän

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS